Paneldebatten

Featured Video Play Icon
Dela artikeln via e-post










Submit

Dagens bidrag till debatten blir paneldebatten tillsammans med Alice Teodorescu och Erik Erfors där jag deltog från i lördags på Landsbygdsriksdagen med, av lätt insedda skäl när ni sett det, två kommentarer.

Under den första paneldebatten, med bland annat Birger Schlaug, snuddade de vid problematiken om ”white flight”. I det ursprungliga föreberedelsunderlaget fanns detta med för mig men av olika skäl, utanför min kontroll, togs inte detta med vilket framgår. För ämnet är känsligt.  Jag kommer återvända till vad jag tror blir händelseutvecklingen eftersom jag bedömer att vi inte kommer se exakt samma utveckling som i övriga världen som historiskt stått inför detta. Jag tror bland annat inte på en total ”Detroitifiering” av vissa städer. Jag ser istället en helt annan utveckling som kommer påverka hela Sverige.

På gott och på ont.

Att inte börja diskutera detta ämne kan visa sig vara ett misstag och är då i praktiken exakt samma misstag som att trycka bort migrationsdebatten med allt det inneburit för det svenska debattklimatet och möjligheterna att parera eller styra detta. Det finns idéer att motverka detta men dessvärre gavs inte utrymme att prata om det i helgens format. Förslag som framför allt landet utanför storstäderna tjänar på. Jag har för avsikt att själv återkomma i ämnet som är minst lika känsligt som migrations- och integrationsfrågorna.

Den som vågar ta upp den frågan kommer att leda den debatten och bli agendasättande och här missade dessvärre organisationen Hela Sverige Ska Leva den möjligheten. Jag kommer däremot ta upp frågan inom de närmaste dagarna. Parerar vi inte detta i någon mån kommer vi stå inför en dramatisk omstöpning av just hela Sverige.

Som kommentar till den statsvetare som analyserar mig inför söndagens uppföljande ”TV-soffa”, som via moderatorn undrade om jag hade reflekterat vid mig själv ur ett urbant normkritiskt perspektiv, så måste jag ärligt svara nu när jag förstått syftet med frågan att det har jag inte. Varför?

Home is wherever I lay my hat.

Det har jag inte eftersom jag flyttade från Stockholm för fjorton år sedan, har tre mil till närmaste affär och det tar två timmar med bil in till Stockholm i värsta fall. Bil är en nödvändighet eftersom jag endast har tio bussavgångar vardagar till närmaste tätort – Norrtälje. De tio bussturerna är fördelade till rusningstrafiken och går då en gång i halvtimmen. Går bilen sönder går det i praktiken inte att arbeta. Jag lever i en bygd som endast lever upp på sommarhalvåret och jag sällar mig numera mer och mer till det pittoreska inslag av fastboende där vi tillsammans berikar sommarfolkets upplevelse under deras ledighet.

Sannolikt spelar mitt idiom, mitt lite udda språkval och mitt kroppsspråk mig i fatet då jag tidigare bott i Madrid, London och Boston under längre perioder samt kuskat runt i riktig glesbyggd i Mellanöstern periodvis när jag skall recenseras men det får jag leva med. Bilden av att tillhöra en världsfrånvänd urban överklass.

Frågan i sig, att jag skall göra en normkritisk analys ur ett urbant perspektiv anser jag stärka min uppfattning om att identitetspolitik, som nu gör stora landvinningar i det som kallas statsvetenskap, får religion att framstå som sansad och faktabaserad.

 

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.