Kabinettssekreterare Söders olika väderstreck

Kjell Albin Abrahamson. Foto: Lars Andrén

Sverige bedriver sedan 2014 ”världens enda feministiska utrikespolitik”. Den nya världsunika utrikespolitiken är naturligtvis överlägsen den traditionella, den gamla. Sett ur det perspektivet är det förvånansvärt att inget annat land har tagit efter den svenska modellen. Det är som om andra länder inte läst inledningsorden till Utrikesdeklarationen 2016: ”Situationen i världen manar till en feministisk utrikespolitik.”

Men varför låta det svenska nytänkandet stanna vid bara utrikespolitiken? Vad är det för fel på en feministisk finanspolitik, eller försvarspolitik? Kan det vara så enkelt att i svensk förvaltning gäller svensk lag om kvinnans likaberättigande.

Den populistiska kursomläggningen av utrikespolitiken har i alla fall spritt sig till andra svenska partier. Liberala Birgitta Ohlsson  säger: ”Liberal utrikespolitik är feministisk, men aldrig pacifistisk. Ibland måste frihet försvaras med vapen i hand”. Tänk om samma mantra – ”frihet försvaras med vapen i hand” – också kunde gälla för försvarspolitiken. Men vad innebär en feministisk utrikespolitik? Kanske finns det en tyst kvinnlig diplomati som arbetar enligt den 200 år gamla Geijer-principen

”Vad stort sker det sker tyst”.

Plötsligt kom jag på en sten som ingen vänt på: till vilka länder går kabinettsekreteraren Annika Söders tjänsteresor? Kanske finns där den dolda koden, kan man måhända av bunten med flygbiljetter (betalade med biståndspengar) vaska fram en bild av svensk feministisk utrikespolitik.

Om en nyckel till den feministiska utrikespolitiken finns hos kabinettsekreterare Söders utlandsresor vore feminismen i så fall ett genetiskt arv. Annika Söder är nämligen dotter till Sveriges första kvinnliga utrikesminister, centerpartisten Karin Söder. Då 1976 kunde man tala om ett feministiskt genombrott i utrikespolitiken. Jag var själv med på ett par av Karin Söders utrikesresor och kunde med egna ögon observera de manliga herrklubbvärdarnas lite fumliga mottagande av en kvinnlig chef för den diplomatiska kåren.  Efter Karin Söder hade de borgerliga partierna ytterligare en kvinnlig utrikesminister (om nu någon minns Margaretha af Ugglas) innan det feministiska SAP insåg att Arvfurstens palats är en lämplig lokal för arbetets döttrar. Sedan dess har blivit fyra S-märkta Excellenser.

Feministisk utrikespolitik? Jag skrev till UD:s pressavdelning och bad om en lista över kabinettsekreterare Söders utlandsresor i alla väderstreck under ett års tid. Tystnad i tolv dagar. Då begick jag ett nytt e-brev. Tystnad i tio dagar. Då författade jag ett tredje brev, denna gång sänt med snigelpost och via regeringskansliets registrator. Då, en månad efter mitt första brev, fick jag beskedet att UD:s pressavdelning inte kan hjälpa mig eftersom fru Söders utlandsresor sorterar under Rättssekretariat. Jag insåg att jag var något på spåren. Då skrev jag… Och fick svar, och dessutom hela reselistan…

Kabinettsekreterare Söder är såsom ämbetet kräver en resande Sven. Men i vilka väderstreck? Jag gjorde den enklast möjliga uppställningen i jordens 7 världsdelar: Europa, Afrika, Asien, Oceanien, Nordamerika (inklusive FN i New York), Sydamerika och Antarktis. Jag strök omedelbart Antarktis eftersom Ola Skinnarmo inte är utrikesminister. Jag fick fram följande resrouter för fru Söder:

  • Europa 15 gånger.
  • Afrika 1 gång.
  • Asien 0 gång.
  • Oceanien 0 gång
  • Nordamerika (inklusive FN) 3 gånger
  • Sydamerika 1 gång.

Ingen kan förneka att det är lätt att peka ut de tre kontinenter där kvinnors och flickors utsatthet är som värst. Det behärskade intresset för giganterna Afrika, Asien och Sydamerika – sammanlagt två resor – bär den feministiska utrikespolitikens foliehatt. När dessutom Sydamerika representeras av obsoleta Kuba för bilaterala överläggningar växer misstron. Mötet handlade dessutom om den åtråvärda platsen i Säkerhetsrådet i det handlingsförlamade FN. I den feministiska utrikespolitikens namn var alltså ett fjäskande för den kubanska diktaturens röst värd en resa. Säkert gällde fler av fru Söders resor det efterlängtade FN-målet? Kanske var också Kubamötet en fortsättning på företrädaren Pierre Schoris lektioner i demokrati för den kommunistiska kubanska ledningen?

För en gammal europé är den starka betoningen på Europa glädjande, 15 resor. Att försöka återupprätta Moder Europas forna stolthet är ingen dålig ambition. Det brukar sägas om svensk Europa-politik att den påminner om tonårssex. Alla påstår att de sysslar med det, men egentligen är det ganska få som gör det, och de få som sysslar med det gör det inte särskilt bra. Kabinettsekreterare Söder reser dock gärna runt i Europa. Men är det feministisk utrikespolitik? Sannolikt var det flitiga Europa-resandet en del av lobbingkampanjen för platsen i Säkerhetsrådet. För nog verkar det konstigt att just Europa skulle vara i ett så stort behov av feministisk utrikespolitik eftersom kvinnans ställning  på ingen annan kontinent är så stark som i just – Europa. 

Kjell Albin Abrahamson

Om författaren

Kjell Albin-
Kjell Albin Abrahamson har i ett kvarts sekel rapporterat från Moskva, Wien och Warszawa om Europas dramatiska förändringar. Kjell Albin har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journalistpriser som Jolopriset 2006, 2007 års Dag Hammarskjöldspris och promoverades 2014 till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.