Den dans som kallas för demokrati

Sveriges Radio sände under gårdagen Söndagsintervjun med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. Programmet producerades av det externa bolaget ”Tredje statsmakten”. Trots Rambergs ödmjuka inställning till sin egen roll i den politiska debatten, att hon saknar makt, framkommer en hel del remarkabla uttalanden som kan ge ett och annat sin förklaring i en mer sammansatt kontext. 

Advokatsamfundet, som Ramberg varit generalsekreterare för i 17 år, är inte vilket samfund som helst. Det är ett samfund som regleras i Rättegångsbalken och bedriver myndighetsliknande verksamhet. Insynen, och tillsynen, sköter dock detta samfund på egen hand enligt Rättegångsbalkens åttonde kapitel, sjätte paragraf:

Tillsyn över advokatväsendet utövas av advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnd, vilka har att tillse att en advokat vid utförande av talan inför domstol och i sin övriga verksamhet fyller de plikter som åvilar honom. Frågor om disciplinära ingripanden mot advokater enligt 7 § första–fjärde stycket prövas av disciplinnämnden och, i enlighet med vad som bestäms i stadgarna, av styrelsen.

När Ramberg fick frågan om vad hon tänkt att göra i framtiden blev svaret inte helt koherent med Svensk författningssamling 1963:580 t.o.m. SFS 2015:416. Ramberg menar att hon inte har några planer att sluta. 17 § i denna förordning reglerar Rambergs anställningsvillor. Det är Advokatsamfundet styrelse som utser generalsekreteraren. Det är inget normalt anställningsförfarande. Det är en form av förtroende.

Men åter Advokatsamfundet i mer generella termer. Detta innebär i praktiken att har en person en gång valts in i Advokatsamfundet så står denna person höjd över många av de lagar som reglerar övriga medborgare möjligheter i samhället. Inval i Advokatsamfundet sker dels genom att den sökande uppfyller formella krav men beslutet om inval tas först efter en längre intervju. Advokater, och Advokatsamfundet, intar därmed en särställning i det svenska samhället. De granskar sig själva och den information som finns om deras verksamhet är skyddade i lag från insyn av det allmänna. 

Denna särställning präglar Ann Rambergs gärning. I intervjun ger hon en hel del tämligen remarkabla svar och uttalanden. Hon framhåller inledningsvis att advokaten har en avgörande roll som kanske den enda personen som ”människor i svåra situationer” har kontakt med. Med detta menar Ramberg sannolikt implicit de som är misstänkta eller dömda för brott.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Ett ädelt synsätt om det inte vore för att Anne Ramberg  28:40 in i intervjun kommenterar Advokatsamfundets relation till Hovet i allmänhet och Kungen i synnerhet.

Den kartläggning som bland annat Expressen genomförde och den bok som skrevs med titeln ”Den ofrivillige monarken” menade hon dels var dålig journalistik men att Hovet och Statschefen i allra högsta grad var Advokatsamfundets angelägenhet samtidigt som Ramberg menar att Mille Markovic, som källa till den kritiserade boken, var en opålitlig person då han var kriminell.

Ramberg menade, vid tillfället, att hon hade Advokatsamfundets styrelse bakom sig. Martin Wicklin, programledaren, säkerställde genom sina frågor att detta var vad hon sade då och som hon vidhåller idag trots att Ramberg för någon sekund råkade ut för det som drabbar många makthavare, stokastisk minnesförlust. Denna åkomma är mycket vanlig och mer utbredd ju högre i maktpyramiden den enskilde befinner sig. Denna minnesförlust försvann dock i Rambergs fall när Wiklin läste innantill från pressklipp. Tvärtom blev då Ramberg helt oförväntat botad från minnesförlusten och blev ännu tydligare när hon menade att hon ”inte backade” från detta.

Detta synsätt står i bjärt kontrast med hennes tidigare påstående i relationen till misstänkta och dömda. Det är inte orimligt, med Rambergs förstärkning av tidigare uttalande i Söndagsintervjun, att anta att Advokatsamfundet och dess styrelse ser på tidigare dömda som avtjänat sitt straff som lögnare. Något som motsägs i svensk rättstradition beslutad av Riksdagen. Har du avtjänat ditt straff skall du mötas som vilken annan människa som helst.

Ett annat uttalande som Ramberg gör i Söndagsintervjun ger oss den möjliga förklaringen till nätverken Hilda respektive Ruben som Ramberg och Advokatsamfundet tagit initiativ till. Ramberg menar, i resonemanget kring relationen mellan politik och juridik att

”Politiken skall förhålla sig till juridiken”

Ramberg sitter själv i såväl Domarnämnden (som rangordnar sökande till domartjänster) som Värdgrundsnämnden samt Rikspolisstyrelsens Etiska Råd. Nätverken Hilda samt Ruben, som Ramberg initierat, har dessutom som medlemmar såväl advokater, åklagare, domare, höga polischefer samt inte minst rikspolischefen Dan Eliasson. Domarnämnden rangordnar de sökande till bland annat Högsta Domstolen som sedan, på ett rullande schema, tjänstgör i Lagrådet. Med detta kommer Rambergs infällning till lagstiftningsprocessen, att regeringen lägger lagpropositioner på Riksdagens bord för beslut, i ett något annorlunda ljus.

Gemene man, väljarkåren, är sannolikt av en annan uppfattning än Ramberg. Att det är politiken som stiftar lagarna. Att juridiken är ett resultat av politiken. Om Rambergs uppfattning däremot är sann så behövs inte längre vare sig regering eller Riksdag i någon större utsträckning.

Att Ramberg är starkt engagerad i migrations- och flyktingfrågor har inte heller passerat obemärkt under 2015-2016. Ramberg har varit en stark kritiker till den fördra politiken – både på EU- och svensk nivå. Ramberg beskriver med inlevelse hur advokater stod på Centralstationen i Stockholm samt besöker asylförläggningar tillsammans med andra frivilligorganisationer som Röda Korset för att ge råd. Chris Forsne har tidigare beskrivit denna lukrativa bransch på Ledarsidorna. I förra veckan blev det dessutom klart att Anders Danielsson, Migrationsverkets Generaldirektör, nu går till Röda Korset som generalsekreterare. Danielsson är, utöver detta, medlem i Advokatsamfundets nätverk Ruben.

Ramberg, som tydligt gjort klart för att hon är förespråkare för en liberal migrationspolitik avslutar intervjun (40:10 – 40:50) med att även pensionärer som haft ett långt och bitvis hårt yrkesliv bakom sig måste göra avkall på sin välfärd i humanismens namn.  Mot detta skall ställas de 231.500 pensionärer som bor i hushåll som understiger gränsen för fattigdom. De flesta är kvinnor som bland annat måste låna pengar av sina barn, om de har några, för att gå till läkaren eller tandläkaren.

Men. Politiken skall förhålla sig till juridiken om vi får tro Advokatsamfundet. Och på alla de tre stolar, domare, åklagare och advokater, sitter generalsekreteraren på ett eller annat sätt genom sina uppdrag samt nätverken Hilda och Ruben. I ett annat samhälle, med höga krav på rättssäkerhet, hålls dessa tre roller i regel separerade då de företräder olika roller, aktörer och intressen.

Vem, eller vilka, är det som för den dans i Sverige som till vardags kallas demokrati?

 

Post scriptum:

Ju längre ner vi på redaktionen på Ledarsidorna.se gräver i det svenska samhället, desto hårdare packat blir det. Men icke desto mindre blir vi lika förvånade varje gång vi vänder på de stenar vi finner. Och det är dessvärre inte så ofta som det vi finner är av de angenämare slaget.

Stort tack för alla donationer, såväl historiska som framtida, så vi kan köpa fler spadar. En dag kanske vi har råd med en eller ett par grävskopor. Som det ser ut nu lär det behövas.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.