Är tryck- och yttrandefriheten vid vägs ände?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Björn Söder (SD) säger att han inte tycker demokratin i Polen är i fara. I en debatt med Birgitta Ohlsson (L), tar sverigedemokraten den polska regeringens styrning av public service i försvar. Men vad allvarligare är att det ser inte bättre ut än att Björn Söder i praktiken representerar en majoritet i Sveriges riksdag i sin syn på yttrande- och tryckfriheten.

– Men man måste förstå att det kanske behövs en omdaning av systemet, och det kanske behövs även här i Sverige. Värnar man det socialliberala etablissemanget då hojtar man till och skriker att demokratin är i fara, jag instämmer inte i det, säger Björn Söder till P1 Morgon.

Tankarna som Söder, Riksdagens andre vice talman och namntung företrädare för Sverigedemokraterna, ger uttryck för är inte nya. Det centerpartistiska kommunalrådet Leif Walterum i Skövde är en av de som tidigare ansett att inskränkningar i yttrandefriheten vore mycket bra men har, efter gårdagens reaktioner, av någon anledning ändrat sig. Hur pass uppriktigt menad denna omvändning är, som tog mindre än 24 timmar, får framtiden utvisa. Ett kommunalråd är rent generellt en tämligen framstående företrädare för sitt parti och inte en allmän knasboll på avbytarbänken, oavsett parti. Walterum bör rimligen haft något stöd, eller diskuterat frågan med flera, innan han öppnade för inskränkningar.

Att ens tänka tanken, att öppna för att straffbelägga blasfemi, eller att det skall vara straffbelagt att driva med religiösa symboler, är att spela Muslimska Brödraskapet och andra mörkerkrafter i händerna. Något som inte bör känneteckna ett parti som anser sig vara demokratiskt eller liberalt. Under den liberala ytan i Centerpartiet uppenbaras andra strömningar. 

Sverigedemokraterna och Centerpartiet är dock inte ensamma om denna syn på yttrandefrihet och världens äldsta tryckfrihetsförordning. De är i gott sällskap med bland annat Socialdemokraterna. Den för allmänheten väl-, ö- eller okände satirikern Sven Erland Västros belyser processen tämligen korrekt när Mats Edman tvingades bort från posten som chefredaktör för Dagens Samhälle. Edman, trogen huvudägaren Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, bedrev konsekvensneutral journalistik då SKL i grunden är en koncensusorganisation där samtliga Sveriges Kommuner och Landsting skall vara överens. De olika kommunerna har som bekant olika politisk majoritet varför en neutral linje är att förvänta sig. Denna form av journalistik, konsekvensneutral, var ingenting som uppskattades av den rödgröna majoriteten varför Edman till slut pressades ut från sin tjänst.

Socialdemokraterna, närmast representerad av ordförande i SKL styrelse Lena Micko, skapade med avskedandet av Edman ett prejudikat för framtiden. Micko skapade ett manöverutrymme för framtida majoriteter i SKL att av- och tillsätta chefredaktören för Dagens Samhälle efter egna politiska preferenser.

Att chefredaktören för den tidning som går ut till alla förtroendevalda i Sverige måste vara regeringstrogen och inte konsekvensneutral är idag resultatet av detta agerande. Ett prejudikat. 

Ett prejudikat som vare sig Micko eller Socialdemokraterna kan invända mot om majoritetsförhållandena förändras i framtiden. En tämligen remarkabel förändring, och kraftigt intrång, i den oberoende publicistens och journalistens roll. Regeringens medieutredning pekar dessutom i en riktning om att endast politiskt acceptabla medier skall kunna erhålla mediestöd. I de nya förslagen får den nya mediestödsnämnden oerhörd makt, vilket knyter pressen närmare staten genom att man granskar kvaliteten på innehållet för att ge statliga resurser. I praktiken är med andra ord Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet samt delar av Centerpartiet idag överens om att en majoritet skall kunna inskränka yttrandefriheten och tryckfriheten i framtiden. Censur är en term, propaganda en annan, publicistisk rädsla och foglighet en tredje. Det finns sannolikt fler.

När nu dessa fyra partier är mer eller mindre eniga eller börjar närma sig idéerna om likriktning och censur av media, varav två i regeringsställning, ser det inte bättre eller sämre ut att världens äldsta tryckfrihetsförordning tycks ha nått vägs ände. I denna process bör kanske framför allt Lena Micko, S, fundera på vad hon startade med sitt prejudikat och vad som kan hända den dagen Björn Söder eller Kent Ekeroth kanske svingar ordförandeklubban i Sveriges Kommuner och Landsting samt vad Dagens Samhälle då utvecklas till.

Med de rörelser som finns inom dagens partier bör det nu anses vara belagt att våra kanske viktigaste rättigheter, yttrande- och tryckfriheten samt informationsfriheten, mycket väl är på väg mot sin historias slut. Det finns i praktiken en ohelig allians med majoritet i riksdagen – S, MP, C och SD –  som vill på olika sätt verkar vilja inskränka och likrikta den.

Tryckfrihetsförordningen har sitt ursprung i 1766 års svenska Tryckfrihetsförordning, som är världens äldsta lag för större allmän tryck- och yttrandefrihet. Den fyllde i år 250 år. Oddsen för att den överlever så mycket längre till med de rörelser vi ser i minst fyra av riksdagens partier bör, av lätt insedda skäl, betraktas med viss oro.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.