Dagen då den liberala postmodernismen till slut slog knut på sig själv

»Näthatet« är en ohanterlig amöba av högerextremism, patologiskt kvinno-hat, moralpanik och ungdomars behov av att testa gränser”.

Detta hävdade Ulrika Knutson, Fokus, i en kolumn 2013. Frågan bör dock breddas något och inte endast omfatta näthatet. Men i och med den senaste utvecklingen, på bland annat Dagens Nyheter och DN Kultur, är den tre år gamla artikeln i allra högsta grad aktuell. De artiklar som publicerats under den ansvarige utgivaren Peter Wolodarski på nyhets- och kultursidorna präglas just av den definition av ”Näthat” som Knutson formulerat.

Mattias Hagbergs, DN Kultur, granskning av vad vad han menar är någon form av högerpopulism inskränker sig i praktiken på ett frontalangrepp på framgångsrika kvinnor. Alice Teodorescu, Ann-Charlotte Marteus, Anna Dahlberg, Rebecca Weidmo Uvell, Paulina Neuding, och Jenny Sonesson är de som Mattias Hagberg och DN maniskt verkar uppehålla sig vid. Skälet? De står för en annan uppfattning om tillståndet i Sverige än Hagberg. De beskriver verkligheten som de uppfattar den, mycket baserat på officiell statistik och dialog med medborgarna. Docenten i Litteraturkunskap, Johan Lundberg, riksdagsledamoten Hanif Bali och SvD:s Ivar Arpi samt Dick Erixon nämns närmast i förbifarten, trots i praktiken i samma negativa ordalag och med samma tillvägagångssätt. Fakta och empiri ställs mot känslor. Det kallas polarisering. Visar Hagberg, publicerad på DN Kultur, upp patologiskt kvinnohat i en enlighet med Knutson eller är han bara fixerad vid starka självständiga opinionsbildande kvinnor? Gränserna är inte sällan diffusa.

Författaren Björn af Kleen, även han DN men på nyhetsplats, beskriver en judisk församling i Stockholm som enligt hans mening tycks gå mot en konservativ riktning. Björn af Kleen formulerar artikeln i mångt och mycket elegant. Dock är i praktiken varje exempel som han belyser eller frågar om präglad av en sammanblandning av religionen och staten Israel.

Negar Josephi, Expressen, ifrågasätter Dagens Nyheters bild av att Judiska församlingen i Stockholm har drabbats av en reaktionär kulturrevolution genom valet av Aron Verständig. Josephi konstaterar att det ibland tycks vara personer som kallar sig liberala som har det svårast att tolerera andras sätt att utöva sin religion. Vad af Kleen elegant utelämnar är att församlingen valt en kvinnlig rabbi, som även viger samkönade par. Det blir en ensidig bild af Kleen försöker skildra. En bild som medvetet som utesluter den judiska församlingens värdegrund? På samma sätt som det nu visar sig att det att dessa så kallat manliga feminister visar annat att de själva har värdegrundsproblem. De verkar ha mycket svårt att t.ex. tolerera välutbildade starka kvinnor. Kvinnors vars brott är att de baserar mycket av sin opinionsbildning på fakta. Det där med människors lika värde är tydligen svårt att applicera konsekvent?

Josephi avslöjar dessutom, med viss elegans, af Kleens okunskap om judendomen då hon pekar på de påstådda klädbuden som af Kleen menar är sanna. Det finns generellt inga sådana explicit formulerade dekret i Toran. Josephi, judinna, torde vara en  trovärdigare primärkälla än DN:s nyhetsredaktion, som släppt igenom artikeln af Kleen som författat. Kring den judiska församlingen val ställer af Kleen en rad med frågor.

”Kommer ortodoxins regler prägla hela församlingen? Kommer ortodoxins diskriminering av kvinnor i synagogan och ortodoxins förbud mot praktiserad homosexualitet prägla andra verksamheter? Kommer de ortodoxa förbuden mot arbete och bruk av elektricitet under vilodagen att kasta en skugga över församlingslivet?” varnar Dagens Nyheter och fortsätter: ”Kommer kulturverksamheten slockna? Israelkritik bannlysas? Mer nationalism och mindre liberalism?”

Ovan är samma form av framställan som används av bl.a. olika muslinfientliga krafter. Kanske mest tydligt blir en traditionell och kulturellt betingad klädkod ett “religiöst reglerat påbud” i af Kleens framställan. En enkel miss av religionskunskap. Det ger mig tyvärr mycket goda skäl att fundera över om det finns fler saker i af Kleens artikel som är direkt felaktiga eller missvisande. I detta fall även missvisande i en riktning som högerextremer ofta medvetet använder sig av. Små, försåtliga, detaljer som tolkas på ett extremt sätt smygs in i i övrigt neutrala betraktelser och leder läsarnas tankar av skribenten medvetet i en viss riktning. Ordets makt är inte alltid sann.

Rasister, islamofober och andra använder sig av samma form av teknik. Små detaljer, extremt tolkade eller direkta fel, leder till påverkan av det undermedvetna hos läsaren. Vandringssägner skapas. Så även felaktiga nyheter.

Samma parallell finns även hos muslim-hatare, som använder sig av liknande påstådda påbud om heltäckande klädsel i Koranen. Påbud som alltför ofta handlar om något helt annat som makt över människor och korintolkningar. Det finns inget påbud om burka i koranen heller, däremot är burkan eller annan heltäckande klädsel ett praktiskt klädesplagg i ökenklimat med starka vindar och mycket sand samtidigt. Plagg som genom årtusenden används av folket som bor där och därför blivit en kulturell tradition, sunna, ett klan-baserat kulturellt beteende.

af Kleen går i samma fälla. Eller använder sig kanske medvetet av samma form av retorisk framställan?

Vi ser tendenser till att Dagens Nyheter hyser bägge dessa personlighetsdrag som Knutson hänvisar till och som får genomslag i den offentliga debatten på samma sätt som på “nätet”. Peter Wolodarski har tidigare uttalat att DN skall bedriva ”agendasättande journalistik”. Det är ett annat sätt att uttrycka sig på när det man egentligen vill är att tänja gränserna i den riktning man vill föra debatt och nyhetsflöde. DN Kulturs redaktör Björn Wiman är även han tydlig på denna punkt:

Opinionsjournalistiken kan inte gömma sig bakom argumentet att den endast följer och kommenterar en verklighet som har förändrats. Den är också med och skapar denna verklighet. 

Mattias Hagbergs frontalangrepp mot starka självständiga kvinnor motiverades att de på något sätt gestaltades som ett verkligt hot mot samhällsdebatten. Ett verkligt, men i allra högsta grad skapat, hot som skapats och sprids av t.ex. DN Kultur. Starka kunniga kvinnor blev en samhällsfara mot liberala åsikter, som DN ska stå för. På samma sätt skapade, bl.a. Björn af Kleen, genom DN, agendan att koppla ihop judendom med staten Israel. Att sätta en bild av judarna i Sverige som utvecklas till att bli militanta zionister. Delar av DN uppfyller idag de flesta av de kriterier som Ulrika Knutsson definierar för att bli kallad näthatare.

Vi tycks uppleva en ny våg av patologiskt kvinnohat och inlindad extremism. Men den här gången kommer den inte från männen i bombarjackor, kängor och rakade huvuden. Den liberala tidningen Dagens Nyheter och postmodernismen slog till slut en knut på sig själv och blev till slut såväl lika extrem som den nu börjat sprida nästintill patologiskt kvinnohat. DN blev till slut allt de sagt att de inte ska vara och själva kritiserar. 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.