Ann Heberlein: Överge drömmen om mångkultur och integration

Ann Heberlein. Forto: EgetAnn Heberlein. Forto: Eget
Dela artikeln via e-post










Submit

I veckan publicerades Mångfaldsbarometern, en studie över svenskarnas attityder till etnisk mångfald. Forskare vid Uppsala universitet och Högskolan i Gävle har sedan 2005 årligen undersökt uppfattningar, erfarenheter och föreställningar relaterade till migration, invandring och integration. Årets upplaga av Mångfaldsbarometern visar en tydlig opinionsförskjutning i attityder till mångfald – andelen som uppger sig vara positiva till mångfald har minskat med tio procent. Det är den största (negativa) förändringen sedan mätningarna startades 2005.

Främst är det medelålders kvinnor som har ändrat uppfattning. En läsning av rapporten visar att svenskarnas attityder till mångkultur har blivit mer negativ på punkt efter punkt. Färre anser att nyanlända ska ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige – från sjuttiosju till femtiofem procent, alltså en minskning med tjugotvå procentenheter, och det lägsta mätvärdet sedan första mätningen. Fler anser att invandrare som begår brott i Sverige ska tvingas att lämna landet. Sextiofyra procent instämmer i påståendet.

Mångfaldsbarometern visar vidare att svenskarnas attityd till islam har blivit mer negativ. En klar majoritet av de tillfrågade anser att slöjor av typen burka och niqab är oacceptabelt i skolor och på arbetsplatser, en tydlig majoritet är negativt inställda till religiösa friskolor och sextioen procent anser att muslimska kvinnor i Sverige är mer förtryckta än andra svenska kvinnor. Bara var fjärde respondent anser att alla religioner har lika värderingar – och åttiofyra procent av dem som tar avstånd från det tidigare påståendet uppger att islam är problemet. Islam uppfattas som en religion med negativa värderingar som kolliderar med mänskliga rättigheter.

Attityderna till människor från Mellanöstern och Afrika mer negativa än attityderna till invandrare från Norden, övriga Europa, Asien, Latinamerika, Nordamerika och Australien. De flesta respondenter svarar att de inte vill ha människor från Mellanöstern och Afrika som grannar och nitton av tjugo anser att människor från Afrika och Mellanöstern är olika dem själv. Nästan fyrtio procent menar att människor från Mellanöstern inte klarar av att integrera sig i det svenska samhället och trettio procent anser att afrikanska invandrare har problem med integrationen. 

Fereshteh Ahmadi, professor i sociologi och ansvarig för Mångfaldsbarometern tror att de dramatiska förändringarna i attityder till mångfald beror på två saker – mediabilden av män från vissa regioner som farliga sexualförbrytare, samt en växande rasism och högerpolitik. Jag tycker att det är märkligt – för att inte säga ett tjänstefel – att en forskare inte ser det mest uppenbara, nämligen det extremt stora antalet asylsökande som sökt sig till Sverige sedan 2014. 2013 kom 54 000 asylsökande hit. Det var, skriver SCB, det högsta antalet på tjugo år. Det var, som det skulle visa sig, bara början. 2014 sökte 81 301 personer asyl i Sverige, 2015 kom 163 000 asylsökande hit och mellan januari och september i år har 22 330 individer sökt asyl här, allt enligt migrationsverket. Till detta kommer uppskattningsvis mellan 10 000 och 35 000 papperslösa, återigen enligt migrationsverkets statistik, och enligt en undersökning gjord av svt vistas mellan 3900 och 4700 tiggande eu-migranter här (svt.se 20160414). Mångfalden har således ökat explosionsartat i Sverige, och ett rimligt antagande är att det påverkat människors attityder till just mångfald.

En hederlig forskare som kan sitt hantverk bör naturligtvis göra en ordentlig omvärldsanalys för att förstå resultaten av sin egen undersökning.

”Vad har hänt i Sverige sedan den förra undersökningen?” borde Ahmadi frågat sig. Det som, mer än något annat, präglat Sverige och den svenska debatten det senaste året är tveklöst det historiskt stora antalet asylsökande. Detta genomsyrar hela vårt samhälle och innebär en stor ansträngning för i stort sett alla medborgare, myndigheter och verksamhetsområden, från socialtjänst, sjukvård, polis och skola till bostadsmarknad och arbetsmarknad. Det stora inflödet av människor från andra länder och kulturer innebär rimligtvis också att svenska medborgare i högre utsträckning än tidigare har egna och konkreta erfarenheter av till exempel människor från Mellanöstern och Afrika. Inte minst många små samhällen där asylboenden och HVB-hem har öppnats har fått vardagliga erfarenheter av asylsökande i den lokala mataffären, i skolan, på vårdcentralen och på gator och torg.

De förändrade attityderna går alltså inte att vifta bort som ett utslag av bristande erfarenheter eller kunskap om främmande kulturer.

Det ligger närmare tillhands att påstå att de negativa attityderna är ett utslag av just detta – mer erfarenhet av och kunskap om andra kulturer. Att attityderna till islam har förändrats i negativ riktning hänger sannolikt ihop med förekomsten av jihadisistiska terrordåd i Europa, svenska jihadister, att islam generellt är alltmer synligt och att muslimer allt oftare hörs i offentligheten – och att de då ofta ger uttryck för värderingar som skiljer sig från svenska värderingar. Yasri Kahns ovilja att skaka hand med kvinnor, krav på könssegregerade badhus från muslimska kvinnor, förväntningar om att skolor ska inrätta speciella bönerum från muslimska elever , kvinnliga idrottares krav att få spela basket iförd slöja är några exempel på fenomen som tycks innebära ett avståndstagande från svensk kultur.

Uppfattningen att människor från Mellanöstern har svårigheter att integrera sig i det svenska samhället och att muslimska värderingar skiljer sig från svenska har alltså fog för sig, och är inte uttryck för en fördom utan snarare en slutsats baserad på empiriska iakttagelser.

Muslimer är inte alltid så hågade att anpassa sig till den svenska kulturen – som Sema Ekinici, ung muslimsk kvinna, uttryckte det i en radioandakt i SR den sjuttonde oktober: ”Jag vill inte kompromissa med min tro. Jag tänker inte göra omvärlden nöjd på bekostnad av min tro”. I andakten med rubriken ”Den provocerande tron” uppmanar hon sina trosfränder att hålla fast vid sin tro och verka för religionens bevarande. Hon tänker inte, säger hon, skaka hand med någon av motsatt kön bara för att motsvara andras förväntningar. Eller som männen bakom podden ”Muslimska perspektiv”, Salih Tufekcioglu och Salahuddin Barakat resonerar i radioprogrammet ”Människor och tro”: en muslim bör inte gifta sig med en ickemuslim. Värderingsskillnaderna är, menar de, för stora (Människor och tro, SRP1 20161020).

Mångfaldsbarometerns resultat är en signal om att många människor är oroliga. Framväxten av parallella etiska system, av enklaver med egna värderingar och normer – värderingar och normer som skiljer sig från svenska – hotar sammanhållningen och tilliten i vårt samhälle. Mångfaldsbarometern visar att hälften av landets vuxna befolkning anser att mångkultur leder till att vissa svenska värderingar går förlorade. En förkrossande majoritet, nio av tio, anser att människor med utländsk bakgrund har en skyldighet att anpassa sig till svenska vanor. Mångkulturens misslyckande står i öppen dager. Integrationen fungerar inte – vilket sannerligen inte bara är de etniska svenskarnas fel. Oviljan att anpassa sig, att integreras, är flagrant hos en del grupper av nysvenskar.

Själv tror jag att det är dags att överge drömmen om mångkultur och integration. Det är hög tid att börja tala om ett annat begrepp – assimilering. 

 

Ann Heberlein

 

Redaktörens post scriptum

Ann Heberlein, Chris Forsne, Peter Andersson, Magnus Norell och Helene Bergman utgör Ledarsidorna.se mer permanenta krönikörer med olika periodicitet utöver fotograferna Björn Markusson och Mikael Wilmarsgård samt illustratören Kjell Nilsson Mäki.  Samtliga på frilansbasis. Någon utökning, förutom enstaka gästkrönikörer, är inte planerade inom överskådlig tid.

Det är ni läsare som gjort denna utveckling av Ledarsidorna.se möjlig genom era donationer. Som engångsdonationer och / eller som månatliga sådana. Alla externa medarbetare arvoderas enligt för var tid gällande branschavtal.  Jag, som socialdemokrat, kommer av principiella skäl inte avvika från dessa avtal.

Det som är gratis har sällan eller aldrig något bestående värde.

Ledarsidorna.se är helt och hållet beroende och drivet av sina läsare samt donationer för att kunna bibehålla dagens kvalitet och krönikörer för att utvecklas till att bli den ledande ledarsidan med konsekvensneutrala analyser och faktabaserade nyhetsreportage. Både nu men framför allt lagom till valrörelsen 2018 i olika format. Allt för att försöka förstå, och delge, fakta och analyser i den tid och den värld vi lever i.

Ledarsidorna.se. Alltid i opposition.

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.