Ann Heberlein: Svenska kyrkan går mot sin undergång

Ann Heberlein. Photo by Wilmarsgard.

När Antje Jackelén valdes till ärkebiskop i oktober 2013 uppstod diskussioner om hennes lämplighet att leda Svenska kyrkan. Glädjen utanför kyrkan, bland människor som kan betecknas som ”kulturellt kristna” snarare än bekännande kristna, var påtaglig – äntligen en kvinnlig ärkebiskop! Valet av Jackélén betraktades som en seger för jämställdheten. Inom kyrkan, bland både anställda och troende medlemmar fanns det delade meningar – och andra kristna samfund uttalade viss tveksamhet. Man befarade att valet av en kvinna som högsta andliga ledare för Svenska kyrkan skulle leda till samarbetsproblem med de kyrkor som har en annan syn på ämbetet, alltså kyrkor som inte anser att kvinna kan vigas till präst.

Det har alltså stormat en del kring Svenska kyrkans nuvarande ärkebiskop. Jag var en av dem som försvarade henne – inte för att hon är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop, utan för att jag uppfattade henne som en god teolog. Jackelén var, när hon valdes till ärkebiskop 2013, biskop i mitt hemstift, Lunds stift, och som sådan hade hon fungerat utmärkt. Därtill är Jackelén disputerad i systematisk teologi, och jag mindes hennes bidrag i forskarseminariet för tros- och livsåskådningsvetenskap (som jag också tillhörde) med respekt. Föga anade jag att Jackelén skulle driva Svenska kyrkan mot avgrunden.

Antje Jackelén kommer att bli ihågkommen som den som förvandlade Svenska kyrkan från en bred folkkyrka till en krympande klubb. Aldrig har så många medlemmar lämnat Svenska kyrkan som under hennes år som ärkebiskop. I oktober detta år hade en bit över 80 000 medlemmar lämnat Svenska kyrkan. Om utträdena fortsätter i samma takt kommer 100 000 personer att ha lämnat Svenska kyrkan innan 2016 är över. Samtidigt har 6510 nya medlemmar tillkommit, vilket är färre än tidigare år (dagen.se 20161118). Medlemsraset kommer att få mycket stora konsekvenser för Svenska kyrkan och hennes möjligheter att verka eftersom det är medlemmarnas avgifter som är basen för hela Svenska kyrkans ekonomi. Svenska kyrkan måste spara 2,6 miljarder fram till 2030, vilket är detsamma som en halv miljon kronor om dagen (Dagens Industri 20161110).

Svenska kyrkan befinner sig alltså i en akut kris, en kris som ärkebiskopen inte tycks ta på något större allvar. Obekymrat fortsätter hon twittra one-liners, kampanja i inrikespolitiska frågor och samarbeta med tveksamma individer. Styvnackat vägrar hon ta till sig ett uns av den massiva kritik som riktats mot henne i månader. Hon struntar i kritiken mot det katastrofala handboksförslaget, likaså fortsätter hon att ignorera medlemmarnas vädjan om hennes sympati för förföljda kristna i världen, hon tar ingen som helst notis om att många ifrågasätter svenska kyrkans allt intensivare samarbete med muslimska samfund. Högmodigt styr hon skutan käpprätt åt helvete.

Kritiken som riktats mot henne i olika frågor har hon tagit för vana att avfärda på ett av två sätt: antingen så har hon anklagat kritikerna för att hysa ”främlingsfientliga åsikter” eller så har hon beklagat sig över att hon är utsatt bara för att hon är kvinna. När det stormade som värst kring svenska kyrkans ovilja att erkänna folkmordet på kristna svarade Ärkebiskopen med att skriva en text om ”näthat mot kvinnor”, publicerad på SvD debatt den 3/9. Det är ovärdigt en person i den maktställning som Jackelén har att ägna sig åt den sortens självömkan. Istället för att lyssna på kritiken, samtala, förklara och försvara sitt, i det här fallet bristande ställningstagande, har alltså en av Sveriges absolut mäktigaste kvinnor gömt sig bakom en självpåtagen offerroll och i flera intervjuer beklagat sig över den hårda tonen på sociala medier.

Det är obegripligt. Ärkebiskopens uppgift är inte att sprida visdomsord på Twitter.

Hennes uppgift är att leda svenska kyrkan, med klok och varsam hand. Hennes uppgift är att förvalta ett tusenårigt arv, inte att syssla med opinionsbildning. Antje Jackelén är, sin veklagan över näthat, misogyni och trakasserier till trots, också i en del sammanhang höjd till skyarna. Hon blev snabbt mediernas älskling, och skribenter och opinionsbildare som aldrig annars intresserat sig för Svenska kyrkan har hyllat henne i diverse texter och sammanhang – och Jackelén ställer gärna upp om hon slipper konfronteras med pålästa kritiker.

Ärkebiskopen tar gärna emot beröm av sekulariserade kultur- och ledarskribenter, myser i poddar och lägger ut orden i tv-program. Deltar i kritiska sammanhang, besvärliga debatter eller samtal med kristna som inte delar hennes märkliga tolkning av svenska kyrkans uppgift gör hon dock inte. Hon arbetar på sitt varumärke, Ärkebiskop Antje eller ÄB Antje, men struntar i att den organisation hon är satt att förvalta vittrar sönder.

En ansvarsfull ledare skulle tagit det faktum att människor lämnar hennes organisation i stora skaror på mycket stort allvar. Hon borde ligga sömnlös på nätterna och oroa sig över att hennes organisation måste spara 2,6 miljarder. Hon borde vara djupt oroad över att hennes trosfränder är utsatta för förföljelse, våld och trakasserier – inte minst på svenska flyktingförläggningar. Hon borde sätta sig ner och anstränga sig för att förstå varför så många av hennes anställda, präster och kyrkomusiker, är så negativa till kyrkohandboksförslaget. Inget av detta gör hon, nej istället lägger hon sin energi på att lägga sig i svensk inrikespolitik – också det för övrigt ett monumentalt misslyckande. Det omstridda och mycket uppmärksammande ”Juluppropet” har hittills samlat in 32406 namnunderskrifter. Med tanke på att svenska kyrkan har mer än sex miljoner (ännu så länge) medlemmar och en bit över 20 000 anställda är det verkligen ingen succé. Svenska kyrkans medlemmar står inte bakom ”Juluppropet”.

Högmod går som bekant före fall, och det vi bevittnar nu är ingenting annat än kyrkans vandring mot sin egen undergång.

 

Ann Heberlein

Om författaren

Ann Heberlein
Ann Heberlein
Ann Heberlein är lektor i etik vid Lunds Universitet. Hon är också verksam som författare, föreläsare i etiska frågor och fri skribent.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.