Regeringen Löfven II

Mehmet Kaplans avgång öppnar för en större omorganisation av regeringen. Att Stefan Löfven skulle helt haka av Miljöpartiet är dock inte sannolikt i dagsläget, inte heller att Miljöpartiet skulle gå med på ett färre antal ministerposter.

Det är allmänt känt att Stefan Löfven, av något outgrundligt skäl, valt en organisation där han sprängt in Miljöpartiet i olika departement istället för den modell som Alliansen valde, att dela upp politikområden mellan sig och därmed erhålla ”rena departement” utan inbyggda konflikter.

Stämningen i Statsrådsberedningen beskrivs idag som psykotisk med ständiga gräl när departementen inte lyckas komma överens om var olika kommatecken skall placeras. Inte heller är det någon hemlighet att flertalet av Löfvens egna ministrar, som utrikesminister Margot Wallström, framtidsminister Kristina Persson samt näringsminister Mikael Damberg underpresterat även i en relativ kontext i en allmänt underpresterande ministär. Få ministrar har i Löfven I har haft tidigare erfarenhet av politikområdet vilket är ett synsätt som måste i förändras i grunden genom att markera med exempel.

Ledarsidorna.se har därmed följande förslag till organisationen av Löfven II, departementschef i fetstil:

  • Statsminister: Stefan Löfven (S)
  • Kultur- och integrationsminister, placering i Statsrådsberedningen: Aida Hadzialic (S)
  • Finansminister: Magdalena Andersson (S)
  • Vice finansminister och finansmarknadsminister: Per Bolund (MP)
  • Civilminister: Ardalan Shekarabi (S)
  • Arbetsmarknadsminister: Ylva Johansson (S)
  • Utrikesminister: Annika Nordgren Christenssen (MP)
  • Biståndsminister: Isabella Löfvin (MP)
  • Försvarsminister: Peter Hultqvist (S)
  • Miljöminister: Besätts av Miljöpartiet
  • Utbildningsminister: Besätts av Miljöpartiet
  • Gymnasie- och folkbildningsminister: Besätts av Miljöpartiet
  • Forskningsminister och minister för högre utbildning: Besätts av Miljöpartiet
  • Inrikes- justitie- och migrationsminister: Anders Ygeman (S)
  • Vice justitieminister med ansvar för lagtekniska frågor: Morgan Johansson (S)
  • Socialförsäkringsminister: Annika Strandhäll (S)
  • Socialminister: Helene Hellmark Knutsson (S)
  • Äldreomsorgsminister: Åsa Regnér (S)
  • Närings- och infrastrukturminister: Niklas Nordström (S)
  • Bostadsminister: Jonas Nygren (S)
  • Landsbygdsminister: Sven-Erik Bucht (S)

Motiveringarna borde vara uppenbara men framtidsminister Kristina Persson har knappast rosat marknaden. Ingen vet vad hon gjort ännu färre vet vad hon gör. Vice-statsminstertiteln tas bort om den inte innebär att personen är statsministerns ställföreträdare. 

Genom att placera Aida Hadzialic i statsrådsberedningen med ansvar för kultur-, demokrati- och integrationsfrågor lyfts integrationen till statsministernivå samtidigt som Stefan Löfven får en nära medarbetare med egen erfarenhet av integration i det svenska samhället. Integration är lika mycket en kultur- som demokratifråga.

Per Bolund har rapporterats prestera bra i finansdepartementet och det finns inga skäl till att genomföra någon större förändring. Rutinen från Persson II samt det goda samarbetet med Magdalena Andersson är vitsordat från flera källor.

Genom att rotera ut Margot Wallström från utrikesdepartementet skapas förutsättningar att arbeta långsiktigt med att reparera relationerna med Mellanöstern och Nordafrika. Annika Nordgren Christensen, (MP), är respekterad över blockgränserna och skulle även eventuellt kunna överleva en valförlust på taburetten om en överenskommelse skulle göras med Alliansen. Det finns ett alternativ, eller “wild card”, till utrikesministerposten i Socialdemokraterna men min blygsamhet och goda uppfostran förbjuder mig att nämna personen vid namn varför detta får bero. Även Isabella Löfvin har presterat på en nivå som kan förväntas av en biståndsminister. Utrikesdepartementet skulle därmed bli ett ”rent” departement och förutom Bolunds ministerpost det enda departement som statsministern själv väljer ut vilka ministrar som skall besättas av vilka personer från Miljöpartiet (om inte “wild card” blir alternativet).

För miljöministern resepektive ministrarna på utbildningsdepartementet överlämnas frågan till språkrören själva att lösa.

Gabriel Wikström, S, har underpresterat från dag ett med få undantag och ersätts av Helene Hellmark Knutsson, S, som arbetat med frågorna som landstingsråd och visat god kompetens.

Näringsdepartementet får en ny chef i form av Niklas Nordström som har egen näringslivserfarenhet samt vet vad som krävs för att skapa tillväxt på den kommunala nivån. Nordström är idag kommunalråd i Luleå. Han kompletteras med Jonas Nygren som även han, som kommunalråd (numera avgånget i Sundbyberg), vet hur bostadsproduktionen kan lösas ute i kommunerna. Bägge tillför regeringen unik kompetens – de har bägge vunnit val på den kommunala, medborgarnära, nivån. En erfarenhet dagens ledning på departementet saknar.

Justitiedepartementet får ny chef i form av Anders Ygeman som visat goda resultat. Morgan Johansson begränsas till att arbeta med lagtekniska frågor då han kraftigt underpresterat i ämbetet som ansvarig för migrationen. Bristen på kompetenta jurister räddar honom dock kvar i regeringskretsen.

Med renare departement, en kombination av omstuvningar, utrotationer och nyutnämningar kan regeringen Löfven få en behövlig omstart.  Stefan Löfven har nu chansen att visa att han kräver resultat av sina ministrar samt visa väljarna handlingskraft och ledarskap. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.