Statsministern och känslosåsen

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

De etablerade partierna har misslyckats med att fånga människors oro, anser statsminister Stefan Löfven. Det är också förklaringen till att nationalistiska och populistiska partier vinner framgångar menar statsministern i en intervju i DN. En förklaringsmodell som bör kompletteras. 

– Vi ska visa att vi står bredvid folket och ge uttryck för vad folket känner. Det är det som folket inte riktigt ser nu, säger Stefan Löfven.

– Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det. Vi måste ha den mentaliteten att vi vågar möta människor mycket mer, säger Stefan Löfven.

I många socialdemokratiska, mer av ”old-school”, ”gråsossar” eller ”Karlebyister”, väljares öron är detta någon form av ljuv musik. För många socialdemokratiska kommunpolitiker är det sannolikt en lättnadens suck som dras. Men. Den skada som identitetspolitik och negligering av effekter av den från början av Fredrik Reinfeldt förda oreglerade migrationspolitiken, frampressad av Miljöpartiet, är irreversibel. Hur mycket Stefan Löfven än vill skriva om historien står Sverige inför många svåra beslut och stora ingrepp i välfärdssystemet. Beslut som kräver fingertoppskänsla och en fast hand. Samtidigt.

De politiskt sakkunniga och merparten av ministären i regeringen Löfven är präglade av identitetspolitik och känslor mer än att se systemeffekterna och att lyssna utanför ”Stockholmsbubblan”. Statsministern ger uttryck för denna brist i intervjun i DN. Den faktaresistens som tidigare präglat statsministerns uttalanden och politiska utspel i form av att bortse från systempåverkan har ersatts av ett något mer nyktert förhållningssätt till den uppkomna situationen. När Stockholms Stad, juvelen i kronan efter valet 2014, inte klarar av att öppna mer än mellan 20 till 70 dörrar för migranter med uppehållstillstånd trots att 15 000 manifesterade för öppna hjärtan och gränser på Medborgarplatsen, har uppenbarligen något vaknat till liv hos statsministern. 

Idag har vi en akut situation där Sverige måste lyckas med repatriering av de som fått avslag på sin asylansökan samtidigt som rättssystemet nu belastas allt mer av de som i och för sig fått uppehållstillstånd men av för ”låga” skäl. De som fått uppehållstillstånd och asyl med flyktingstatus får ta hit sina anhöriga, de som fått uppehållstillstånd som ”skyddsbehövande” får inte ta hit sina anhöriga.

Många av de som nu fått ett avslag, efter flera år i Sverige, riskerar att gå in i ett skuggsamhälle som i grunden kommer utmana allt det som socialdemokratin slagits för. En arbetsmarknad med justa villkor. 

En byggnadsentreprenör som Ledarsidorna sedan en tid varit i kontakt med berättar hur hans konkurrenssituation dramatiskt förändrats under de senaste åren. Han har slutit kollektivavtal med Byggnads.

Bara lönekostnaden för de lägst avlönade ligger idag på 250 kronor per timme. Mot sig har han svenska företag med baltiska och polska arbetare som har en lönekostnad på 100 kronor per timme som klarar de enklare momenten. Bara där börjar problemen för hans företag och hans anställda. Han blir av med entreprenader eller får bara kontrakt på de moment som inte den billigare arbetskraften kan utföra.

Om en skuggekonomi växer fram kommer lönerna pressas ner ännu mer av oseriösa entreprenörer som bakvägen, eller på olika sätt, utnyttjar de som fått avslag. Som är beredda till att ta i praktiken vilket jobb som helst, under vilka betingelser som helst, till vilken lön som helst. Det, eller kriminalitet.

Det är inte bara utstationeringsdirektivet som hotar lönebildningen och företagsklimatet för LO-kollektivet, även en misslyckad repatriering och en skuggekonomi hotar runt hörnet. Dessa med avvisningsbeslut har även enligt lag rätt till, som papperslösa, bland annat svensk sjukvård enligt ”Lagen som ej kan anstå” samt att barnen – i förekommande fall – har rätt till skolgång. En skuggekonomi som dels pressar lönerna i den vita, kollektivavtalsreglerade ekonomin som dessa samtidigt har lagligt stöd för att åtnjuta delar av den skattefinansierade ekonomins förmåner. Utan att bidra. Malmö stad beslutade 2014 att papperslösa skulle ha rätt till försörjningsstöd. Det vill säga, en kommun där var fjärde krona i utgiftsbudgeten  kommer från det statliga utjämningssystemet beslutar att de som inte har rätt att uppehålla sig i landet är berättigade till svenskt försörjningsstöd.

Statsministern har, efter två år, upptäckt oron och systemstressen i samhällskroppen. Nu borde vi kunna förvänta oss att regeringen lämnar sitt utanförskap från väljarnas vardag och att det blir mer verkstad och mindre av känslosås.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.