Blomsterhattstanterna. Det är vi det

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Liberalpolitikern Mostafa Geha från Hedemora mordhotades under manifestationen mot hedersvåld igår kväll. Även 21-åriga Walaa, som inspirerade till manifestationen, har hotats rapporterar SR. Walaa´s brott? Hon vägrade bära slöja. Hot mot de personer som bryter mot en klädkod eller norm är inget nytt i Sverige. Tyvärr. Och ett direkt resultat av en naiv identitetspolitik.

Efter två dagar i Finland för att granska främst den finska migrationspolitiken och där sedan torsdagen kom att ägnas åt diskussioner kring främst Muslimska Brödraskapet i en annan kontext finns det goda skäl att göra en första summering av detta. Finland följer våran utveckling noga. Inte för att lära eller ta efter, mer för att se hur vi kör snett hela tiden. I Finland är begreppet ”Identitetspolitik” okänt. De förstår helt enkelt inte varför vi gör som vi gör eller gjort som vi gjort.

Den finska migrationsprocessen präglas av tydliga roller och tydliga krav. På samtliga aktörer. Det första som händer när en asylsökande söker asyl är att gränspolisen genomför all registrering. Namn, persondata, ursprung  samt tar fingeravtryck. När detta är klart genereras automatiskt en plats i något av transitboendena, ett boende som den sökande skall bo på under den inledande utredningstiden. Om den sökande nekar, inte sällan av kulturella eller religösa skäl då det finns boende i dessa transitboenden annan kulturell, etnisk eller kulturell identitet, som att

”Där bor ju kristna och shia-muslimer, jag är ju sunnimuslim. Där kan jag inte bo”.

Blir svaret, oavsett var:

”I Finland gör vi ingen skillnad. Här är din religion och dina kulturella preferenser din egen angelägenhet. Tycker du inte att detta är en bra lösning är det upp till dig att finna en bättre”.

Oftast finner den asylsökande sig i detta efter en tids eftertanke. Naturligtvis finns det konflikter av etnisk eller religiös karaktär på boendena men blommar dessa upp så blir processen tämligen kort. Efter tre varningar åker den som inte accepterar detta förhållningssätt i regel ut. Och tvingas till att finna en bättre lösning själv. Inte bara ord utan även handling. Sådant sprider sig snabbt.

I Sverige har vi en annan attityd till detta. En naiv attityd som, för att använda ett finskt uttryck som i sin översatta form blir ”Blomsterhattstanten”. En snäll liten tant med en blommig hatt eller en hatt prydd med blommor. Att bara om vi gör som de som skriker om sina egna behov som möjligt så blir allt bra och vi kan leva vidare, alla snälla mot varandra. Blomsterhattstanten. Det är ett begrepp i finsk samhällsdebatt – inte nedlåtande på något sätt utan mest konstaterande. Till och med inom Public Service kan det användas utan att folk upprörs av det.

Detta leder ofrånkomligen till begreppet ”muslimskt civilsamhälle”. Detta finns inte i Finland. Det finns bara ett samhälle – det finska. Där finsk lag gäller. Kvinnans ställning är oomtvistad för alla kvinnor som befinner sig på finsk jord och vare sig våld eller hot om repressalier för att någon bryter mot en kulturell kod som att vägra bära slöja accepteras. Men. I Sverige finns detta begrepp som har lett oss snett.

Ibn Rushd-sfären har, förstärkt av vår kulturminister Alice Bah Kuhnke och bland annat Mona Sahlin men även media, under många år pratat om ”det muslimska civilsamhället”. Begreppet är inte svenskt. Begreppet, som inte borde finnas, är en logisk följd från den extrema grupp som hävdar att det bara finns ”ett Islam” att arbeta för en särbehandling. Detta finns till och med i skriftlig form i form av det avtal som den tidigare socialdemokratiska Broderskapsrrelsen slöt med företrädare för muslimska organisationer 1999 om en kulturell särbehandling med tydliga mål att komma i makt- och påverkanspositioner för att ta de första stegen mot separatism. Att muslimer skulle omfattas av separat lagstiftning. Moderaten Abderizak Waberi var tydlig med att han ville införa sharia-lagstiftning för svenska muslimer under sin tid som ordförande i IFIS, Islamiska förbundet i Sverige. Hans efterträdare Omar Mustafa accepterade inte den svenska synen på HBTQ-personer och var tvungen att lämna socialdemokraternas partistyrelsen.

Genom att acceptera begreppet ”muslimskt civilsamhälle”, vilket fler och fler har gjort inom politiken och media, har det öppnat för att SSU Stockholm och Sveriges Unga Muslimer har börjat driva separatism som begrepp. Separatism betyder att vi separerar en grupp av olika skäl från det övriga samhället. Både territoriellt men kanske främst lagstiftningsmässigt. Att de som vill separera sig tillåts leva under andra lagar och normer. Detta är omöjligt i Finland då de markerar redan första dagen vad som är vad men har blivit ett allvarligt hot mot vårt gemensamma samhälle i Sverige. I Finland finns bara ett samhälle, det finska. Inte något ”muslimskt civilsamhälle”. Finland markerar hårt första dagen att här är alla finnar och jobbar gemensamt för det finska samhället. Här har vi gjort annorlunda.

Vi träffade på en man med somaliskt ursprung, född i Somalia, som var väl integrerad. Vi ställde frågan varför han inte var delaktig i att försöka hjälp de som erhållit asyl bli integrerade i det finska. Hans svar var lika talande som förvånande. Han förstod faktiskt inte frågan. På i praktiken perfekt finska svarade han:

”Varför då? Jag är finne nu. De får, likt jag, faktiskt ta sig hit på egen hand”.

Blomsterhattstanterna. Det är vi det. Det avskräckande exemplet.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.