Grand Hotel som politiskt verktyg – går det bra eller går det som vanligt?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Flera kunder väljer att flytta sina evenemang från Grand Hôtel i Stockholm. De gör det i protest mot att hotellet hyrt ut lokaler till fredagens omdiskuterade prisgala där Sverigedemokraterna bjudit in politiker från Europas extremhöger. Först ut var Metro Mode som flyttade ett evenemang som skulle ha hållits på fredagen på Grand Hôtel till Hotell Diplomat men frågan är hur denna allmänna bojkott kommer slå. Om historien upprepas kommer den baktända. Som alltid.

”Hur kan man inte låta företag bli informerade om den lilla petitessen och låta oss som bolag själva göra ett aktivt val om vi vill vistas under samma tak som Sverigedemokrater och extremister från Europa”, 

skriver Metro Mode-redaktören Petra Tungården i ett blogginlägg. Grand Hotel backar nu menar att de inte förstod konsekvenserna av att hyra ut till Sverigedemokraterna samt övriga partier inom partigruppen EFDD i Europaparlamentet. För Sverigedemokraterna, och övriga högerextrema partier, är reaktionerna mot partiet inte nya.

De kan inte bry sig mindre utan detta ger dem bara mer publicitet samtidigt som aktiviteterna med att sänka hotellets antal poäng på Facebook bara kommer leda till att hotellet får sämre förutsättningar att hålla en hög beläggning och därmed i framtiden kanske tvingas säga upp personal. Grand Hotel har satsat särskilt på att kunna erbjuda de som står längst från arbetsmarknaden, personer med psykiatriska funktionsnedsättningar, som rekryterats direkt från särgymnasier. Något som sannolikt gått de flesta förbi.

Skärmavbildning från Henrik Schyfferts twitterflöde.

Skärmavbildning från Henrik Schyfferts twitterflöde.

Det borde vara något förvånande att profilerade socialdemokratiska sympatisörer som komikern Henrik Schyffert aktivt medverkar till att göra denna arbetsplats en osäker sådan för bland annat denna sårbara grupp då han uppmanar sina följare till att ytterligare sänka Grand Hotels betyg. Henrik Schyffert har vid ett flertal tillfällen aktivt tagit ställning mot SD. Han var också en aktiv debattör under den stora flyktingtillströmningen till Sverige under 2015 med sina  förenklade nationalekonomiska analyser. Att han tycker särskilt illa om Sverigedemokraterna tydliggörs med hans senaste sketch som framfördes i Parlamentet i fredags. Som artist är han sannolikt väl förtrogen med sambanden antalet bokningar och lön.

Färre bokningar som artist eller hotell brukar betyda lägre intäkter. Att sänka ett hotell till konkursens rand kan han, som artist och därmed opinionsbildare, göra med viss lätthet. Konkurs eller minskade intäkter för ett hotell leder ofrånkomligen till uppsägningar.

Kommer då Henrik Schyfferts agerande få någon effekt? Har det tidigare vänt opinionen? Är en politiskt motiverad bojkott ett effektivt verktyg idag? Är den ens lämplig i fallet med Sverigedemokraterna om det nu är det som är motståndaren? Schyffert et al menar uppenbarligen det. Att pressa tillbaka Sverigedemokraterna till 2002 då ingen kongressarrangör ens ville hyra ut till dem. Sverigedemokraterna har låtit marknaden arbeta för dem och de fick redan då en offerkofta på sig. Som dubblat deras stöd vid varje val sedan dess.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra och har i allt väsentligt en mer cementerad grupp väljare än de övriga partierna. En opinionsbildare inom byggbranschen som så sent som för två år snabbt mulade SD-kortet i ansiktet på bland annat mig, när jag försökte föra upp integrationsfrågor, vägrade prata med kollegor på byggarbetsplatsen som kom ut som sverigedemokrat har idag svängt 180 grader och kommit fram till att det går inte att bedriva opinion mot SD genom att skrika fascist eller annat. Han tycks vara helt obekymrad själv över det uppenbara lappkast han visat sina vänner och följare på Facebook.

Jag skrev för 18 månader sedan om den tunna bruna linje som skiljer Sverigedemokraternas medlemmar och väljare från de andra. Artikeln är i allra högsta grad aktuell idag.

Allt fler rör sig mot – och över – den tunna bruna linjen nu. En linje dessa väljare vet är en linje som bara passeras en gång – väl över den har samtliga partier gjort klart för oss att då är du inte välkommen tillbaka. Om du bara en gång har luftat Sverigedemokratiska sympatier eller röstat på Sverigedemokraterna så fick du sitta ensam i byggfutten med din kaffekopp, ensam i bussen på väg till jobbet och veta att ditt värde som väljare är noll. Den enskilde, antingen öppet eller för sig själv, som tog det beslutet är inte benägna att ”gå tillbaka” till partier som de upplever har svikit dem i en avgörande fråga. Politik är känslor och förtroende blandat. Har det tagit dig fyra år att korsa den tunna bruna linjen som den målats och målas upp tar det minst fyra år att locka dig tillbaka. Men respekterad kommer du aldrig bli igen. På den punkten är bland annat Henrik Schyffert glasklar i sitt kroppsspråk.

Ytterligare ett problem är diskrepansen mellan opinionsmätningarna och det senaste valresultatet. Endast Yougov och Sentio kom i närheten av valresultatet 2014 och de andra skyllde på att deras viktningsmodeller inte höll men att de annars alltid var bättre. Något som främst socialdemokraterna tog fasta på innan valet, atts Sentio ”alltid” viktade SD för högt. Val har den egenheten att det är då kvaliteten på opinionsinstituten granskas. De flesta höll inte för den granskningen på valdagen 2014.

I USA finns samma tendenser i debatten. Hur valet går vet ingen idag då amerikansk media börjat uppmärksamma samma tendenser som vi har haft. Väljare som inte i traditionella undersökningar, som telefonintervjuer eller skriftliga enkäter, avslöjar sin partitillhörighet. Så kallade ”blyga” väljare är ett nytt fenomen i USA men inte här. Yougov och Sentio har kommit runt detta med fullt ut anonyma webenkäter.

Vi är tillbaka till 2002 igen. Själv funderar jag på om jag längre kan köpa en pizza på en av Stockholms, i mitt tycke, bästa pizzerior som ägs och drivs av en syrier. Eller klippa håret på en av de frisörsalonger jag nyttjar regelbundet inne i Stockholms stad. Med fyra anställda på varje arbetsplats. Dessa två män  är i allra högsta grad sverigedemokrater numera. Den ene utlandsfödd, den andre inrikesfödd men bägge engagerade i att Sverige måste ta tillbaka kontrollen över sina gränser. De bor bägge i utanförskapsområden och ser vad trångboddhet och sysslolöshet leder till. De är bägge stolta, med all rätt, att vara i egenförsörjning men frustrerade över att den skatt de båda betalar in går till meningslös bidragsväntan. De är, säger de bägge, sverigedemokrater eller lutar åt det hållet.

Ska jag fortsätta klippa mig och handla pizzor av dessa och driva politisk opinion mot deras arbetsplatser så de riskerar att behöva avskeda sina landsmän? Ska jag går runt och sätta upp lappar att denna butik eller detta hotell ägs och drivs av en Sverigedemokrat eller gör affärer med Sverigedemokraterna? Var hamnar vi då? 

Allt är inte så enkelt som Henrik Schyffert förklarar med sitt subtila kroppsspråk och sina nationalekonomiska modeller. Snarare är det han som kanske missförstått detta medel och konsekvenserna av politisk bojkott av neutrala näringsidkare. Som kastar oss tillbaka till 2002 så att Sveriedemokraterna kan fortsätta sin resa att dubblera stödet vid varje val. Men från dagens nivå. Sverigedemokraterna har redan reagerat på Grand Hotels krishantering med att hota med en bojkott mot Grand Hotel.

Hur vi än vänder oss kommer Grand Hotel nu bojkottas.

Vad vann vi då? Och vad vinner den svagaste gruppen anställda på Grand Hotel på detta? Grand Hotel, som första  hotell, har erbjudit en framtid för en svag grupp som annars hade varit dömda till en meningslös bidragsberoende daglig sysselsättning. En grupp  som nu kanske, om Schyffert et al eller SD lyckas i sitt uppsåt ”straffa” hotellets misstag, i framtiden gå in i arbetslöshet. Hotellet har nu hamnat i en situation där utgången av händelseförloppet långt ifrån är given längre. Och vad Sverigedemokraterna nu fick var publicitet vars värde inte kommer kunna räknas i pengar. 

Detta blir effekterna när det fria näringslivet låter sig användas som politiskt verktyg.

Vi är tillbaka i 2002. Fast värre.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.