Vi bygger murar. Det blir vår död.

SSU Stockholms nätverk för rasifierade är ett separatistiskt rum utifrån att människor som rasifieras i ett samhälle där vitheten är norm – ska kunna samtala i fred. Att SSU Stockholms nätverk ska vara ett tryggt rum är något de värdesätter högt skriver de på SSU:s officiella hemsida. Kontaktperson är Maria Salvo. Maria Salvo är till vardags anställd på Arenagruppen som säger sig vilja verka för ett debattklimat präglat av dialog och ömsesidig respekt. Det senare ter sig rätt märkligt med SSU Stockholms inbjudan av Rashid Musa till Socialdemokraternas partihögkvarter, Sveavägen 68. En symbolisk och mytomspunnen adress inom Socialdemokratin.

Separatism visavi dialog och respekt är inte något som går ihop. Allra minst har separatismen en plats i socialdemokratin som bygger på samling och solidaritet. Det är just samlingen, bland annat kring det fackliga löftet, som byggt socialdemokratin stark. Idag blåser andra vindar när Rashid Musa bjuds in av SSU Stockholm på seminarier öppna endast för de med rätt hudfärg eller att de löper risk att bli rasifierade.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Rashid Musa är ingen ny bekantskap för SSU i allmänhet och SSU Stockholm i synnerhet. Så sent som den 14 januari 2016 var Musa på besök på Sveavägen 68. En klassisk adress inom Socialdemokraterna och inte minst en adress med stor symbolik då den är adressen till partikansliet. Partiets huvudkvarter.

Vid det tillfället jämförde, och likställde, Rashid Musa S-kvinnors förre ordförande Nalin Pekgul med massmördaren Anders Behring Breivik. Breivik känd från Utøya. En föreställning som inte lett till andra reaktioner än att Sveriges Unga Muslimers ordförande åter är inbjuden att utbilda SSU:are, framtidens ledare, på Sveavägen 68. I arbetarrörelsens hjärta. Inte heller SSU:s ordförande Philip Botström reagerade då. Nu något skarpare i tonen dock. Om det har med mediauppståndelsen med SSU Stockholms och  Musas senaste inbjudan eller annat att göra går ej att avgöra.

Vare sig Stefan Löfven eller Carin Jämtin, dåvarande partisekreterare reagerade nämnvärt på Musas stämpling av Nalin Pekgul som extrem massmördare. Deras tystnad kan inte tolkas som annat än samtycke. Att de tyckte Musa hade rätt och att de fann de retoriska modellerna passa in på Sveavägen 68 och vara representativa för den separatistiska kultur som slagit rot och vi nu skall utveckla i partiet.

Bara att detta genomförts på Sveavägen 68 innehåller en mycket stor symbolik samt har ett tydligt signalvärde. Sveavägen 68 är partihögkvarteret, normalt stängt för till och med medlemmar. Säkerheten, om inte annat, är rigorös. Du släpps inte in om du inte har ett specifikt ärende.

Dessa unga socialdemokrater, som får sin skolning av Musa med flera, går sedan i regel vidare till cheftjänster eller höga politiska uppdrag genom skolningen på Bommersviksakademin där de bland annat kan gå i hans företrädare som ordförande i SUM, Omar Mustafas, fotspår. Bommersviksakademin är en samfinansierad ledarskapsbildning finansierad av bland annat LO och Socialdemokraterna och där bland annat Aftonbladets ledarredaktion agerar som lärare. Denna akademi är endast öppen för medlemmar under 35 år. Jämtin har uttryckligen, i min närvaro, sagt att när partiet pratar om förnyelse och föryngring ser det enbart till biologisk ålder. Äldre, med yrkeserfarenhet, kan inte inneha ledande positioner och blir utan denna skolning som de är utestängda ifrån av åldersskäl. Åldersdiskriminering och slutenhet är därmed begrepp som Jämtin explicit infört i partiet förutom att hon möjliggjort identitetspolitikens framväxt.

Men detta är inte det enda som präglar 2010-talets socialdemokratiska parti, Framtidspartiet. När S förlorade riksdagsvalet 2006 tvingades dåvarande partisekreterare Ibrahim Baylan, idag en av de mäktigaste ministrarna i regeringen Löfven, att banta organisationen radikalt. Tjänstemän gavs erbjudande om mellan sex och åtta månaders avgångsvederlag om de sade upp sig själva. På så sätt slapp partiet säga upp folk. Problemet var att dessa inte hade någon anmälningsplikt om de sedan fick nya jobb, vilket de flesta fick omedelbart. Dessa kunde kvittera ut dubbel lön under ofta över ett halvårs tid utan att partiet fick något tillbaka. Men det stannar inte där. Om vi går tillbaka ett val till så var det ännu värre.

Vid valförlusten 2006 avgick regeringen Persson II. Partiet valde att kompensera några av de ministrar som då tvingades hanka sig fram på en ynklig riksdagslön med att ge ett tillägg så att de tjänade lika mycket som om de vore ministrar. Ur partikassan. Våra, partimedlemmarnas gemensamma, medel. Men det är klart, det var förnedrande nog att förlora makten 2006, varför skulle då våra främsta företrädare som förlorade valet åt oss vara tvungna att förnedras ytterligare genom att behöva leva på en ynka riksdagslön.

Men att partiet fortfarande har en ansträngd ekonomi vittnar rekryteringen av ”fund-risers” av som led i förnyelsearbetet. En ringde hem till mig i veckan samtidigt som det årliga tiggarbrevet damp ner i brevlådan. Ett tiggarsamtal och ett tiggarbrev som bad mig skicka ännu mer pengar till partiet än min medlemsavgift och vad min prenumeration på AiP ger.

Mitt svar till partiet, och till den stackare som var satt att ringa mig, var och är följande:

  • Jag kommer inte investera en enda krona till i partiet innan Stefan Löfven och vår nye partisekreterare Lena Rådström Baastad samt därmed hela partiledningen gör upp med den separatistiska identitetskultur som nu allt mer präglar partiet.
  • Inte en krona till innan de rensat ut all form av intern- och vänskapskorruption.
  • Att vi återknyter till Hjalmar Brantings, Nils Karlebys och Ingvar Carlssons folkbildnings- och idétraditioner samt ett ansvarstagande och närvarande ledarskap. Dessa idéer och värderingar finns kvar i partiet, dessvärre ej i ledningen i någon större omfattning då de spelats ut av andra krafter som vill annat. Som vill bygga murar och värna sina egna intressen.
  • Detta arbete skall präglas av kraft, skyndsamhet och klassisk arbetarklassmoral. Gör din plikt, kräv din rätt. I exakt den ordningen.
  • Uppfyll dessa delmål, sedan ska jag med glädje bli donator.

Stefan Löfven stod, för ett år sedan, på Medborgarplatsen i Stockholm och lovade att inte bygga några murar i Europa. Genom hans tystnad och partisekreterarens lama agerande, och förmodat godkännande av att separatismen nu permanent etablerat sig på Sveavägen 68, talar de dock ett annat språk. Det är handlingen som avgör, inte de fagra orden.

Socialdemokraternas partiledning bygger murar mot omvärlden. Med etniska- och kulturella förtecken. Med rasifiering. Med moraliskt korrupta förtecken utan att kunna skilja på vad som är egna och medlemmarnas pengar.

Det kommer bli socialdemokratins död.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.