Den finska asylprocessen – att lära av historien

Den finska asylprövningsprocessen präglas av en hög grad av automatisering och med klara samt distinkta roller för alla aktörer. Efter att ha tagit del av denna process kommer den svenska i ett något annorlunda ljus. Och även såväl svensk medias som regeringens kritik mot Finland.

Finland har en mycket längre historia och erfarenhet av flyktingmottagande än vad svensk media förmått beskriva. När utrikesminister Margot Wallström under 2015 i hårda ordalag uppmanade Finland att lära av sin historia, syftande till att mer eller mindre förolämpa vårt östra grannland, var hon den som inte tog hänsyn till Finlands historia. Vid krigsslutet, i det hårda fredsavtal som Finland tvingades sluta med Sovjetunionen, var Finland tvungna att avträda Karelen. Den samlade landavträdelsen omfattade 12 procent av landets totala areal, 30 procent av energikällorna, 22 procent av skogsreserverna och 20 procent av järnvägarna. 12 procent av landets befolkning hade blivit hemlösa, sammanlagt cirka 440 000 människor. Finland löste denna flyktingvåg med bland annat tvångsutskiftning av mark och inhyste, med tvång, flyktingar i de bostäder som fanns att uppbringa.

För att Finland skulle klara av detta, med de krigsskadestånd som de hade att betala till främst Sovjetunionen, var alla flyktingar i praktiken tvingade att arbeta från första dagen på finsk mark för att klara uppehället. Detta präglar den finska processen än idag. Det är fokus på arbete och sysselsättning istället för onödig och ändlös väntan. Inget arbete är ”enkelt”, alla kan bidra på något sätt efter sin förmåga.

Under efterkrigstiden hade Finland att hantera den tunna, men ändock stadiga, flyktingströmmen från Baltikum och Ryssland. Denna senare period lärde Finland sig den hårda läxan att ta reda på vem flyktingen var, varför han kom samt vart han kom ifrån. Fanns det legitima skäl eller inte, vad var det egentliga syftet med att söka asyl just i Finland. Dessa erfarenheter präglar den finska asylsökningsprocessen.

Processen präglas av klara roller. Det är endast gränsbevakningen och polisen som tar emot en asylansökan. Fingeravtryck och övrig basdata registreras och ett datasystem genererar en plats i något av de transitboenden som finns. Ambitionen är att denna boendeform endast nyttjas i den inledande asylprocessen där enkla ärenden, som Dublinärenden och andra, avhandlas med prioritet. Den sökande kan naturligtvis neka anvisat boende men är då ansvarig själv för att få tak över huvudet. Den finska asylprocessen genomsyras av att i Finland gäller finsk lag och finska normer. Kulturella, etniska eller religösa motsättningar lämnas vid gränsen eller löses där de en gång uppstod. Majoriteten av de asylsökande finner sig i detta.

Ärenden med prioritet är de ärenden där det redan vid registreringen är sannolikt att den sökande får avslag, allt för att spara pengar och onödig väntan. Den sökande har inte rätt till ett juridiskt ombud i själva ansökningsprocessen. Det är först vid ett överklagande som de har rätt till ett juridiskt ombud. Vid avslag, eller när ett avslag har fått laga kraft efter eventuella överklaganden har den enskild 30 dagar på sig att lämna sitt boende.

Vid positivt besked om asyl är det det finska migrationsverket Migri som delger beslutet, vid negativt polisen.

Likt Sverige har Finland idag en ”backlog”, en eftersläpning i systemet då Finland tiodubblade sitt mottagande under 2015. Men. Finlands eftersläpning är långt ifrån så lång som den svenska. Med en tiondel anställda på Migri i relation till det svenska Migrationsverket är väntetiden på ett första asylsamtal sällan mer än tre månader. Prioriteringen av de enkla fallen, som med största sannolikhet leder till avslag, pressar undan de mer komplexa.

Processen beskrivs mer i detalj i den presentation som jag med Migris tillstånd har bäddat in i slutet av artikeln. Merit Wager beskriver i flera inlägg mer ingående processens delar med sin kunskap om Finland. Wager var den som gjorde den resa jag var med på tillsammans med Paulina Neuding, Michaela Fletcher (KSO Österåker samt Lasse Granestrand (bland annat Fokus) möjlig.

I en fortsatt debatt, samt att Anders Danielsson nu lämnat Migrationsverket som generaldirektör, öppnas en möjlighet att på sikt effektivisera den svenska processen. En effektivisering, och omprövning, som bör innefatta de finska erfarenheterna.Till skillnad från Sverige tycks Finland faktiskt både kommit ihåg sin historia och dragit lärdomar av densamma. 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.