Kalifens återkomst

Många “experter” gissar nu vilt om vad som skett och vad som inte sker i Turkiet. Ledarsidorna har varit i kontakt med relativt högt uppsatta källor i regionen och kan konstatera att 80 procent av allt som nu sägs av svenska experter kommer visa sig vara felaktigt. Informationsflödet är svårt att få ordning på och tidigare trovärdiga källor, som sällan eller aldrig visat sig ha fel, rapporterar att de inget vet med säkerhet längre. Det är sannolikt det ärligaste de kan säga.

Detta i sig ger en bild av hur Turkiet utvecklats under Erdogan och AKP:s ledning. Vi bör inte heller glömma bort i sammanhanget hur nära delar av Miljöpartiet står såväl AKP som Muslimska Brödraskapet genom Mehmet Kaplan samt andra medlemmar i det partiet. En koppling som de långt ifrån gjort upp med, trots Kaplans och Yasri Khans avgångar.

Orsakssambanden bakom kuppförsöket, eller vad det nu var för något, kommer sannolikt aldrig bli klarlagda men det som inträffat öppnar nu möjligheterna för Turkiets president Erdogan att genomföra omfattande konstitutionella reformer utan egentliga protester. En enad västvärld ställer sig nu bakom Erdogan med ett undantag; Frankrike. Jean-Marc Ayrault, Frankrikes utrikesminister, vill inte ge Erdogan en check “in blanco” på reformer för att inskränka demokratin. Men att Erdogan nu har alla möjligheter att stärka sin egen personliga position råder stor enighet om. En förstärkning som skedde mycket medvetet från Erdogans sida. Han själv, och nyhetsflödet, kretsar kring Istanbul – inte huvudstaden Ankara.

Turkiet avskaffade dödsstraffet 2004 som en del i närmandet till EU. Även om flera ledande politiker, bland annat premiärministern Binali Yildrim, sagt att man kommer överväga att återinföra dödsstraff så är det inte många i Istanbul som tror att det kommer att hända. Under lördagskvällen uppmanande regeringen alla att gå ut på gatorna. I Istanbul slöt många upp, men ändå var det betydligt färre än vad de flesta räknat med.

En av de gripna militärerna är generalen Erdal Ozturk, en dekorerad veteran och chef för tredje armékåren. Han har nu blivit delgiven misstanke om högförräderi. Generalen själv nekar till att han hade något med det här att göra. Han säger att han satt i ett viktigt möte under kuppförsöket, enligt turkisk radio.

Istanbul, eller Konstantinopel, var huvudstad i det Osmanska imperiet och överlevde Roms fall som Östrom, en plats där det Bysantinska imperiet hade sitt säte. Symboliken kan inte vara tydligare. Kalifatet kommer att återuppstå med Istanbul som kärna.

Detta styrks med ytterligare rörelser i regionen. Turkiet har börjat normalisera förbindelserna med Egypten som frystes 2013. En handelsdelegation besöker i veckan Egypten med Erdogans godkännande. Detta är en form av olivkvist till det andra land som gör anspråk på att vara ett sunnidominerat kalifats naturliga epicentrum där universitetet Al Azhar i Kairo, med anor från 900-talet, utgör kärnan. En axel mellan Kairo och Istanbul skulle i sådana fall utgöra basen för ett nytt kalifat. Med Erdogan som en modern kalif. Och kurderna? De kan sannolikt se processen framför sig som lika kort som brutal.

Ett kalifat ”light” skulle även bryta ryggen av mycket av IS/DAESH legitimitet. Inledningsvis goda nyheter men frågan är vad det då kommer ersättas med. Islamism, eller politisk reaktionär Islam, kommer inte dö ut med att besegra IS/DAESH, Al Quaida, AQiM, Boko Haram eller Al Shabab. AKP, Erdogans parti, har nära band med Muslimska Brödraskapet och Erdogan har plötsligt, över en natt, hela det samlade väst bakom sig nu med endast Frankrike som höjt några varningens ord. Så sent som under söndagen diskuterades denna möjlighet i positiva ordalag i islamistiska kretsar på torg och caféer i Stockholms utanförskapsområden.

En modern kalif, i Erdogans gestalt och med Turkiets ställning i förhållande till EU, skulle öppna för nya och  oanade möjligheter.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Turkiet har även, under Erdogans ledning, skickligt förhandlat fram en nära förestående visumfrihet i EU för turkiska medborgare, han har hela tiden pressat på med flyktingavtalet, och fått EU-komissionen att öppna för detta.

Han har trumf påa hand med att kunna reglera pressen på Balkan-rutten till EU över Grekland.

Han gör även, enligt Der Spiegel, ett positivt urval av de syriska flyktingar med god utbildning. De erbjuds arbete och asyl nästan omedelbart. De flyktingar Erdogan ”släpper igenom” till Europa är de syrier med lägre utbildning eller som helt enkelt inte heller vill bo i Turkiet. Många väljer dock att stanna i Turkiet då själva integrationen och vägen till egenförsörjning är enklare.

Några av de länder som inte ser denna utveckling med tillförsikt är inte oväntat Iran och Syrien samt södra Libanon. Iran är shiamuslimskt och vill inte se ett nytt sunnimuslimskt kalifat i sin direkta närhet, inte heller Syrien ser fram emot detta då Bashar al Assad är alawit och inte ses ens som muslim. Han, och merparten av syrierna, anses vara kättare.

Muhammad Shahrour, känd syrisk reformist och muslim, beskriver sin syn på Islam och behovet av reformering väl i Le Temps. En reformering vi sett i Marocko samt även i Oman. Den nuvarande sultanen av Oman, Qaboos bin Said Al Said, lät fängsla sin far och införa en form av demokrati där så sent som för tio år sedan halva regeringen bestod av kvinnor. Idag, som en reaktion på en allt mer reaktionär och militant opposition, har Al Said varit tvingad att dra tillbaka en del av sina reformer men likväl pågår en teologisk reformert diskussion på central nivå. Marocko har utvecklats i en egen riktning, skyddade av Atlasbergen i öster och Sahara i söder från de extremistiska efterdyningar som den “arabiska våren” resulterade i.

Vad vi kan ha sett nu är förberedelserna inför Kalifens återkomst. Symboliken är stark kring Istanbul och Erdogan har spelat sina kort skickligt i förhållande till NATO, EU och Egypten. Endast Frankrike har satt upp någon form av motstånd och det i sig vittnar om en av de möjliga orsakerna varför just Frankrike är så drabbat av terrordåden.

Och Sverige? Vi kommer att påverkas på ett eller annat sätt. Allt beroende på hur vår politiska ledning väljer att ställa sig. Bredvid Frankrike. Eller någon annan stans.

 

Ledarsidorna.se drivs vidare med frivilliga bidrag och donationer. Hösten kommer bli dramatisk, vilket artikeln ovan vittnar om, och resurskrävande med fler kolumnister utöver dagens med Helene Bergman, Chris Forsne och Magnus Norell varför alla bidrag, de som inkommit samt de som inkommer, tas emot med största tacksamhet. 

Redaktionen kommer redan nu kunna lova läsare en minst sagt givande höst. Eller rättare sagt dramatisk….

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.