Varför hatar de oss så mycket?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

”Till yttermera visso är det här en form av terror som det är oerhört svårt att skydda sig emot, speciellt i ett öppet demokratiskt samhälle som det franska (och det svenska naturligtvis) ”,

Detta, och mycket annat, skriver Magnus Norell på SVT opinion.  Norell beskriver hur Al Queda, och andra organisationer som Hamas, rekommenderar att använda fordon som gräsklippare i terrordåd. Något som Al Queda gick ut med som officiell rekommendation 2014 samt som tillämpats av palestinier i olika attentat.

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki för Ledarsidorna.se

Norell har tidigare på Ledarsidorna beskrivit logiken och drivkrafterna inom Muslimska Brödraskapet samt dess kopplingar till organisationer i Sverige som uppbär såväl politiskt som statligt ekonomiskt stöd. En del av detta stöd har använts till att bygga upp koncernliknande strukturer i Sverige som står Brödraskapet nära. Magnus Norells bok ”Kalifatets återkomst” ger en god grund för att förstå hur dessa organisationer arbetar samt vad som är dess slutliga mål. Det finns dock anledning att följa upp denna samt gårdagens artikel av Chris Forsne för att börja förstå de mer än 500 år gamla drivkrafterna som driver den terror som Europa nu får uppleva. Den finns att finna på den Iberiska halvön samt vid Egyptens pyramider.

Al Andalus, ett emirat i kalifatet, eller som vi känner det idag som den Iberiska halvön eller Spanien, förlorades 1492 då morerna slutligen drevs från Europa. Just förlusten av Cordoba, utanför Grenada, var själva juvelen i kallfatets krona bredvid biblioteket i Alexandria samt lärosätena i Baghdad. Alhambra-klostret i Cordoba var det lärosäte där vetenskaperna stod på sin absoluta topp under kallfatets största geografiska utbredning. Förlusten var smärtsam, men smärtsammare skulle det bli. Vid slaget vid pyramiderna, där Napoleon besegrade en mångfaldigt större mamlukarmé som till slut ändade det 700 år långa styret för att 1921, efter första världskriget, då det Osmanska riket kollapsade fullständigt.

Efter slaget vid Nilen påbörjades en teologisk diskussion inom Islam hur det kunde komma sig att det, i deras ögon, barbariska väst kunde dra nytta av naturvetenskaperna och krigskonsten som de själva utvecklat men med bättre resultat. Denna debatt skildras bäst i Albert Houranis   ”Arabic Thought in the Liberal Ages” där vissa inriktningar hävdade att Islam pressats till reträtt för att man tolkat koranen utan hänsyn till att samhällen utvecklades och ville införa en liberalare, mer modern tolkning. Mot detta ställdes en motreformation som hävdar att Islam måste tillbaka till bokstavstolkningen för att återvinna sin forna styrka. Islam är idag den mest fragmenterade av de Abrahamitiska religionerna och den senare tolkningen, den bokstavstrogna, födde bland annat wahabismen som idag är Saudiarabiens statsreligion och rörelser som Muslimska Brödraskapet. Gemensamt för denna reaktionära tolkning är att de säger att det bara finns ”Ett Islam”, en retorik vi känner igen från bland annat Omar Mustafa, ordförande får IFIS, Islamiska Förbundet i Sverige, samt hans företrädare den förre moderate riksdagsledamoten Waberi. Kontakterna med några av dessa idéströmningar i relationerna med den svenska regeringen är dock kvar. Nära relationer på absolut högsta nivå.

Något annat vi bör ta med i beräkningen är att dessa organisationer har ett annat tidsperspektiv än vi i väst. För dem är ett år en kort tid i deras medvetande. Även en generation är en kort tid. Bäst sammanfattas detta med ett afghanskt talesätt och som Frankrikes president Francois Hollande sannolikt är väl medveten om när han konstaterar att vi har en lång kamp framför oss:

”Ni har klockorna, vi har tiden”.

Hatet mot det fria väst, samt Europa, bär på en lång historia. Frankrike och Storbritannien är de primära målen eftersom de anses vara de bröt nacken av kalifatet 1492 samt annekteringen av större delen av Nordafrika och Mellanöstern under 1800-talet. Hatet är förmedlat från generation till generation i stora delar av den ortodoxa miljön då uttolkningen av Islam är bundet till klankulturens muntliga tradition. I en värld där analfabetismen är utbredd är det talade ordet viktigare än att den enskilde själv får läsa en text och dra sina egna slutsatser. Detta förhållningssätt till ”Sunna”, tradition, beskrivs av bland annat Per Brinkemo i hans senaste bok ”Mellan klan och stat”. Och. Krafter som det Muslimska Brödraskapet, Al Queda, IS/DAESH, Al Shabab, Boko Haram har alla ett och samma mål. Att ta tillbaka, och utvidga, det som är vad de anser vara sitt förlorade territorium.

Detta är bara några av skälen varför de hatar oss så intensivt och vårt sätt att leva. Men det finns ett annat Islam. Det vi kan se i bland annat Marocko. Ett Islam som försöker anpassa sig till samhällsutvecklingen. Ett Islam som tillåter kvinnor att skiljas, som lagstiftat mot våldtäkt och barnäktenskap, ett Islam som inte tvingar på kvinnor slöjor. Men de är än så länge en isolerad ö i ett Islam som bara kommer kunna klara av att reformeras av egen kraft. Endast Islam kan reformera sig ur den spiral av religiöst motiverat våld vi sett i Europa själva. Charlie Hebdo, slakteriet i Paris, Nice, Madrid, Köpenhamn och många fler attentat är bara början. Det kommer komma mera av detta.

Det är några, av flera skäl, varför vissa krafter inom Islam hatar oss så intensivt. Och det är i regel samma krafter som säger att det bara finns ett Islam.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.