Helene Bergman: Indoktrineringen

Photo: Photo by Wilmarsgård
Dela artikeln via e-post










Submit
Allt fler religiösa skolor byggs nu i Turkiet. Den här blivande religiösa skolan är under uppbyggnad i Didim. Foto: Helene Bergman

Allt fler religiösa skolor byggs nu i Turkiet. Den här blivande religiösa skolan är under uppbyggnad i Didim.
Foto: Helene Bergman

En hel generation barn, födda på 2000-talet, är föremål för islamistisk indoktrinering i Turkiet. Det sker via det än så länge illegala skolsystemet Ensarfonden som infiltrerar det sekulära Turkiet. Med indirekt stöd av president Erdogan och hans parti AKP. 

För några månader sedan var Ensarfonden, inblandad i en pedofilskandal där 45 pojkar hade utsatts för sexuella övergrepp under flera års tid. Efter att affären uppmärksammats av turkiska media, förbjöd President Erdogan journalisterna att skriva vidare. Ensarfonden får miljoner ur EU:s utbildningsfond.

President Erdogan har klart och tydligt uttalat att han vill att varje familj ska skaffa minst tre barn. Dessa barn ska uppfostras religiöst och med ett hatiskt hjärta mot oliktänkande. Det är här Ensarfonden kommer in.

”Vi lever i en mörk tid. Vi är inte längre rädda för oss själva, men vi är oroliga för våra barns skull”,

säger en av de sex kvinnor som ingår i en cirka 50 personer löst sammansatt aktivistgrupp som på olika sätt protesterar mot den rådande politiken i Turkiet. Det är kvinnorättskämpar och miljöaktivister. Jag åker kollektivt under några svettiga timmar, med tre bussbyten från Didim på västkusten till en stad på Turkiets sydkust för att träffa några av medlemmar i aktivistgruppen.  Vid ett par tillfällen stoppas bussen av militärpolis.  Medan en militärpolis kollar id-handlingarna inne i bussen, står en annan utanför med ett skarpladdat automatgevär.

Min kontakt hade undrat om jag ville träffa några ur aktivistgruppen – för att prata om kvinnor, barn och politik. Självklart svarade jag ja.  Vår träffpunkt blir hemma hos henne – borta från offentligheten. Hon bor i en rymlig, vacker våning med utsikt över Medelhavet. 

En efter en droppar vanliga, turkiska kvinnor in. Alla klädda i västerländska kläder. Ingen bär slöja. Snart sitter vi tillsammans runt ett stort bord, sex kvinnor och en man, alla välutbildade och i medelåldern. En är lärare i en statlig skola, en annan läkare, en tredje jobbar med miljöfrågor, några har jobb inom turistbranschen.

Neslihan Karyael, den enda som vågar framträda med sitt namn, har sedan sju år tillbaka en seglarskola för kvinnor, Women´s sailing school. Till den här seglarskolan kommer kvinnor från hela världen för att lära sig segla, men också för att utbyta erfarenheter och lära känna varandra.  Varje år i september ordnas en veckas kvinnosegling, då seglar de kvinnliga besättningarna för ett visst ändamål.  I år är det race för organdonation. Förra året var det race mot kvinnovåld. 

Värdinnan serverar turkiskt te i de små tulpanglasen och kakfaten med de många ljuvliga kakorna ställs fram. Några av oss talar engelska, en del förstår bara turkiska, men engelskan översätts för de turktalande.

Den här gruppen är känd av den turkiska polisen. Några har suttit i fängelse på grund av demonstrationer.  Deras protester filmas alltid av polisen. De startade en namninsamling mot Ensarfonden och hade fått ihop 600 namn, men polisen beslagtog namnlistorna.

”Vi är alla muslimer och har vuxit upp i muslimska hem, men vi har också vuxit upp i en sekulär stat, där religionen är vars och ens privatsak. Vad vi nu ser gör oss mycket, mycket oroliga”, säger min bordsgranne. 

Hon förklarar:

  • ”När AKP och Erdogan kommit till makten ordnades en stor konferens om det framtida utbildningssystemet i Turkiet. 
  • Deltagare var de högst uppsatta inom utbildningsväsendet i landet. 
  • Erdogan var tydlig med att han ville ha en religiös generation.
  • Resultatet under konferensen blev, såsom Erdogan önskade. 
  • För att gå iland med det religiösa projektet bildades 2012 den skattefria Ensarfonden med stora donationer från Turkiska staten, men även från EU:s utbildningsfond.”
Snart är det bara de vilda hundarna som är fria i Turkiet. Foto: Helene Bergman

Snart är det bara de vilda hundarna som är fria i Turkiet.
Foto: Helene Bergman

Med hjälp av Ensarfonden håller nu AKP och Erdogan på med att bygga upp ett illegalt skolsystem, där målet är att skapa en religiös ErdoganJugend, som ska gå i bräschen för islamiseringen av Turkiet.  Turkiska journalister har uppmärksammat och rapporterat om Ensarfonden, vars president är Ismail Cenk Dilberoglu, medlem av AKP och nära vän till Erdogans son Bilal.

Ensarfondens representanter åker land och rike runt för att rekrytera elever till de illegala religiösa skolorna.  De håller också, som enda tillåtna organisation, seminarier i de statliga ordinarie skolorna.

Dessutom har många byskolor, särskilt i östra Turkiet, stängts under tiden AKP regerat landet. Det innebär att många elever, som är mellan sju och 14 år, måste bege sig till de större städerna och bo inackorderade. 

Men Ensarfonden erbjuder såväl skola som logi i egna hus. Det finns hundratals Ensrahus, runt om i Turkiet. I dessa hus bor och undervisas de minderåriga eleverna i islam.

”Men, säger min bordsgranne, det är förbjudet i Turkiet att inackordera barn under 14 år utan att föräldrarna är med. De här husen är alltså illegala och eftersom de är olagliga inspekteras de inte av myndigheterna. AKP representanter finns i hela det byråkratiska skolsystemet och dom är för islamiseringen så dom ser mellan fingrarna. Skolorna finns så att säga inte – ett Moment 22.”

De minderåriga barnen bor ensamma med de så kallade lärarna. Det är ofta före detta imamer som skolats om. Lärarna undervisar inte bara i religion, de utnyttjar också barnen sexuellt dagligen och stundligen. Det ingår så att säga i undervisningen.

Det hela uppdagades när en nioårig pojke inte längre ville gå till Ensar skolan. Hans syster tog honom till en läkare, som undersökte honom. Det visade sig att pojken blivit våldtagen. Pojken berättar sedan för en psykolog att det var hans lärare som upprepade gånger hade våldtagit honom. Polisen som började undersöka fallet menar att det troligen är uppemot 45 pojkar som upprepade gånger blivit våldtagna, skriver Die Welt. Läkaren som finns med i aktivistgruppen som jag besöker försöker förklara:

”Dessa vuxna har själva utnyttjats som barn, sexuellt utnyttjande ingår så att säga i uppfostran. De tänker på detta sättet och tycker inte att det är något fel med att utnyttja barn sexuellt.” 

För några månader sedan uppdagades att minst 10 minderåriga pojkar om inte fler hade blivit sexuellt utnyttjade på en Ensarskola i Karaman, en provins i Anatolien. Läraren dömdes till 600 års fängelse. Internationell press har skrivit om det här fallet. AKP-partiet ville få det till att det var en enskild lärare som var pedofil som under flera års tid utnyttjat minst tio pojkar sexuellt. Men detta tror inte aktivistgruppen på.

”Neej,”säger läkaren, sexuellt utnyttjande, särskilt av pojkar, sker dagligen och stundligen på dessa Ensarskolor.”

”De älskar pojkar”, förtydligar min bordsgranne. 

Detta är satt i system. I en artikel i The Media Line berättar Serbay Mansuroglu, som var den journalist som avslöjade pedofilskandalen att det troligen rör sig om 45 pojkar som under flera års tid utsatts för våldtäkter.

Sera Kadigel advokat och medlem av oppositionspartiet CHP, Republikanska partiet, det parti som Kemal Atatürk bildade 1923, säger att Ensar troligtvis äger 200 illegala internat i Turkiet. Men Ensarfonden vill inte erkänna detta. Hon fortsätter:

”Det är inte bara en händelse. Det går mycket djupare. Om vi inte kan stoppa detta. kommer det att hända ytterligare tio barn, och sedan ytterligare tio. Jag är övertygad om att det finns hundratals barn som i dag är utsatta för samma sak”. 

Advokat Kadigel menar att staten har ett konstitutionellt ansvar att ta hand om skolbarn. Det är staten som ska inspektera de här internaten – inte politiska organisationer. Till The Media Line säger Cemre Soysal, som är barnpsykolog och har arbetat med många sexuellt utnyttjade barn att dessa övergrepp är förödande:

”Deras liv blir aldrig desamma, efter det att de utsatts för övergrepp. Det kan leda till känslor av skuld och resultera i skam, dåligt samvete och känslor av att vara värdellös. Resultatet blir att de får svårt i umgänget med andra människor”.  

I mars höll en riksdagsledamot från AKP- partiet en presskonferens och fastslog att partiet även i fortsättningen skulle stötta Ensarskolorna. Sema Ramazanoglu, Social- och familjeminister kallade sexskandalen för en engångsföreteelse.

Oppositionspartierna i det turkiska parlamentet krävde att en utredning skulle tillsättas för att undersöka och i slutändan också förhindra sexuellt utnyttjande av minderåriga barn. Men AKP-partiet röstade emot det här förslaget.

Var finns Europas demokrati i försvar för de turkiska barnen?

Helene Bergman

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Helene Bergman
Helene Bergman
Helene Bergman är journalist och författare bland annat till boken "Med svärtad ögonskugga" är främst verksam i Västsverige men ett känt namn i feministiska kretsar. Hon sitter bland annat i GAPF regionstyrelse i Västsverige och arbetar för att hålla Pela och Fadimes minne, två kvinnor som fick plikta med sina liv för att de satte sig upp mot hederskulturen, vid liv.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.