Hur frälsta blev Aftonbladet och DN av påvens besök?

Dela artikeln via e-post










Submit

Såväl Erik Helmerson, DN, som Anders Lindberg, Aftonbladet visar upp alla tecken att ha blivit frälsta av den katolske påvens besök i Lund. Så frälsta att de inte inte riktigt förstår i vilken riktning de själva håller på att utveckla samhället och på vems planhalva de spelar.

Även för en ateist torde det vara en god sak om kyrkor som en gång krigat faktiskt skulle bli ett menar Helmerson. Kanske blir nästa steg ett utökat närmande mellan fler religioner, skriver Erik Helmerson i DN som fortsätter i sitt referat av påvens besök och ekumeniska gudstjänst där strävan att samarbeta mer mellan de två tolkningarna av kristendomen:

Osannolikt och naivt? Ja, det skulle sannerligen kräva många mirakel större än mötet i Lund. Men tråkigt nog för ateisterna är det ännu mindre troligt att Gud inom en överskådlig framtid skulle träda ut ur världen och försvinna ur människors medvetenhet. Och om vi ändå prompt måste tro är det väl bättre att vi håller samman?

Helmerson propagerar för att vi måste kasta det trettioåriga kriget bakom oss och ena alla monoteistiska religioner. Anders Lindberg, Aftonbladets tillförordnade ledarredaktör menar att endast påven och Angela Merkel förmått stå emot främlingsfientliga krafter i Europa och att de är att se som föredömen. Lindberg hänger särskilt ut de svenska protestantiska präster som engagerat sig i ”Mitt kors”:

Vi har sett samma sak i Sverige när högerkristna genom kampanjen ”Mitt kors” försökte använda de kristna i Mellanöstern som slagträ mot kyrkans dialog med muslimska grupper. Som när extremhögern försöker göra svenska flaggan till sin.

Det finns uppenbara skäl att förhålla sig kritisk till dessa två, av många ansedda som Sveriges tyngre opinionsbildare, uppvisade nyfrälsning. Ann Heberlein redogör för några av perspektiven på ett kritiskt förhållningssätt på Expressen Debatt till att börja med.

Vad Helmerson och Lindberg fått uppleva är en karismatisk leende påve och inte kunnat se igenom vad den katolska kyrkan står för. Den katolske påven må vara den katolska kyrkans Guds ställföreträdare på jorden men är långt ifrån den som bestämmer inriktingen. Varje påve har att förhålla sig till det senaste Vatikanconigliet och sina kardinaler. Allt annat är att dupera sig själv och sin omgivning och i just detta har såväl Helmerson som Lindberg ett särskilt uttalat ansvar att se igenom.

Den frälsning och kyrka som nu Helmerson och Lindberg med klang och jubel hyllar i talande tungomål  representerar är en kyrka som anser att

  • Blasfemi, eller att driva med alternativt göra narr av den katolska kyrkan och dess symboler ska beläggas med straff. Samma syn ser vi på yttrandefriheten i flertalet muslimska länder, Marocko undantaget som är under reformering och som lät göra en grundlig utredning i samband med terrordådet riktat mot Charlie Hebdo. Denna utredning resulterade i att blasfemi mycket väl kan grovt förolämpa Islam men att Islam måste stå över detta
  • Om rätten till abort menar den katolska kyrkan att det är förbjudet. Om kvinnan utsatts för våldtäkt ser katoliker på detta som en beklagansvärd situation, men vidhåller ändå att abort felaktigt resulterar i berövandet av ett liv. Trots de svåra förutsättningarna som uppstår vid en sådan situation bör livet ändå ses som värt att ta tillvara, att detta alltid är ett privilegium och inte ett straff, trots omständigheterna. Denna tolkning ligger ortodox Islam inom klankulturer nära och något som framför allt kvinnor i utanförskapsområden tvingas leva med utan att vare sig Aftonbladet eller Dagens Nyheter tar dessa i försvar eller engagerar sig nämnvärt
  • Homosexualitet är ett tredje problemområde för Helmerson och Lindberg att förklara sin nyvunna frälsning inför. Eftersom den katolska kyrkan menar att sexuell samvaro hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna, så är homosexuella kallade att avstå från sexuella handlingar. Detta rimmar illa med Aftonbladets och Dagens Nyheters kamp för homosexuellas rättigheter på ledarplats varför respektive ledarredaktörs tidigare framförda åsikter kanske måste omprövas
  • Katolska kyrkan ser äktenskapet som något heligt, något som återspeglar Guds kärlek. Jesus har klart visat på Guds plan för äktenskapet: det gäller för hela livet. Därför accepterar inte kyrkan skilsmässa (se till exempel Markusevangeliet 10:11-12).

Detta är den kyrka Anders Lindberg säger sig ”stå upp”. Kanske är det så att Aftonbladets ägare och publisher delar Lindbergs hyllning av påven som symbol för de som vill kriminalisera blasfemi och därmed inskränka yttrandefriheten. Påven står inte för någon annan hållning  än vad som redogjorts för vilket däremot de svenska präster som engagerat sig i ”Mitt kors” gör. Annika Borg är ett exempel på en prästvigd som hyllar människans frihet att gifta sig, skilja sig och yttra sig. Som ställer sig bakom den svenska sekulära lagstiftningen som ger kvinnor rätt till sin kropp. Samt framför allt rätten till att bära sitt kors synligt.

Det finns inget högerextremt i att bära korset synligt då det i sådana fall skulle göra varenda kopter till högerextrem. Som koptiska barn får de sina kors synligt intatuerade på fotleden, en tradition sedan mer än 1 400 år. Från början en tvångsåtgärd av den muslimska majoriteten, numera en tradition de bär med stolthet. Kopter i synnerhet lever idag under ett ständigt dödshot från Muslimska Brödraskapet. Detta har Ledarsidorna redogjort för tidigare.

När det kommer till Helmersons hyllning av gudtjänsten i Lund som ett första viktigt steg att försona världens olika abrahamitiska trosinriktningar så visar det hur lite han egentligen förstått. Katolska kyrkan, kanske främst de ortodoxa, kaldeiska, maronitiska och koptiska, är sedan 1 400 år tillbaka i en kamp på liv och död i Mellanöstern och Nordafrika mot Islam. Islam i sig är även de i en dödlig konflikt mellan shia och sunni. Hur ett första steg i Lund skall lösa detta ger Helmerson, i sin frälsning, inget svar på men kanske Ledarsidorna kan ge ett litet svar på vad som kan vara ett seriöst första litet steg mot en samexistens. De interreligiösa rundabordssamtalen i Beirut.

Från konferensen "Minorities in the Middle East: Issues of tolerance and challenges of citizenship". Foto: Eget.

Från ett av panelsamtalen vid  konferensen ”Minorities in the Middle East: Issues of tolerance and challenges of citizenship”. Foto: Eget.

Jag fick förmånen att vara med på invigningen av de första rundabordssamtalen mellan de största arabisktalande kristna kyrkorna i Beirut, den kaldeiska, maronitiska samt koptiska, samtliga representerade av dess respektive ärkebiskopar samt den muslimska muftin från Tripoli.

Det jag såg och hörde i de samtalen var ett första försök till att finna ramarna för en samexistens i den region där ett lågintensivt tredje världskrig har brutit ut med religiösa förtecken. Tecken som Helmerson inte tycks begripa sig på.

Jag åker inom kort ner igen för att följa hur dessa samtal fortsätter och hur de har utvidgats till för att på sikt kanske även representera både sunni- och shiamuslimer, druser samt judar.

Arbetet pågår, ett hårt arbete. I Beirut, inte i Lund. Har vi tur kan de stegen vi idag ser i Beirut göra skillnad men facit kan vi inte räkna med i vår livstid. Mer än 1 400 år av religiösa konflikter löses inte på en två timmar lång ekumenisk gudstjänst Lund. Inte heller ett rundabordssamtal med religioner där åsikter och värderingar är kollektiva, inte individuella som effekt av starka klankulturer och stora inslag av analfabetism.

Den gudstjänst som så tydligt frälste Helmerson och Lindberg till den rätta läran är inte ens att betrakta som ett steg utan bara massa ord staplade på varandra omväxlat med körsång. Som de rimligen borde kunnat genomskåda.

I Beirut tas större steg för försoning i direkta samtal än i en mässa i Lund med duperande inslag. Framför allt Anders Lindberg, Aftonbladet, är mycket tydlig i sin syn på påven och den katolska kyrkan som föredöme efter detta. Vi får vara glada för deras, Schibsteds samt Bonnierkoncernens skull. Med allt dessa tar med sig i form av det som den katolska kyrkan står för och som redogjorts för ovan. Med begränsningar i yttrandefriheten, abortförbud och mycket mer. Tolkningar som ligger radikal Islam närmare än en svensk kyrka som ska stå bakom den svenska sekulära lagstiftningen.

Hallelujah. Eller nåt´.

Dela artikeln via e-post










Submit

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.