Det kom en man från Homs

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Staden Homs, i västra Syrien, är en av världens äldsta städer med anor från 2 300 f.v.t. Under 2011 och 2012 uppstod i Syrien, liksom i många andra arabländer, en proteströrelse mot regimen. Syriens president, Bashar al-Assad, svarade med militärt våld. I Homs ledde detta till en massaker på befolkningen. Flera hundra människor dödades. Samtidigt pågick systematisk utrensning bland motståndsstyrkornas islamister som med våld drev ut runt 80 000 kristna ifrån Homs. Jag träffade igår en man från Homs. Som klär allt i ord, även det som skulle kunna vara en lösning på vår idag havererade migrations- och integrationspolitik. Individens ansvar.

Vi kan kalla honom Michel. Via Ungern har han sedan fyra år till slut funnit skydd och en framtid i Sverige. Hans historia, berättad för mig, är inte unik men samtidigt är den det. Den vittnar, i botten, om en svensk migrationspolitik som kört snett från början.

Michel är snart klar med sitt yrkesbevis så att han kan söka jobb på den svenska ordinarie arbetsmarknaden inom ett bristyrke. Han har slitit med att minst fyra timmar varje dag studera svenska, lyssna på svensk radio, titta på svenskspråkiga program på TV utöver hans timvikariat på ett äldreboende. Den sista terminen kommer han att ta CSN-lån för att klara av studierna som leder till ett yrkesbevis. Han visade mig boken han måste läsa in den sista terminen med stolthet. Han läser i den varje dag. Jag såg att den var väl tummad, Michel kan säkert boken utantill innan terminen ens börjat. Jag frågar honom varför han inte skriver in sig på Arbetsförmedlingen som alla andra nyanlända i ett etableringsprogram. Hans svar var, visar det sig, lika självklart som det var förvånande i stunden:

”Varför då? Varför ska jag få bättre villkor än svenska ungdomar? Då kommer jag aldrig in i Sverige på riktigt. Då kommer jag inte heller kunna respektera mig själv. Jag är ung, jag är stark, jag är begåvad. Jag ska klara det här på samma sätt, på samma villkor, som mina nya landsmän”.

Michel förstod inte frågan om bidrag. För honom var respekten för Sverige och sig själv större. Och hedern. En man med heder försörjer sig själv, han tigger inte eller ber inte heller andra om hjälp om han kan klara sig själv. Michel är ung, stark och begåvad. Han kan klara sin egen försörjning. Det är en fråga om heder i hans fall. Heder och respekt. Centrala begrepp i Levanten. Michel tog det bästa av detta med sig av detta till Sverige. Michel resonerar vidare:

”Det händer att jag på min arbetsplats arbetar med mina forna landsmän och då pratar vi vårt språk om det inte är svenskar i rummet. Om det är det så pratar jag alltid svenska. Varför? Jag vill visa dem respekt. Vi är i Sverige och då ska vi prata svenska, allt annat är oartigt. Möter jag svenskar med respekt blir jag själv mött med respekt. Det är inte respektfullt att prata ett språk som andra inte förstår i deras närvaro. Respekt är centralt. Som heder. Som att som man kunna försörja dig själv”. 

”Ni är ett vänligt folk. Om jag visar respekt, får jag lika mycket respekt tillbaka. Om inte mer. Om ni ser att jag kämpar för att bli svensk, får jag mer hjälp än jag kunde gissa mig till av er för att bli svensk. 

Vi resonerar en del kring den svenska migrationspolitiken och integrationsprocessen. Inte oväntat så skakar han bara på huvudet åt den. Bidragen konserverar konflikter och tar bort drivkrafterna menar Michel.

”Ni skapar bara ett nytt Somalia eller ett nytt Syrien, fast kallare och som bara kostar Sverige massa pengar. Pengar som kan användas bättre. Konflikterna finns kvar och växer när människor inte behöver kämpa för att bli svenskar eller få ett jobb. Ni djupfryser situationen som vi och dom flydde från. Ni får oss att ta kriget med oss hit. Att ni inte begriper det”.

Michel bekräftar det jag fått höra från minst tre regeringsföreträdare i den konfliktzon han kommer ifrån. Konflikten sprids med migrantströmmarna till Europa. De konserveras och djupfryses i den passiva bidragsväntan. De radikaliseras än mer i diasporan som uppstår. Om fred skapas i Levanten är det inte säkert att freden sprider sig till Europa. Han klär under vår måltidskonversation all den forskning och empiri som Paul Collier pekar på i sin bok ”Exodus” och hans senare rapporter i personliga erfarenheter. Individens syn på sig själv i en gemenskap är avgörande. Individens ansvar. De som ser sig själva som tyskar, även om de har en annan bakgrund, lyckas bättre i Tyskland än de som ser på sig själva som en medlem och offer i en diaspora i Tyskland visar Colliers forskning. Trots likvärdiga betyg och utbildningar från början halkar de som ser på sig som offer i en diaspora efter och får sämre livsbetingelser än de som tar fullt ansvar för sina liv och sina val.

Michel bekräftar även såväl Finlands som Norges motsvarande lösningar. Kravorienterat och med tydligt fokus på assimilering. Gärna kulturutbyte men främst att komma in i respektive samhälle, inte skapa nationella enklaver.

”Michel” tar sitt ansvar. En man med heder. En man som visar respekt. Han har något att säga oss som vi bör lyssna noga på. Något som han tog med sig hit till oss och som det samtidigt berikar oss kan vara en av nycklarna till hur vi hanterar konflikten i Levanten.

Det kom en man från Homs.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.