En våt filt. Igen.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

EU-anhängarna har övertaget i den svenska opinionen. Men den brittiska folkomröstningen släpper loss krafter som skapar oro ända upp i regeringen. De svenska EU-kritikerna är en brokig skara från höger till vänster. Nu hoppas de på en omsvängning i debatten.

– Det finns en risk för spridningseffekter. Jag hoppas verkligen att det inte blossar upp en ”stanna eller lämna”-diskussion igen. Då kastar man oss tillbaka till 1990-talet. Det skulle vara destruktivt, säger Ann Linde.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

EU beskrivs som en girig, slösaktig och inkompetent översittare som britterna måste vända ryggen i bland annat The Sun. Och mycket av den bilden som brittisk media sprider har inte bara ett korn av sanning i sig. Det EU som idag pendlar mellan Strassbourg och Bryssel är en svårstyrd koloss av kompromisser och motsägelsefulla mål och långt ifrån det EU jag en gång röstade för.

Lindes reaktion är just den reaktion som mycket väl kan dra igång en ”stanna eller lämna” – debatt.

Det finns i den inställningen en vilja att lägga locket på den vanmakt och frustration som ändå finns i valmanskåren. Linde verkar inte på något sätt ha dragit en enda slutsats av hur migrationsdebatten utvecklats och vad vi borde ha lärt av densamma.

Linde har sin maktbas i den delen av det socialdemokratiska partiet som drivits av identitetspolitik. Samma del av partiet, som idag dominerar maktpositionerna, som gjort allt i sin makt för att tysta de som haft en vilja att debattera migrations- och integrationspolitik. Med känt resultat. Kaos inom migrationen och väljarflykt till Sverigedemokraterna.

Ann Linde ger inte intryck av att ha lärt av detta. Det, om något, är olyckligt.

Det EU jag röstade för krigade inte med varandra och hade inte gjort så sedan 1945, inte heller gick ekonomin direkt dåligt för oss. Länderna i EU var redan då våra största handelspartners och är så fortfarande. Vi hade redan innan EU-medlemskapet en fungerande pass-union med de nordiska länderna. En union där vi kunde resa av och an inom Norden utan pass. Interpol fyllde i mångt och mycket Europols sysslor, om än med avsevärt mycket mer byråkrati. Det Linde inte hör är hur det låter inom fackförbund som Transport och Byggnads. Inte heller hur det låter i hela jordbrukssektorn nu när EU är ett helt annat EU än vid folkomröstningen. Och inte förstår hon heller undertonerna i migrationsdebatten. EU har, i mitt fall, inte utvecklats till det jag ville. Dagens EU skulle ha väsentligt svårare att få min sympati.

  • Transportarbetarna ser hur europeiska lastbilschaufförer och åkerier utan konsekvensler bryter mot ingångna avtal och med GPS:ens hjälp ”tar” inrikestransporter till lägre kostnader än åkerier med svenska chaufförer. På samma sätt som jag inte behöver kunna ett ljud bulgariska när jag kör bil i Bulgarien med GPS:ns hjälp behöver inte en bulgarisk chaufför ens förstå svenska för att kunna köra varutransporter inrikes i Sverige.
  • Byggnadsarbetare ser hur främst baltiska byggnadsfirmor kommer in på byggnadsplatserna med lägre löner och tränger undan svenska byggnadsarbetare. Idag är det inte ett större problem, bostadsbristen sväljer alla, men vad händer i en lågkonjunktur?
  • EU-medborgare som kommer hit och tigger för sitt uppehälle avvisas inte efter de tre månader som de egentligen måste lämna Sverige och kvalificerar sig helt plötsligt för olika typer av välfärdsstöd. Som vård, skola och omsorg. Trots att de så uppenbart brutit mot gemensamma regelverk.
  • Migrationskrisen skylls idag inte bara på regeringen, och då Miljöpartiet i synnerhet, utan i stor utsträcknig på EU. Vare sig Dublin- eller Schengenförordningarna har fungerat och därmed bidragit till det kaos vi tampas med idag.
  • Jordbrukssektorn är kanske det tydligaste exemplet. Jordbruk konkurreras ut av europeiska gårdar. Varför? Enkelt, vi har en hårdare reglering av kvaliteten än till exempel Polen, Danmark, Finland, Frankrike och Portugal men kan inte hindra dessa billigare varor att säljas i Sverige. Bekämpnings- och förädlingsmetoder som pressar priserna nedåt i andra EU-länder har vi förbjudit i Sverige. Men vi kan inte stoppa försäljningen. Det skulle innebära ett handelshinder.
  • Motståndarsidan har ett trumfkort i att vi är nettobidragsgivare till EU med 20 MDR SEK per år.

Om det nu blir en Brexit kommer vi sannolikt, med Lindes och därmed regeringen Löfvens grundinställning, mötas av en attityd att ”det får vi inte prata om” från regeringen.

En gång till, trots läxan vi borde lärt av. Detta vore djupt olyckligt och vi kommer då förr eller senare leda till en kraftig motreaktion. För de som vill undvika en Swexit är en EU-debatt nödvändig. Vad vi vill med vårt medlemskap. Och vart hän vi vill styra EU. Och med den debatten, ta beslutet om vad som är ”rock-bottom” och absolut lägsta nivå för att stanna.

En våt filt, som Linde tycks föredra, vore destruktivt för att använda hennes egna ord.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.