Forskning om medier och medier om forskning

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Dagens Nyheter har nu börjat granska effekterna av den generösa migrationspolitiken som grundlades i överenskommelsen mellan Miljöpartiet och Alliansen 2011. Sverige slits isär vilket flertalet debattörer, bland annat jag men i sällskap av Mats Edman, Tino Sanandaji, Tomas Gür, Merit Wager, Alice Teodorescu, Anna Dahlberg och många många fler, varnat för sedan 2012.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Med exakt samma underlag och prognoser som nu DN, under Peter Wolodarskis ledarskap, gör till en nyhet. Vad DN inte redogör för är att Dagens Nyheter, främst genom Peter Wolodarski personligen, tillsammans med en samlad ledarredaktion på Aftonbladet gjort sitt yttersta för att smutskasta, brunsmeta och på annat sätt misstänkliggöra alla som predestinerat det vi ser i dag. En händelseutveckling som, oavsett vad de säger, har kunnat förutses av de som kan läsa och räkna.  Just läsa, och oftast räkna, är underskattade egenskaper som i framtiden borde premieras högre för journalister och de som traktar efter en politisk eller semipolitisk karriär i allmänhet.

Det är inte utan att såväl Bonnier som Shibstedt (ägare till Aftonbladet) bör ställa sig frågan om rimligheten i den retorik och den journalistiska kompetensen hos sina ledande opinionsbildare håller och om den rimmar med den  kvalitet som de vill förknippas med.

Parallellt med detta kunde vi ta del av en nyhet där ny forskning visar att ledarsidor på Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Expressen och Dagens Nyheter sällan beskriver invandring som något positivt. Den ledarredaktion som skriver mest negativt om invandring och integration är Svenska Dagbladet rapporterar SVT Kultur i en artikel som kommenteras av Karin Pettersson på ledarplats. Hon hyllar sig själv som representant för en av Sveriges balanserade ledarredaktioner. I en annan artikel rapporteras om innehållet på sajter som Fria Tider, Avpixlat och Dispatch International och människorna bakom dem för första gången blivit underlag för forskning. En av slutsatserna är att sajterna polariserar debatten om invandring och medier.

I boken ”Migrationen i medierna – men det får en väl inte prata om?” analyserar Kristoffer Holt innehållet på 12 olika sajter, som han benämner som IAM, ”invandringskritiska alternativa medier”. Kristoffer Holt har även intervjuat människorna som driver sajterna. I artikeln menar Holt att sajter som Fria Tider, Avpixlat, Dispatch International, Nyheter Idag och Sverigedemokraten Toralf Alfssons blogg bidrar till motsättningar i den svenska debatten kring invandring. Läsaren bibringas uppfattningen om att samtliga de sajter som granskats bidrar, mer eller mindre medvetet, till polariseringen i debatten genom SVT val av struktur och fakta i artikeln.

Den faktaruta som avslutar artikeln på SVT Kultur nämns även ledarsidorna.se samt Tino Sanandajis hemsida. Vi blir, genom SVT val av rapporteringsformat, återigen ihopsmetade med de sidor som explicit själva medger att de vill verka för en polariserad debatt. I sak är det inte fel att vi granskas men kulturjournalisterna kunde tjänat något i trovärdighet på att markera det som Kristoffer Holt lyfter i sin rapport. Att vi representerar något annat, ett försök till konsekvensneutral form av nyhetsrapportering och analyser. Utan politiska raster som påverkar urvalet av fakta.

Tino Sanandaji och Johan Westerholm,  som båda understryker vikten av att samhällsdebatten om invandring måste utgå ifrån en korrekt verklighetsbeskrivning, baserad på rationella överväganden och oinskränkt faktaunderlag, oavsett om den är obekväm eller inte. Westerholm säger: ”du får aldrig, aldrig, aldrig, (…) låta ditt ideologiska raster påverka det urval av fakta du gör”. Sanandaji vänder sig emot journalisters, enligt hans bedömning, amatörmässiga och tendentiösa beskrivningar av vad forskningen säger om invandringens kostnader.

… 

Båda menar att deras engagemang hänger ihop med viljan, eller ”plikten” (Sanandaji) att gå emot tendenser i debatten där man klistar ”invektiv på motståndaren istället för att bemöta fakta med fakta” (Westerholm) och vill försöka bidra med sakliga argument för att höja nivån på diskussionen genom att bemöta felaktigheter. 

Tino Sanandaji och Johan Westerholm är tveksamma till att överhuvudtaget räknas som representanter.  De upplever sig inte som en del av begreppet på samma sätt om de andra.  Särskilt eftersom de menar att det finns en ”brunstämpel” förknippad med de övriga alternativmedierna som även spiller över på dem i och med att de ofta citeras på sidor som de inte vill förknippas med. Samtidigt påpekar båda att de invandringskritiska alternativmedierna uppstått på grund av ett tomrum i det offentliga samtalet i etablerade medier. De är, enligt deras synsätt, egentligen ett symptom på att något är fel i debatten och visar på det problematiska med att stigmatisera och ”brunstämpla” vissa ståndpunkter på förhand. 

Ledarsidorna.se uppfattning är att en del av de hemsidor som rapporterar om migrationssituationen och dess effekter mycket väl kan ha en medveten polariserande agenda men att ledarskribenter som Karin Pettersson, som tar tillfället i akt att ikläda sig helgonklädnad som ”balanserad” kommer något för billigt undan i en bredare kontext. Anders Lindberg, som går in som ansvarig ledarredaktör på Aftonbladet när Karin Pettersson studerar vidare vid Harvard under hösten, har en lång historia av att ha bemött alla sakargument med att de som framför dessa är rasister och dysterkvistar. Framför allt när sådana som min partikamrat i Surahammar, kommunalrådet Britt-Inger Fröberg (S) sagt följande:

– Vi tycker inte att vi har tillräckligt med resurser för att ta emot fler, framför allt har vi inte tillräckligt med bostäder.

Sakargument har inte bemötts  med sakargument utan med känslomässiga postmoderna invektiv. Även Fredrik Virtanens debattform är spännande om den nu är ett uttryck för den balanserade retorik som medieforskningen nu tillskriver ledarredaktionen på Aftonbladet. Detta har dessvärre har varit norm de senaste åren och ligger kvar. Ett exempel jag själv kan återge  är endast några dagar gammalt. Samtalet, med en tidigare redaktionschef på Sveriges Radio, löpte som följande:

– ”I Filipstads kommun kan inte längre skollagens krav på att bereda en nyinflyttad i skolpliktig ålder skolplats inom trettio dagar. Dessa barn tvingas vänta i upp till ett halvår eftersom anstormningen av nyanlända inte har kunnat mötas med rätt resursallokering enligt kommunen själva. I Hultsfreds kommun är väntetiden för en enkel tandläkaråtgärd idag två år eftersom lagen om ”Vård som ej kan anstå” prioriterar nyanländas behov. Dessa nyanlända har visat sig ha en mycket dålig tandhälsa”.

Svaret blev:

– ”Alla har rätt till en åsikt, vi har yttrandefrihet i Sverige”.

Fakta bemöts med…. det är inte helt enkelt att finna någon rättvisande term för denna form av debatt eller informationsutbyte med en journalist med postmodern relativistiskt skolning. Alla förslag till beskrivande term kommer tas emot med största tacksamhet.  Det är möjligt att Kristoffer Holts forskning kan leda oss rätt i framtiden om han markerar tydligare skillnaderna mellan de medier han granskar.

Något även som kan vara intressant att få med i nyhetsrapporteringen är statsvetarnas och politiska experters egna politiska preferenser.

Denna vetenskap, och framför allt den politiska journalistiken, lever i symbios med politiken och framför allt i den politik de skall granska och forska. Om läsaren från början vet om vilken politisk preferens en journalist eller statsvetare har blir det lättare för läsaren att kritiskt kunna granska en text. En fråga om ärlighet i relationen till läsaren. Den formen av uppriktighet borde även det vara en egenskap som borde honoreras i journalistkåren. Om journalistiken skall rapportera om det som ligger fördolt kommer den tjäna på att journalister är uppriktiga med var de själva står. Samma logik gäller statsvetenskapen.

Kristoffer Holt kommer att fortsätta sin forskning kring det svenska debattklimatet. Hur han nu utvecklar ämnet kommer bli intressant att följa och även fast SVT Kultur misslyckats med att återrapportera hans första steg på ett konsekvensneutralt sätt kan detta första steg mycket väl komma att bidra till en vidgad debatt samt ett nytt ramverk för journalister att röra sig inom. Och kanske framför allt, utveckla vidarerapporteringen om Holts och andras forskning så att även den inte påverkas av journalisternas egna ideologiska raster eller behov att framställa sig själva i bättre dager än de förtjänat.

Samma skara tycks, än en gång, komma billigt undan genom skickligt manövrerande och byte av åsikter. Alltifrån redaktörer, journalister över till ministrar och riksdagsledamöter. Andra kommer få leva vidare med de brunstämplar som delats ut av de som nu kommer undan.

Brunstämplar som i vissa fall fått livslånga irreparabla konsekvenser.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.