Världen upp och ned

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Gårdagens riksdagsdebatt om jobben, som statsministern själv valde att ta istället för arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) kommer i bästa fall kommas ihåg som den minst meningsfulla debatten under riksdagsåret 2015/16. Det enda som debatten klarlade var att vare sig Liberalerna eller Centerpartiet begriper sig på marknadsekonomi. Att lagstifta om löner är ungefär lika begåvat som att lagstifta om produktionskostnader och konsumentpriser. Lagstiftning och reglering av en marknad ligger närmare Sovjetunionen och Kinas kommunistiska planekonomier än en öppen och liberaliserad marknadsekonomi.

Carl B Hamilton, professor i internationell ekonomi och Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson, hävdade så sent som 2011 att det inte var något större fel på Euron utan det var regelverket som var felaktigt utformat. Som professor i internationell ekonomi, och en av Sveriges ledande experter på just internationella valutor, borde han haft klart för sig att alla valutor är olika former av regelverk. Hamilton var dessutom den tyngste förespråkaren som ville att Sverige fullt ut skulle ansluta sig till valutaunionen mitt under Eurons värsta kris i samband med att Greklands finansiella situation kom i dagern. Sverige var ett av få länder som kunde stå utanför de förluster euroanslutna länder senare tvingats bära. Att Liberalerna numera tolkar liberal som en hård, nästintill stalinistisk, reglering av arbetsmarknaden med följdeffekter in i konsumentmarknaden är med andra ord fullt logiskt. Om världen vore upp och ner. Men. Alla missade det som borde varit klon i gårdagens debatt.

De nya, enkla, jobb som alla ropar efter kommer aldrig att skapas så länge maskiner kan göra dessa arbetsuppgifter billigare än människan eller att priset på tjänsten eller varan gör den attraktiv för slutkonsumenten.

Moderater och Socialdemokrater är numera rörande överens om en modell som bygger på lika mycket samförstånd som marknadens bärkraft. De liberala partierna, främst centerpartiet och liberalerna, å sin sida driver en retorik som Josef Stalins och Nikita Chrusjtjovs ekonomiska rådgivare skulle kunna känna sig nöjda med. Planekonomi när den är som tydligast.

Men inget parti lyckas ta tag i hur vi får alla dessa migranter, som har mellan två och sju års skolunderbyggnad, i helårsanställning med pensionsgrundande inkomst två år efter beviljat uppehållstillstånd. LO, som konsekvent hoppar in i debatten, är inte ens den part i den eftersom de inte organiserar denna okvalificerade arbetskraft. LO:s konsekventa inhopp i en obsolet debatt är märklig då de borde fokusera sina insatser på de som organiserar yrkesutbildat folk. Det kommer alltid behövas avtal för yrkeskunniga, det stora problemet är ett annat.

Idag hålls sysselsättningen uppe av lånade medel, men en dag går inte detta längre. En dag måste vi välja mellan att skattefinansiera dessa löpande eller låta marknaden definiera de jobb som måste skapas och vad de är värda.

Världen upp ned.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.