Medias granskande ansvar och makt

Miljöpartiets språkrör meddelade på måndagen att de ställer sina platser till förfogande – om kongressen önskar. Beskedet tas emot positivt ute i distrikten, där flera uppger att deras förtroende har stärkts. ”De är beredda att lära av sina misstag”, säger Marita Bengtsson i Kronobergs län till SVT. Detta generösa erbjudande till miljöpartiets medlemmar kommer sannolikt inte stoppa granskningen av vare sig miljöpartiet eller andra partier. 

En granskning som bör stoppas enligt Jan Myrdal som menar på att Mehmet Kaplan föll på en bild med ”Grå vargarnas” ledare. Myrdal skriver om historien inte ens två veckor efter att historien började rullas upp. Kaplan fick inte avsked från sin ministerpost för en enda bilds skull. Han fick avsked för det mönster av möten och relationer samt tvetydiga uttalanden som han visat upp. Varje enskilt möte eller uttalande följdes av ett förtydligande och hade kunnat att passera som enskilt feltramp. Men. Det var det återkommande mönstret Kaplan föll på och den ständiga slagsidan åt att främst umgås eller ses med extrema politiska yttringar samt den underton av antisemitism och förlåtande attityd till islamism han visade upp.

Medias granskning av makt och personer med inflytande kan aldrig vara olycksbådande i en demokrati.

Ett sådant exempel är granskningen av Sverigedemokraten i mellansverige som skryter på nätet om att han bland annat har låst in muslimer i kyrkor och bränt ned dem. Han hävdar också att han har tystat böneutropare med vapen. Detta uppger tidningen Jönköpings-Posten. Artikeln baseras på ett tips från Inte Rasist Men…. Utöver de rasistiska övertoner sverigedemokraten ger uttryck för i sina omdömen om den befolkning han var satt att skydda i egenskap av FN-soldat är hans historier om hans egna gärningar graverande. Krigsbrott är krigsbrott och bör bedömas som sådana. I detta fall möjligtvis som grövre då han enligt egen utsago begått dessa i ”fredens tjänst”. Det torde inte finnas något lägre än att begå grova krigsförbrytelser i skyddet av FN:s blå basker.

Den spontana känsla som infinner sig i mig är att på stående fot rycka av alla förtjänsttecken och basker från personen i fråga, ett ”dishonorable discharge” för att sedan låta juridikens kvarnar mala ner det som återstår till stoft. 

Likt Kaplan förtjänat att granskas förtjänar alla partier eller personer med makt att granskas. Oavsett om de heter Mehmet Kaplan, Lennart Karlsson, Margot Wallström, Stefan Löfven eller Gustav Fridolin. Även nivån under – de så kallade ”policy makers” eller politiska rådgivare är en grupp som bör synas närmare i sömmarna. Personer som Hans Dahlgren, statsministerns statssekreterare, eller Annika Söder, kabinettsekreterare på UD. Eller alla de andra, Persdotter, Lennartsson, Gerdås med flera med makt men som undgått att behöva vara folkvalda. Sådana som hellre vill leva sitt liv som makthavare i skuggorna.

Myrdal. Och inledningsvis även en rad med Miljöpartister. Alla skyllde de på media. Miljöpartiet försökte till och med köpslå. Vissa företrädare för Miljöpartiet ger fortfarande media skulden för det som Miljöpartiet nu går igenom. Men media har en roll att spela när de klarar av det ansvaret. Det ansvaret tar  “Inte Rasist Men… ” och Jönköpingsposten idag. Det skall vi vara tacksamma för. Även Jan Myrdal. Även Mehmet Kaplan.

EDIT

Kontroll med SD riksdagskansli och representanter för Medlemsutskottet i SD ger vid handen att Lennart Karlsson redan är under granskning för andra händelser och uttalanden.

End of discussion.

SLUT EDIT

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.