Sagan om Riksrevisionen

Det finns, efter utfrågningen i KU, goda grunder för att inte lägga Riksrevisionen och de två återstående riksrevisorernas öden åt sidan. Efter att ha sett igenom utfrågningen en gång till blir blottorna mer uppenbara och frågetecknen flera.

Två veckor innan Margareta Åberg blev riksrevisor 2014 vittnade hon i domstol för en vän, finansmannen Thomas Fischer, som anklagats för omfattande skattefusk. Samtidigt som rättsprocessen pågick var hon också med och utsåg Fischers advokat Mahmut Baran till justitieråd, ett av de högsta juridiska ämbetena i Sverige. Åberg var då om ledamot i Domarnämnden samt även president för kammarrätten i Göteborg. Åberg var tidigare dessutom styrelseordförande för det bokförlag som Fischer drev tidigare.

DN har en ingående redogörelse för detta förlopp men vad som inte framkommit är att utöver den gård i Rimbo, utanför Norrtälje, där Fischer uppehöll sig under delar av sina vistelser i Sverige disponerade han även en bostadsrättslägenhet i centrala Stockholm tidigare. Såväl gård som lägenhet är nu avyttrade eller disponeras ej av Fischer längre.

Riksrevisor Åberg själv anser inte att jäv föreligger i denna process men Transparency International är rent generellt av annan uppfattning, det är inte upp till personer i Åbergs position som bör tillåtas avgöra om hon är jävig eller ej när frågan reses. Det är, av lätt insedda skäl, enklast om andra gör den bedömningen. Åberg var tidigt engagerad i målet mot Fischer och utfärdade redan 2010 ett skriftligt intyg till Mahmut Barans advokatbyrå, Bird and Bird, som skulle användas i rättsprocessen. Som advokat och partner på Bird and Bird är Barans renommé gott. Hans kompetens som justitieråd råder det inget tvivel om. Om inte detta ständiga, och i den alltmer politiserade statsförvaltningen hatade ordet ”men” funnes:

Mahmud Baran är idag justitieråd i Högsta Förvaltningsdomstolen. Den domstol som slutligen skall avgöra skattetvisten mellan staten och Thomas Fischer. I bägge uppdragen har Åberg, direkt eller indirekt, varit involverad. Åberg är så pass närstående vän till Fischer så att hon årligen, enligt egen uppgift, besöker Fischer på Saint Barthélemy i Västindien.

Det finns mer att lyfta fram. I två av de revisionsrapporter som Margareta Åberg är huvudansvarig riksrevisor för under 2016, den period då det gamla ledarskapets dåliga kvalitet (enligt Åberg, som även var en del av den gamla direktionen) vädrats ut finns en del att kommentera.

I rapporten ”Behövs myndigheternas delårsrapporter? – Nytta och kostnader rir 2016:16” granskas nyttan med myndigheternas delårsrapporter. Åberg kommer fram till att ur ett ledningsperspektiv, från riksdag och regering eller internt de myndigheter som utger sådana föreligger inget behov då de ekonomiska styrsystemen idag medger en god insyn. För de som har tillgång till informationen vill säga. Åberg, som Riksrevisor, granskar inte vilken nytta skattebetalare, media eller medborgare – som inte har den nära kontakt med stat och myndigheter, som Riksrevisionen, Ekonomistyrningsverk och Statskontor har. Åberg ger i sin rapport till Riksdagen implicit uttryck för att något sådant medborgarbehov inte föreligger eller ens är intressant genom att hon inte ens tar upp frågeställningen.

Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen att ta bort kravet på att lämna delårsrapport för de myndigheter som i dag omfattas av detta, undantaget affärsverken. Utan hänsyn tagen till media och medborgares rättigheter och behov. 

Ett direkt avsteg från svensk förvaltningstraditions demokratikriterium som formulerats av bland annat Statskontoret:

  • Tydligt ansvar är en förutsättning för att de tre grundvärdena, demokrati, rättssäkerhet och effektivitet, ska genomsyra myndighetens verksamhet.
  • Ansvaret är tydligast i ledningsformerna styrelse med fullt ansvar och enrådighetsverk.

Enrådighetsverket är ett annat område där Åberg, som administrativt ansvarig Riksrevisor gjort mer eller mindre avsedda avsteg från förarbetena i det lagrum som reglerar Riksrevisionen. Ett enrådsverk, eller insynsråd, är i Riksrevisionens fall ett råd att hämta inspiration och idéer från. Vad som skall granskas och vilken form av granskning. Det är riksdagen som utser detta råd i fallet med Riksrevisionen. Trots detta har Åberg tillsammans med de övriga två riksrevisorerna gått ut i andra nätverk för att inhämta motsvarande. Riksrevisionen skulle kunna ha medgetts detta i förarbetena men har istället valt att bygga upp en skuggstruktur byggt på informella kontakter vilket framkom i KU-förhöret. Inte lagstridigt, men inte heller i enlighet med vad lagstiftaren avsåg.

Den andra rapporten som ledarsidorna.se granskat och som Åberg ansvarat för är ”Säkra och effektiva läkemedel – hur hanterar staten läkemedelsindustrins inflytande? rir 2016:9″.

Att forskningsvärlden, den kliniska vården av patienter och läkemedelsindustrin samexisterar i en värld med ibland flytande gränser och med stora inslag av personunioner är ingen nyhet. Det är exakt den problematik som de sex etiska prövningsnämnderna hanterar när de träffas på olika forskningssäten en gång i månaden. Jag har själv suttit i nämnd nummer ett vid Karolinska Institutet under fem år. I detta arbete blir problematiken uppenbar och nämndens uppdrag är att bevaka patientens intressen i utvecklingen av nya läkemedel. Idag är blir det allt vanligare att forskningen på läkemedel blir finansierad av läkemedelsindustrin, svensk skattefinansierad forskning är mer inriktad på effektivisering av olika behandlingar och rehabiliteringskedjor.

Riksrevisionens rapport, om än mångordig, kom i praktiken bara fram till att vi får leva med denna situation och kom inte med några konkreta förslag till skillnad från den andra som var mycket konkret i att vilja minska transparensen i staten i relation till medborgarna.

Att Konstitutionsutskottet nu närmar sig slutet av sin granskning av Riksrevisionen och de tre Riksrevisorerna får helt enkelt inte innebära att de tre, snart två, riksrevisorerna undgår granskning. Riksrevisionen är medborgarnas sista utpost och trygghet när statens förvaltning politiseras alltmer. Där är de inte idag och frågan är om Margareta Åberg och Ulf Bengtsson rätt personer.  Enligt de själv är de i varje fall förtjänta men är det deras sak, i likhet med bedömningen om jäv, att göra den bedömningen? Och hur kommer Åbergs nyutnämnda justitieråd, Thomas Fischers förre advokat, agera nu när skattemålet slutligen skall avgöras mot Fischer?

Sagan om Riksrevisionen är inte slut. Vi har eventuellt, med lite tur, bara avslutat första kapitlet.

Vill du bli månadsdonator med en, två eller kanske tre kronor om dagen och bidra till ytterligare oberoende granskande reportage? Eller engångsdonator?  Alla bidrag tas emot med stor tacksamhet. Alla donationer går direkt in i verksamheten för arvodering av kolumnister och annat i enlighet med för var tid gällande bransch- och kollektivavtal.

Vi lever i mörka och oroliga tider, samhället utvecklas snabbt och vi på redaktionen skulle gärna vilja lägga in en växel till. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.