Ricki Neumann: Låt oss fira Nordkorea!

Ricki Neumann

Idag infaller Nordkoreas nationaldag.  Låt oss fira denna unga östasiatiska stat, och framför allt då det nordkoreanska folket som har tvingats stå ut med mycket! Och låt oss samtidigt fundera över vår relation till detta märkliga land. Sveriges förhållande till andra stater präglas över lag av ordning och reda, och respekt, med ett undantag:

Relationen till Nordkorea är unik, helt ojämlik, emellanåt overklig, lite grand som en operett.

Sverige är the good guy, kanske även the dumb guy, som till exempel säljer personbilar från Volvo till Nordkorea, samt borrmaskiner från Atlas Copco och bastuanläggningar från Tylö, och som dessutom skickar med personal som instruerar nordkoreanerna. Som sedan aldrig betalar. Inget annat land har en tillnärmelsevis lika stor skuld till Sverige. För närvarande ligger den på 3,6 miljarder kronor, och den ökar rejält varje år, i och med att Nordkorea varken amorterar av eller betalar ränta.

Samtidigt var vi under 25 år det enda västland som hade en ambassad i Pyongyang, vad kostade inte det, och fram till 2001 skötte vi det diplomatiska åt bland andra USA, Kanada, Australien och de nordiska länderna. Vidare skickar vi bistånd, 40 miljoner kr per år, samt soldater, i och med att Sverige ingår i gränsarmén som skyddar Nord- och Sydkorea från varandra. Slutligen låter vi nordkoreanska och amerikanska diplomater träffas i Sverige, cirka en gång om året, ute på vackra Steninge slott nära Sigtuna. Vi ställer upp och är hyggliga, kan man tycka.  Men vad får vi tillbaka?

Inte mycket, inte ens en liten delbetalning för de 1 000 fabriksnya Volvo 144 GL som skeppades över under 1974. Ifråga om Nordkorea gäller nämligen andra regler, Nordkoreas regler, och alla blir i ett perspektiv förlorare, inte bara Sverige, utan även stora starka Kina.

Världssamfundet kan fördöma landet, utfärda bannbullor, införa sanktioner, genomföra uteslutningar, hota med repressalier, men inget betyder något, inte i längden, för efter ett tag är vi där igen, och skickar ris och spannmål, och försöker envist och tålmodigt locka nordkoreanerna till förhandlingsbordet. Detta land kan trycka falska dollarsedlar, bryta mot kärnvapenavtal, sänka grannländernas båtar, skicka missiler, som nu senast mot Japan, kidnappa människor i andra länder, fängsla oskyldiga utländska turister och utan rättegång placera hundratusentals medborgare i koncentrationsläger, under det att omvärlden tittar på, och på sin höjd hötter med handen.

Så kommer det att fortsätta vara under lång tid framöver, enligt många bedömare, för Kina, Sydkorea, Ryssland, Japan, USA och andra är rädda, oroliga för att Kim Jong-un gör något katastrofalt med sina kärnvapen, eller med sin armé, som består av en miljon soldater och är världens fjärde största, men också ängsliga för det motsatta, för att det koreanska samhället imploderar och upplöses, och det uppstår anarki och kaos, vilket kan leda till att merparten av landets 25 miljoner invånare bryter upp och väller in i grannländerna.

Det finns lite som omvärlden kan åstadkomma när det gäller Nordkorea, och det går knappast att förvänta sig ett folkligt uppror. Landets medborgare är extremt hårt hållna, över lag fattiga och undernärda, och för det mesta fullt upptagna med att överleva. Den enda form av motstånd som existerar, som väst känner till, är de strömmar av nordkoreaner som korsar den långa gränsen mot Kina. Antalet flyktförsök ökar, enligt New York Times, bland annat beroende på att dagens nordkoreaner ofta vet en hel del om hur livet på andra sidan ser ut, inte minst genom den illegala importen av dvd-skivor från Kina och Sydkorea.

Men en statskupp då?  Det måste väl finnas missnöjda militärer och hungriga politiker? 

Säkerligen, men Kim Jong-un tycks ha full kontroll över både armé och parti, förefaller styra dessa sfärer med järnhand och har nyligen låtit avsätta ett dussin officerare, de flesta från det gamla gardet, för att sedan ersätta dem med personer som han själv känner och litar på.  Under sina fyra år som landets ledare har han låtit avrätta hela 70 höga militärer och partifunktionärer, enligt nyhetsbyrån AP, inklusive sin egen morbror, Jang Songtaek, som anklagades för att vara ”motståndare till partiet” och ”en ful och avskyvärd person, värre än en hund”.

Grattis på nationaldagen, alla nordkoreaner, och låt oss hoppas att framtiden ändå på något mirakulöst sätt kommer att belöna er med bättre ledare!

Ricki Neuman

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.