Helene Bergman: Den falska feminismen

Photo: Photo by WilmarsgårdPhoto: Photo by Wilmarsgård
Dela artikeln via e-post










Submit

Gudrun Schyman ” bevisar att kvinnliga politiker är precis som manliga, kan hålla sig kvar i toppen med endast gott munläder som fikonlöv,” skrev Expressen på Kvinnodagen.  Tidningen placerade henne på 100:e plats när det gällde att utse Årets kvinna.

Det är dags att göra upp med Schyman som ett medialt feministfenomen.  Hon har numera blivit en blockerande politisk kraft för de viktigaste kvinnofrågorna i vår tid- hederskulturen och de kvinnliga fattigpensionärerna. Till sin hjälp har hon mainstream media inklusive Sveriges Television, SVT, som är ett public service företag i allmänhetens tjänst. I min förra krönika med rubriken Släpp Skammen, på Ledarsidorna.se, skrev jag att knappt en kvarts miljon människor, av dessa nära 150 000 kvinnor, i Sverige idag är fattigpensionärer. De lever under EU:s gräns för relativ fattigdom, som är 11100 kronor efter skatt.

Efter det att krönikan publicerats och lästs av mellan 30 000 och 50 000 människor, många journalister och policy makers, hörde SVTs Opinion Live av sig via ett sms sent en fredag eftermiddag.

”Hej Helen. Skulle du ha möjlighet att komma till SVT Opinion Live nästa torsdag i en debatt om kvinnliga fattigpensionärer, mot förslagsvis Gudrun Schyman eller någon annan från Fi. Med vänlig hälsning (…) SVT.”

Att vara med i direktsändning i TV är ingen drömsituation. Men TV är TV med en enorm medial genomslagskraft så för sakens skull svarade jag:

”Självklart! Kul.”

Sedan blev det tyst. Väldigt tyst. När jag inte hört något på fyra dagar sms:ade jag till SVT Opinion Live.

”- Hej, får ni till debatten om fattigpensionärer nu på torsdag? Vänliga hälsningar.”

”- Nej det blir inte så nu, Schyman kunde inte.”

Schyman kunde inte? Det största TV-bolaget i Sverige i allmänhetens tjänst som har ett av de få debattprogrammen, SVT Opionen Live, låter alltså en enskild politiker – i detta fallet Schyman bestämma vilka frågor som ska debatteras?

Det är inte helt ovanligt att politiker som inte vågar debattera en viss fråga säger att dom inte kan ställa upp. Med den politikerstrategin hoppas de att frågan inte kommer upp till debatt. Medias uppgift å andra sidan är att se till att just de frågorna som politikerna inte vill debattera, men som rör många människor – i detta fallet en kvarts miljon svenska fattigpensionärer, kommer upp till ytan.

Hade SVT Opinion Live varit ett seriöst debattprogram hade journalisterna på redaktionen hittat någon annan rikspolitiker, eftersom de alla på ett eller annat sätt har ett ansvar för att vi har så många kvinnliga fattigpensionärer och fler lär det bli.

Nej. Istället böjde sig den självständiga journalistiska redaktionen för den enda politiska feministen vi har i landet, enligt media och frågan kom inte upp. I stället tog man in de två äldre herrarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Den första skulle liknas vid Donald Trump, den andre skulle få gråta ut över att det inte längre sjungs schlagers i Mello.

Detta är inte journalistik, detta är infotainment, det vill säga underhållning förklädd till någon slags samhällsanalys.

Schyman kunde återigen sätta agendan med medias hjälp. Schyman har nämligen aldrig vågat gå i debatt vare sig om kvinnliga fattigpensioner eller hederskulturen . Hon har istället använt sig av de beprövade härskarteknikerna varav en är osynliggörandet. Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en grupp eller person behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot människor ur andra grupper eller gentemot en enskild individ. Att osynliggöra någon eller en hel grupp är att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem. ( Wikipedia)

Det som är bra med Schyman är att hon är lätt att genomskåda om man kan sin feminism. Svårare blir det då för många av dagens journalister som varken har kunskap eller erfarenhet när det gäller kvinnofrågor eller för den delen feminismen.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Men hur blev Schyman, medial feministikonen i Sverige, när hon varken har uträttat särskilt mycket för kvinnorna i landet? Vad hon istället har lyckats med är att så split mellan vanliga män och kvinnor. Utsatt vita, medelålders män för hat, förnekat de invandrade kvinnornas förtryck från religiösa islamister och negligerat de fattiga kvinnornas livssituation. Dessutom har hon lyckats förvandla ordet feminism till en svordom. Däremot har hon lyckats väl med sin egen PR- och marknadsföring som media okritiskt svalt med hull och hår.

Några år innan Schyman tog steget in på den feministisk arenan var den svenska jämställdheten klappad och klar. På 1960, 70, 80 och 90-talen infördes de flesta lagar, uppemot 40 stycken som gav kvinnor och även männen den jämställdhet som gjort Sverige till ett av de mest jämställda länderna i världen. Vi som varit aktiva i kvinnokampen tyckte vi gjort vårt och hoppades väl att de kommande generationerna skulle ta över och vårda arvet. Slagfältet övergavs, men in galopperade Gudrun Schyman som då var partiledare för Vänsterpartiet. Hon såg en möjlighet att skaffa fler kvinnliga röster till partiet.

På partikongressen 2002 höll hon det berömda Talibantalet. Där satte hon agendan för hatet mot svenska vita medelåldersmän, som enligt henne utövade samma förtryck, hade samma mönster, samma struktur som talibanerna i Afghanistan. Schyman hade liksom ingen koll på vad kvinnorörelsen uträttat under 40 år i Sverige.

Men nu hade Schyman fått smak på feminismen och insåg att här fanns en nisch för vilsna, unga kvinnor och ja några män också. Dessutom hade hon återigen chans att bli partiledare för ett parti, eftersom hon varit tvingad att avgå som partiledare för Vänsterpartiet efter fiffel med självdeklarationen.

  • 2005 startar hon Feministiskt Initiativ. Skälet hon angav var att partiet skulle ge de övriga partierna eld i baken så att de tog upp de feministiska frågorna.
  • 2010 bränner Schyman upp 100 000 kronor i Almedalen. Det är nästan en hel årslön för en kvinnlig fattigpensionär.

Att däremot sätta feministeld i baken på de övriga partierna har hon inte lyckats med. Istället har Schyman och Fi blivit något slags alibi för feminismen i Sverige. Så fort det handlar om feminism kallas Schyman in till redaktionerna.

Visserligen används ordet feminism flitigt i regeringskretsar, men någon vidare handling är det inte tal om, särskilt inte när det gäller de två stora aktuella kvinnofrågorna – pensionärsfattigdomen och hederskulturen. Rent juridiskt har det inte heller hänt särskilt mycket på de tio år som Fi funnits till:

Vi har fått en ny diskrimineringslag. Jämställdhetsombudsmannen har blivit Diskrimineringsombudsman och nu får kvinnor även göra värnplikt.

Hade Schyman varit den feminist hon utger sig att vara hade hon naturligtvis stått upp för alla kvinnor oavsett kultur, religion och ålder. Det är ju feminismens kärna, men Schyman är fortfarande mer vänsterpartist än feminist. Det är därför hon blockerar och osynliggör  fattiga kvinnliga pensionärer och förtryckta kvinnor och ungdomar  ute i förorterna. Schyman och hennes vänsterkamrater tror nämligen på kulturrelativismen.

Och som Anosh Ghasri , bland annat krönikör på Nya Wermlandstidningen och med i Liberalerna,  skriver på sin Facebooksida:

”Det är just här, i skärningspunkten mellan kön och kultur, en av våra mest återkommande konflikter, som många vänsterröster gång efter annan helt ohämmat offrar sina jämställdhetsideal på kulturens altare. Vad är detta om inte ett stort och skamligt svek från vuxenvärldens sida!”

Anosh Ghasri hänvisar till Varken Hora eller Kuvads nyligen släppta rapport:

”Elvahundra. En studie om kartläggning av diskriminering och förtryck i hederns namn bland 1100 ungdomar och 50tals föräldrar.”

  • 83 % av tjejerna får inte ha killkompisar. ( 62% av killarna får inte ha tjejkompisar.
  • 51% av ungdomarna har haft förhållanden i smyg.
  • 30 % får inte ha ett förhållande med en person av annan etnicitet.

Många av ungdomarna har högre förtroende för trossamfund än för samhällsinstitutioner som socialtjänst och polis. Beklagligt nog är det inte Gudrun Schyman och de övriga av hennes sort som lägger locket på och undviker problemen som drabbas. Det gör ungdomarna som lever under hedersförtryck och fattigpensionärerna.

När tänker medierna avslöja och demaskera Gudrun Schyman och den falska feminismen?

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Helene Bergman
Helene Bergman
Helene Bergman är journalist och författare bland annat till boken "Med svärtad ögonskugga" är främst verksam i Västsverige men ett känt namn i feministiska kretsar. Hon sitter bland annat i GAPF regionstyrelse i Västsverige och arbetar för att hålla Pela och Fadimes minne, två kvinnor som fick plikta med sina liv för att de satte sig upp mot hederskulturen, vid liv.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.