Helene Bergman: Historien som nyckel till vår samtid

Photo: Photo by Wilmarsgård

Vi möttes på Sirocco, den lokala baren, dit byborna går varje kväll. Jag drack ett glas Retsina. Veckan innan hade jag hållit en fotokurs i samma by – Lentas som ligger på södra Kreta vid Libyska Havet. Det hav som förbinder Kreta med Marmaris i Turkiet.  Nu var jag ledig, men Dimos Germanakis, 25 år jobbade i sin mosters bar, Sirocco.  Han gav sig tid att prata med mig innan byborna började strömma in.

Dimos är lärare i historia och latin på gymnasiet i Heraklion, Kretas största stad. Han undervisar i nio månader, resten av året jobbar han i sin hemby, bergsbyn Miamou till vilken havsbyn Lentas hör. Han tar hand om oliverna eller vallar fåren. Dimos är inte unik. Alla i byn, omkring ett 50-tal människor i olika generationer och åldrar är släkt och arbetar hos varandra. På sommaren i det tjugotalet tavernorna, på vintrarna uppe i bergen med fåren eller grödorna. Ägarna till tavernorna konkurrerar inte med priser, de konkurrera genom att laga den bästa maten. Recepten är familjerecept som ärvts genom generationer, från mormor till dotter, till dotterdotter.

Men det är inte bara mattraditionerna som hålls levande i Lentas. Det är också historien; ockupationerna, förnedringen, motståndet och modet som lever från generation till generation. Där ordet frihet hålls heligt. En frihet som kretensarna, såväl män som kvinnor är beredda att dö för och som de också dött för. 

Tavernorna ligger tätt på hyllan mellan Libyska Havet och Lejonklippan i Lentas, Kreta. Foto: Helene Bergman

Tavernorna ligger tätt på hyllan mellan Libyska Havet och Lejonklippan i Lentas, Kreta.
Foto: Helene Bergman

Till Lentas kommer inga charterturister. Till Lentas kommer många för att gå på kurs eller för att återuppleva sin hippieungdom från 60-talet. De som ville kämpa för fred och miljön med slagorden flower power och make love – not war. Då när kvinnofrigörelsen och den sexuella friheten stod högt i kurs.  Hippisarna slog sig ner på stränderna eller bodde i grottor i bergen. Byborna insåg att här fanns pengar att tjäna och startade enkla caféer och tavernor. Tavernorna växte upp vid strandkanten och inne i byn. Hippisarna fortsatte att komma på sommaren, men åren gick och hippisarna blev alltmer samhällsmedborgare. Borgeliga, stadiga föräldrar och med åren även mor- och farföräldrar.  Nu möts generationer av lokalbefolkningen med hippiegenerationens barn och barnbarn i byn Lentas. Och världen har under denna tid förändrats. Från protesterna mot Vietnamkriget till skräcken för terrorismen som tränger sig allt djupare in i Europa.

Bara några veckor tidigare hade jag varit på andra sidan Libyska Havet, 70 mil från Lentas, närmare bestämt i Marmaris i Turkiet. Det var där jag upplevt den allt kallare politiska vinden. Det var också i Marmaris som Turkiets president Erdogan befann sig när den misslyckade statskuppen ägde rum. Den som startade Erdogans utrensningar av oliktänkande. Och som Ekot rapporterade om bara för några dagar sedan:

”Allt som kopplas till den muslimske ledaren Fethullah Gülen rensas just nu ut i Turkiet.

Det innebär att president Erdogan nu stryper de fria medierna. För några dagar sedan beordrades tre nyhetsbyråer, 16 tv-kanaler, 23 radiostationer, 45 dagstidningar, ett tiotal förlag och tidskrifter att stängas ner. Totalt har 130 medier stängts ner. Dessutom har ett 90-tal journalister arresterats. Omkring 60 000 personer har satts under utredning, gripits eller förlorat jobbet i Turkiet sedan 15 juli rapporterar Reuters. Det är poliser, lärare, domare och över ettusensexhundra militärer.  Medan jag skriver detta får jag kontakt med några av mina vänner i Turkiet. De är rädda nu, de vågar inte längre använda de sociala medierna. Kreta ligger nära Turkiet.

”Är ni inte rädda för Turkiet?”, frågar jag Dimos där vi sitter vid bordet på Sirocco.

Jag ser hur hans ögon mörknar en aning medan han svarar nej:

”Vi är inte i cyklonens öga! Vi litar på Putin och Ryssland. Vi förenas i religionen”.

I maj besökte Rysslands president Vladimir Putin det största ryska religiösa centret i Grekland under sitt officiella besök i landet. Dessutom skrev Putin under flera ekonomiska avtal med premiärminister Alexis Tsipras. Grekland hoppas att ökad handel med Ryssland ska hjälpa landet ur recessionen, uppger Svenska YLE.

Religionen, grekisk-ortodox är levande på Kreta, där kapellen ligger tätt mellan de höga bergen. Foto: Helene Bergman

Religionen, grekisk-ortodox är levande på Kreta, där kapellen ligger tätt mellan de höga bergen.
Foto: Helene Bergman

Den grekisk-ortodoxa religionen är mycket levande på Kreta. Jag upptäckte det när jag hämtades av Lentas taxichaufför vid Heraklions flygplats.  Vi körde tvärs över Kreta, upp och ner för de höga bergen. På vägen finns många kapell. Vid varje kapell saktade taxichauffören in, släppte ratten med ena handen och gjorde korstecken. Han kunde namnet på vartenda kapell. Det var också religionen som förenade kretensarna under den turkiska ockupationen. Under det 600-åriga Ottomanska riket var Kreta fram till mitten av 1800-talet ockuperat av turkarna. Det var turkarna som styrde över ön och folket beskattades hårt. Turkarna tvingade också kretensarna att omvända sig till islam. Men större delen av befolkningen behöll ändå sin kristna religion. 

”Historien går i cirklar. Nu är det nära 100 år sedan som Kemal Atatürk kom till makten i Turkiet 1923 och det Ottomanska riket föll i bitar. Erdogan vill söndra allt som Atatürk byggde upp. Erdogan vill skapa ett nytt Ottomanskt rike med sig själv som Sultan. Han använder sig av det Ottomanska rikets metoder, metoder som tidigare var framgångsrika och följer i samma fotspår som sultanerna gjorde”,

säger Dimos, som är övertygad om att Erdogan om tio år från och med nu kommer att ha lyckats och utropat sig själv till sultan. Det Ottomanska riket, när det var som störst, omfattade stora delar av sydöstra Europa, Mellanöstern och Arabvärlden, norra Afrika, Kaukasus och hela Mindre Asien.  Förr kallades det oftast Turkiska Riket eller enbart Turkiet. Inom detta jätterike fanns dåtidens viktigaste städer. Mecka och Medina, Jerusalem, Bagdad, Kairo, Alexandria, Damaskus, Aleppo, Beirut, Budapest, Belgrad, Sarajevo och Sofia. Rikets styrdes från Konstantinopel nuvarande Istanbul. Städer och namn som blivit alltmer aktuella i vår nutid på grund av bland annat Balkankriget och krigen i Irak och Syrien.

Historien upprepar sig. 

Dimos har hört berättelserna från sina anfäder, de som levde på Kreta under den Turkiska ockupationen. Historien har gått från mun till mun i nedstigande led. Han har hört sin farfar, som i sin tur hört sin farfar säga:

”Att ha islamister i ditt land är som att ha en lejonunge hemma. Den växer och måste därför äta. Det är dess instinkt!”  

Dimos har hört om Devsirme, som på turkiska betyder hämta upp. De Ottomanska officerarna beordrades att plocka upp, kidnappa kristna grekiska pojkar mellan 8-18 år från deras familjer. Pojkarna, som enligt utsago var nära 35 000 människor, var en slags straffskatt som skulle betalas till sultanen.  Pojkarna omvändes till Islam och fick träning som soldater i armén. De duktigaste blev officerare eller höga statstjänstemän i det Ottomanska riket. De fick inte tala sitt språk eller hålla fast vid sin kultur.

”De hetsades att döda sina föräldrar och släktingar”,

säger Dimos och tar sedan upp hur detta kidnappningssystem anammades av kommunisterna i slutet på 1940-talet, under det Grekiska inbördeskriget. Systemet fick namnet Paidomazoma och drygt 30 000 barn kidnappades och omvändes till kommunismen. Det finns en dokumentärfilm på Youtube med titeln Paidomazoma – The Abducted Greek Children Of The Communists

”Det gör fortfarande ont att tänka på det här. Att berätta om det här”

säger  Dimos. Men så vänder han snabbt och med stolthet berättar han om det kretensiska motståndet mot Hitler. 1941 började den Nazityska fallskärmsinvasionen av Kreta, Operation Merkur. Men de tyska fallskärmstrupperna stötte på ett massivt motstånd från civilbefolkningen som också hade hjälp av grekiska och allierade styrkor. Motståndet varade under tio dagar. Ett femtiotal kretensare, både kvinnor och män, slogs mot de cirka 3 000 tyska fallskärmssoldaterna. Kretensarna tog vad de hade hemma och använde som vapen – knivar, gafflar, skedar, stenar, ja allt de kom över. Motståndet varade i tio dagar. De dödade fallskärmssoldaterna när de landade på marken.

Det var första gången invaderande tyska trupper stötte på ett massivt motstånd från en civil befolkning. Efter detta förbjöd Hitler ytterligare storskaliga luftlandsättningsoperationer. Dimos har hört det berättas av sin farfar som fortfarande lever. Dimos har också uppfostrats till att leva efter tre valspråk som han skattar högst:

  • Religionen
  • Kulturen/Familjen
  • Friheten

För Dimos är historien hans egentliga universitet. Såväl den som han tagit betyg i på universitet som den han fått av tidigare generationer. Historien måste finnas levande i varje människas liv. På så sätt kan du också förstå din samtid.

 

Om författaren

Helene Bergman
Helene Bergman
Helene Bergman är journalist och författare bland annat till boken "Med svärtad ögonskugga" är främst verksam i Västsverige men ett känt namn i feministiska kretsar. Hon sitter bland annat i GAPF regionstyrelse i Västsverige och arbetar för att hålla Pela och Fadimes minne, två kvinnor som fick plikta med sina liv för att de satte sig upp mot hederskulturen, vid liv.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.