Kjell Albin Abrahamsons sista krönika: Demokrati och kloakledningar

Kjell Albin Abrahamson. Foto: Lars Andrén
Dela artikeln via e-post










Submit
Kjell Albin Abrahamson. Foto: Lars Andrén

Kjell Albin Abrahamson. Foto: Lars Andrén

Ledarsidorna.se kan med lika mycket sorg som stolthet publicera den sista krönikan som Kjell Albin Abrahamson skrev. Publiceringen sker med Kjell Albins familjs och efterlevandes uttryckliga vilja och godkännande. 

Kjell Albins hade precis fått sitt sista bokmanuskript klart och jag hade bara dagarna innan han hastigt insjuknade lagt vår gemensamma produktionsplan för det kommande året. Det kändes som vi känt varandra hela livet trots det korta samarbetet. Under de samtal vi hann med sprudlade han av livsglädje och energi för att ta sig an sin nya arena, den arena vi kunde erbjuda honom på Ledarsidorna.se. Vi hade så mycket framför oss. Men ödet ville annorlunda. Samtalet, bara dagar innan hans insjuknande, var djupt, innerligt och framåtsyftande. Detta samtals innehåll bär jag med mig som en personlig gåva från honom till mig. Kjell Albin hade en unik egenskap som skiljde honom från alla andra:

Utöver att han var en av de sista stora oberoende, orädda och konsekvensneutrala journalisterna hade han en förmåga att ge mer energi än han tog under den alltför korta tid jag hade förmånen att arbeta med honom.

Med Kjell Albin Abrahamson ur tiden blev världen lite dummare och avsevärt mycket fattigare. Han lämnar en stor sorg efter sig. Mina, och Ledarsidorna.se´s redaktions, tankar går till Kjell Albins familj vars sorg måste vara oändlig.

Men han lämnade ett stort och viktigt arv till oss att förvalta och bygga vidare på. I den anda, och med den noggrannhet, Kjell Albin ville arbeta i, skall Ledarsidorna.se försöka utvecklas. Det var det som våra samtal handlade om. Jag kommer inte bli som Kjell Albin. Men jag skall försöka, även om vi träffades allt för sent i livet. Det är det enda sätt jag kan förvalta det jag vet och känner av hans gärning. Den sista krönika han kom att skriva är ett gott exempel på detta.

Det är ett hedersuppdrag från hans närmaste och till minne av en stor människa och journalist, en av de största, Ledarsidorna.se kan publicera det sista Kjell Albin Abrahamson skrev innan han gick vidare. Ett allvarligt och stort uppdrag att förvalta. Vi, på Ledarsidorna.se, kommer göra allt som står i vår makt att fullfölja det han lämnade till oss att förvalta.

 

Kjell Albin Abrahamssons sista krönika, Demokrati och kloakledningar:

Polen är ett av Europas största och viktigaste länder. Dess historia står skriven i det geografiska läget. Polen ligger utslängd på en jättelik åker mellan stormakterna Tyskland och Ryssland – namnet Polen kommer från polskans pole: åker, äng. Polen har fungerat som ett uppmarschområde för krigare alltifrån Napoleon till Hitler. Polen har flyttats. styckats och delats och långa perioder varit helt borta från Europas karta – som längst i 123 år.

De senaste 220 åren har Polen varit ockuperat av främmande makter i 163 år. Uppror och mod är nyckelbegrepp i Polens martyrologiska historia. Polen är ett land med ständiga resningar och revolutioner, mot Preussen, Tyskland, Österrike, Ryssland och Sovjetunionen. De katolska polackerna har gjort uppror mot protestanter, ortodoxa och ateistiska ockupanter. Polen har gjort uppror mot ett Europa där kontinentens stormakter gärna toppridit och läxat upp ett försvagat och värnlöst Polen.

Nu senast är det EU i Bryssel som i mästrande ordalag talar om vad Polen måste göra: ta emot flyktingar, ändra konstitutionsdomstolen, inte förändra public service radio och tv. Nu har det intressanta inträffat att Polen talar om vad andra länder ska säga. Ämnet är andra världskriget där polackerna har anledning att vara stolta över sitt agerande.

Den som fortsättningsvis talar om ”polska dödsläger” eller ”polska koncentrationsläger” ska kunna straffas med upp till tre års fängelse. Justitieministern Zbigniew Ziobro anser att hans förslag är ett ”rättsligt verktyg för att försvara sanningen”. De som av okunnighet talar/skriver om ”polska dödsläger” i stället för ”nazityska läger på ockuperat polskt territorium” får lägre straff. Den som medvetet påstår att koncentrationslägren var polska kan dömas till fängelse.

Många utländska kvalitetstidningar från Frankfurter Allgemeine Zeitung till The Wall Street Journal har avslöjat sin okunnighet/fräckhet/arrogans genom att skriva om ”polska dödsläger”. Många ledande politiker som Barrack Obama har också skämt ut sig – och förolämpat Polen – genom att tala om ”polska dödsläger”. Åsa Romson, som jämförde flyktingdödsoffren i Medelhavet med andra världskrigets största förintelsefabrik, gjorde dock inte bort sig (på den punkten) eftersom hon trodde att det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz låg i tyska delstaten Bayern.

Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter (en tidning som också skrivit om ”polska dödsläger”) anser (23.08.16) att kalla lägren för ”polska” vittnar om ”antingen ignorans, arrogans eller både och – inget borde vara straffbart i en demokrati”. Det är, hör jag i andanom polacker svara, som om det inte finns någon skillnad mellan yttrandefrihet och en kloakledning.

I motsats till Wiman anser den polska justitieministern att ”yttrandefriheten inte är absolut”. Det finns gränser för vad en stat ska behöva acceptera precis som människor inte heller kan smutskastas och vanäras hur som helst. Det polska lagförslaget kommer att accepteras av Sejmen eftersom Lag och Rättvisa (PiS) har majoriteten där, dessutom är frågan inte partiskiljande. Donald Tusk från Medborgarplattformen (PO), det största oppositionspartiet, har sagt:

När man säger polska dödsläger är det som om det inte fanns några nazister, inget tyskt ansvar, ingen Hitler. 

Mina 23 år i Polen har gett mig en viss insikt i polsk historia och mentalitet. Jag känner rätt många polacker i olika samhällsfunktioner, men inte en enda som accepterar att landet år efter år dras i smutsen av okunnighet eller av andra intressen. Däremot vet jag mig inte har läst en enda artikel av Björn Wiman som med insikt och känslighet tagit upp ett polskt ämne. Med stöd av sin okunnighet vet nämligen kulturchefen Wiman vad som ligger bakom ”det bisarra” lagförslaget. Det är för att skyla över en polsk självuppgörelse, det är för att kväsa debatten om Polens historia. Han nämner massakern i Jedwabne som exempel. Fyra tjocka volymer om tragedin i Jedwabne från Nationella Minnesinstitutet (IPN) talar ett annat språk än kväsning och mörkläggning.

Med självgodhet kritiserar Wiman mig för att jag i Sveriges radios P1-morgon försökt förklara den historiska bakgrunden till lagförslaget. Jag kan bara rekommendera honom att läsa ett par av mina Polen-böcker (”Ingen i Norden kan så mycket om Polen som Kjell Albin Abrahamson” Jörn Donner). Under tiden väntar jag tålmodigt på något läsvärt från Wiman – som han först inte sett i New York Times.

 

Kjell Albin Abrahamson

Warszawa 

 

 

Post scriptum

Familjen Abrahamson kommer att kommunicera till vilket ändamål eventuella minnesgåvor eller andra önskemål skall gå till. Då jag är i kontakt med Kjell Albins familj kommer jag kommunicera detta samt ändamål på Ledarsidorna.se. 

Denna, hans sista krönika, får citeras i kortare stycken då citaträtten är fri men endast vid angivande av källa – Ledarsidorna.se.

Återgivande av hela Kjell Albin Abrahamsons sista krönika kräver ett explicit godkännande av Ledarsidorna.se samt framför allt från Kjell Albin Abrahamsons familj.

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Kjell Albin-
Kjell Albin Abrahamson har i ett kvarts sekel rapporterat från Moskva, Wien och Warszawa om Europas dramatiska förändringar. Kjell Albin har belönats med flera prestigefyllda litteratur- och journalistpriser som Jolopriset 2006, 2007 års Dag Hammarskjöldspris och promoverades 2014 till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.