Vad krävs för att erkänna ett folkmord?

Vad krävs för att riksdag och regering ska erkänna ett folkmord? Frågan ställdes efter att Riksdagen röstat ner ett förslag om att klassificera IS förföljelse av arabisktalande kristna som folkmord. I debatten inför voteringen vägrade Miljöpartiet ens beröra ämnet utan valde att prata om Mellanöstern som helhet.

Att Miljöpartiet haft svårast av alla partier att hålla distansen till radikala Islamister är numera uppenbart. Lagförslag och utredningsdirektiv försenas och allt som sker inom kulturpolitiken samt delar av utbildningspolitiken i regeringen “ägs” av Miljöpartiet. Så ser uppdelningen ut varför det inte är någon slump att bidrag i miljonklassen delas ut till organisationer med tveksamma kopplingar till jihadism via MUCF. MUCF råkar vara en av kulturministerns tidigare arbetsplatser. Det är Miljöpartiet som helt enkelt värnar om sitt politikområde och inte tillåter någon större inblandning i enlighet med överenskommelsen mellan regeringspartierna.

Hur nu Miljöpartiet, och därmed regeringen, väljer att förhålla sig till FN:s rapport där de klassificerar IS / DAESH förföljelse av Yazidier som folkmord kommer bli intressant att följa. Yazidier är en tidig ”avknoppning” av Islam som valde att utvecklas i en annan riktning redan på 800-talet e.v.t. De anses av såväl IS / DAESH som Muslimska Brödraskapet vara kättare. Kättare är, enligt deras uttolkning av Koranen, på förhand dömda till döden. Inom IS / DAESH ses Yazidier som djävulsdyrkare.

Jag träffade själv en av överlevarna, Nadia Murad, när hon var i Stockholm. Flickan som överlevde. Jag hade förmånen att träffa henne i egenskap av  GAPF-ambassadör när hon var i Sverige i början på året. Hon lever annars i skydd av den tyska regeringen. IS / DAESH har dessutom nära kopplingar till det Muslimska Brödraskapet. Både ideologiskt och rent praktiskt. Ett brödraskap som främst Miljöpartiet har en positiv relation till men även som omhuldas av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Brödraskapets teologiska plattform utgör Hamas ideologiska gren.

Fotografi: Röntgenbild från ett sjukhus i östra Medelhavsområdet

Fotografi: Röntgenbild från ett sjukhus i östra Medelhavsområdet. Pojken var då endast sju år gammal när representanter för Muslimska Brödraskapet gav sig på honom.

Till höger kan du ta del av röntgenbilden vilken form av visitkort som det Muslimska Brödraskapet lämnade efter sig på en sju-årig pojke vars far hade konverterat till den koptiska kyrkan. Jag väljer, av flera uppenbara skäl, att inte publicera de övriga skadorna som dessa heliga män åsamkade den lille pojken. Eller de på hans syskon och föräldrar. Dels av integritetsskäl, men även för att skona läsaren. Av samma skäl anger jag inte var jag träffade dem, deras säkerhet bygger på att de är gömda. Allt för att deras far konverterat. Dessa skador, och andra, åsamkades sönerna efter att de tvingats se sin mor bli våldtagen och sin far torterad i timmar.

Jag har själv träffat familjen i timmar. Lyssnat på deras historia, sett ärren efter deras skador, vissa innebärande men för livet, hört oron i deras röster och sett rädslan i deras ögon. Denna familj är långt ifrån ensamma om sin relation till Muslimska Brödraskapet. Jag har träffat flera som delar deras situation. Konvertiter, och även muslimska liberala kritiker, riskerar inte sällan sina liv om de tar upp kampen mot Brödraskapet.

Familjen har idag UNHCR kvotflyktingstatus med skyddspass men har fastnat i ett land i Mellanöstern efter att bland annat Sverige har premierat asylsökande med skiftande ursprung och motiv med deras anhöriga före de med reella och väl dokumenterade skyddsbehov. Regeringen, främst Morgan Johansson, har tvingats retirera på frågan men det hjälper inte den lilla familjen. Terrorister kan med viss lätthet ta sig till Sverige genom Europa. Vissa fastnar, men långt ifrån alla visar det sig.

Ordet ”asyl” öppnade för en kortare tid pärleporten för den kände IS-medlem som sökte asyl i Sverige efter ankomsten till Malmö och även om han nu kommer avvisas tämligen omgående visar detta på problematiken med det grovmaskiga nät och den slappa attityd vi visat extrema organisationer.

De kopter som jag träffat i Egypten respektive Libyen när alla en dröm  att kunna ta sig till Sverige för att söka asyl och skydd iför hotet från dessa krafter men dörren är dessvärre stängd. Migrationsminister Morgan Johansson (S) backar nu från hans tidigare position att premiera anhöriginvandrare varför denna familj, som varje dag fruktar för sitt liv, kanske kan en dag kan få skydd i Sverige. Om de överlever sin väntan. Om nu Sverige verkligen är ett så säkert land längre.

För frågan är hur mycket skydd de egentligen skulle få. Staten har beviljat 535.200 kronor till det kritiserade Sveriges förenade muslimer. Organisationen, som förknippats med extremism och hat mot homosexuella, ska använda skattepengarna för att motverka rasism och intolerans. SFM, har tidigare beviljats bidrag finansierade med skattemedel. 2015 stod föreningen i fokus för SVT:s ”Uppdrag granskning”. I programmet beskrevs hur predikanter och föreläsare som anlitats av SFM hade uttryckt stöd åt terrorgrupperna IS och al-Qaida.

En av dessa var den omskrivne extremisten Michael Skråmo, som uppmanat till terrordåd i Sverige.Det är numera inte heller någon hemlighet att arabisktalande kristna upplever förföljelse och trakasserier från denna uttolkning av Koranen. Och förföljelsen fortsätter även i de länder de flyr till. Brittiska Express rapporterar om denna företeelse som vi ser i praktiken i hela Europa. I Tyskland ökar antalet brott med antisemitiska förtecken, de med högerextrema motiv dominerar ännu men antalet brott som begåtts av arabisktalande antisemiter ökar kraftigt enligt det tyska Departementet för Forskning och Information om antisemitism. Under 2015 ökade de antisemitiska brotten med 34 procent bara i Berlin.

Även Frankrike rapporterar om en ökande antisemitism. Stad efter stad i Europa töms nu på judar. Paris, men kanske främst Malmö där den palestinska diasporan är stark  kommer inom några år vara “juden-frei” om emigrationstakten fortsätter som idag. Och det är inte högerextremister de flyr från. Många tvingas fly till Israel som ligger i stormens hjärta med samma 1 400 år gamla konflikt bakom sig.  En konflikt som vare sig regering eller opposition vågar peta i på hemmaplan. Tvärtom ses all kritik mot den mer aggressiva parten i Sverige som rasism.

Regeringen, och en lamslagen opposition, borde förtjäna skoningslös kritik för med vilken slapphet de har hanterat dessa frågor de senaste tio-femton åren. Vare sig IS/DAESH eller Muslimska Brödraskapet kan vara representativa för Islam men trots detta så delas miljonbelopp ut varje år, utan kontrollstationer, till svenska organisationer som har suddiga gränser till Nadia Murads och många fleras livsödens banemän.  Idag kan vi se hur regeringen slår ifrån sig och skyller på Alliansen och en Allians som skäller på regeringen samtidigt som de gör sitt bästa för att dölja sina egna tillkortakommanden.

Några kontrollstationer för bidragens utdelning och utformning, eller möjligheter att ens dra tillbaka dessa retroaktivt, är ingenting som heller finns beslut om för närvarande. Av lätt insedda skäl. Frågan hanteras nämligen i huvudsak av Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet. Som i huvudsak kontrolleras av Miljöpartiet.

Vad krävs egentligen för att erkänna ett folkmord? Vad krävs för att oppositionen skall börja agera med kraft? Hur kommer Sverige agera i FN:s Säkerhetsråd, om vi nu skulle nå dit, när dessa frågor kommer upp? Vems sida kommer vår ambassadör i sådana fall stå på? Varför kommer Muslimska Brödraskapet och dess svenska kopplingar undan myndigheters granskning och debatt gång på gång?

Frågorna är många, svaren är få. På tok för få.

 

Under hösten kommer jag ånyo bege mig ut på vägarna genom Mellanöstern om planeringen håller. Besöka flyktingläger och minoritetsgrupper. Det är de flyktingar, och främst minoritetsgrupper, med de reella behoven jag kommer prioritera. Inte de ekonomiska. Under tiden fram till dess fortsätter jag mina spadtag i den svenska inrikespolitiken.

Alla era bidrag har varit viktiga och burit mig fram till detta. Till er alla är jag ett djupt tack skyldig. Alla framtida donationer och bidrag kommer även de göra avgörande skillnad.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.