Ständig rörelse

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Extremister ska hållas separerade från andra fångar för att motverka radikalisering på brittiska fängelser. Det meddelade Storbritanniens justitieminister i dag efter att en rapport släppts som visar att inte tillräckliga åtgärder vidtagits tidigare. Ministern avvisar kritiken att reformen skulle kunna skapa superradikaliserade avdelningar rapporterar SR Ekot. Samtidigt blir det uppenbart att Sverige är runt tio år bakom, både tanke- och debattmässigt, de länder som drabbats värst av radikalisering och terror i arbetet mot detta.

– För att förhindra att radikalisering uppmuntras kommer fångarna att hållas i små grupper och flyttas runt enligt justitieminister Liz Truss.

Men enligt Peter Dawson, chef för organisationen Prison reform trust, som värnar om rättssäkerhet i brittiska fängelser, är det inte alltid de mest uppenbara fångarna som spelar en stor roll i samband med radikalisering.

– Det är viktigt att vi stöttar fängelseimamer i arbetet mot radikalisering, sa Peter Dawson tidigare till BBC. 

En inställning som ligger nära den svenska men inte ser ut att få genomslag alls.

Från franska källor rapporteras om motsvarande strategi som britterna nu slår in på. Hålla radikaliserade interner i ständig rörelse samt vara aktsam om någon intern utser sig själv till skriftlärd och därmed Imam. En intern som utser sig till Imam utgör ett allvarligt problem om han accepteras som lärd av övriga interner. Han måste omedelbart separeras från de övriga fångarna. Genom att hela tiden rotera de radikaliserade interner mellan anstalterna så får de svårare att slå rot, speciellt de som anser sig vara ledare. Fängelser, oavsett land i världen, präglas av tydliga hierarkier bland de intagna. De som suttit längst, och för grövst brott, rankas högst – våldtäktsmän rankas lägst. Däremellan allt annat. Tiden på anstalten spelar stor roll om en intern får en ledande roll eller inte. Genom att inte låta de farligaste ”slå rot” genom att isolera dem eller hålla dem i ständig rörelse motverkas detta.  Denna strategi har även tillämpats på svenska anstalter inom gruppen MC-relaterad brottslighet. Aldrig två olika gäng på samma paviljong, aldrig två från samma paviljong från samma gruppering. Allt för att slå sönder och inte skapa interna maktstrukturer. Detta har visat sig vara enda vägen. Men.

I Kriminalvårdens rapport ”Våldsbejakande extremism i Kriminalvården”, Ju2015/05232/KRIM, konstaterar myndigheten att våldsbejakande extremistiska grupper förekommer i relativt begränsad omfattning i myndigheten. En mindre ökning av redan radikaliserade individer som kommit in i Kriminalvårdens miljö har dock noterats under året. Risken för religiös och politisk radikalisering som leder till våldsbejakande extremism under tiden för straffverkställighet bedöms emellertid fortsatt vara låg, det är inte i första hand i kriminalvård som människor radikaliseras. Detta, samt att våldsbejakande extremism bör vara ett strategiskt område för Kriminalvårdens behandlingsinsatser först från och med 2017 är Kriminalvårdens primära slutsatser. Rapporten är fullspäckad med litteraturhänvisningar men det finns, från Ledarsidornas perspektiv, uppenbara brister i verklighetsförankringen.

Under första delen av 2000-talet när jag läste på MENA-programmet på Stockholms Universitet arbetade jag som timanställd på Norrtäljeanstalens enhet för inre säkerhet. Denna enhet hade bland annat att hantera interner som blev extremt religiösa över natt. Inte sällan efter att äldre släktingar eller en imam besökt dem. Imamer som kriminalvården då, och inte heller idag i någon större utsträckning,  har någon större kontroll. Allra minst av vad som sägs. Det sägs i slutna rum och merparten av dialogen är på arabiska eller farsi. Inte direkt språk som kriminalvårdare behärskar, än mindre vara del av i själavårdssamtalen som är sekretesskyddade mellan präst eller imam och intern.  Även litteratur, på arabiska, var och är svår att värdera innan den släpps in i fängelsebiblioteken. Kriminalvården släppte då hellre igenom litteratur för att undvika protester och JO-anmälningar.

Det största problemet är internens rättigheter att utöva sina religösa fri- och rättigheter. Här pekar Kriminalvården på att kompetensen måste höjas framför allt på central nivå. En något märklig ansatts att påbörja 2017 års arbete med på ett problem som varit känt ”på golvet” i minst tio år. I en normalt fungerande organisation stärks kompetensen främst i det led som står problemet närmast och har mest erfarenhet. Som lever med problemen dagligen och blir de första som lastas om de inte motar dessa processer i tid. Det kan röra sig, enligt mina egna erfarenheter, om att du bara har dagar på dig att bryta en påbörjad radikaliseringsprocess.

Men det viktigaste är att bryta strukturerna i sin linda. Det visar de franska och brittiska erfarenheterna på. Det är ingen slump att de länder i Europa som har mest erfarenhet av terrorism och terrordåd har, i våra politikers ögon, de mest repressiva programmen. Dessa länder vet att det är bara det som fungerar. 

Att aldrig tillåta dessa individer och värderingar slå rot, att aldrig tillåta dessa krafter bli ”äldste” på någon anstalt. Ständig rörelse, ständig osäkerhet i hur länge tiden på den aktuella anstalten blir. Om det blir en vecka eller tre månader. Detta gäller även efter en eventuell villkorlig frigivning, att inte tillåta dessa komma tillbaka i sina gamla strukturer och miljöer. Att den första tiden efter frigivning tillbringas i en för individen okänd miljö där dagarna präglas av sysselsättning.

Regeringen kan, med visst fog, kritiseras för hur de styr Kriminalvården idag. Kriminalvården levererar ett tandlöst program som förminskar problemen samtidigt som de missar de internationella erfarenheter som lett till kanske inte en minskning av problemet, men i varje fall ett status quo. 

Ständig rörelse. Ständigt ska de känna sig betraktade. Med uthållighet och konsekvens kan vi ta tillbaka initiativet och erbjuda dessa en väg tillbaka den dagen de helt enkelt tröttnar. Det har fungerat förut på annan typ av brottslighet och extremism. Det fungerar i andra länder. Varför inte hos oss här och nu?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.