Media, drev och ägaransvar – His masters voice

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

”Polariseringen och de filterbubblor som skapas leder till en ökad känsla av splittring och en brist på tillit, trygghet och tillhörighet. Vår utmaning är att ge människor en känsla av samhörighet och att överbrygga de informations- och kulturklyftor som finns i samhället”

Detta skriver SVT i sin treårsstrategi för 2017-2020 rapporterar Dagens Nyheters kultursida. Jan Helin, programdirektör för SVT:s nyheter, menar att SVT har som publicistiskt ansvar att arbeta mot splittringen som uppstår i nätets bubblor.

– Det finns mycket att utveckla i journalistiken. I SVT:s historia finns en stolt tradition av att belysa frågor från olika perspektiv för att ta fram vad som är sant i en fråga. Det låter teoretiskt, men någonstans måste vi alla fundera över hur vi kreativt kan utveckla dessa metoder.

Jan Helin har en historia från Aftonbladet. Som chefredaktör och ansvarig utgivare var han bland annat ansvarig för ledarredaktionen. En ledarredaktion som under den nu tjänstledige ledarredaktören, Karin Petterssons, ledning i allra högsta grad bidragit till såväl polarisering som filterbubblor. Fredrik Virtanen respektive Anders Lindberg, tillförordnad ledarredaktör, är inte direkt kända för att slå an en ton som inbjuder till dialog.

DN Kultur har å sin sida i närtid gjort sig mest känd för ett frontalangrepp mot bland annat Alice Teodorescu, Anna Dahlberg och Rebecka Weidmo Uvell för att nämna några kvinnor med starka åsikter. Det är, med andra ord, inte någon slump att det är just på DN Kultur som Jan Helin framstår som den gode riddaren och ordningsmannen i det politiska samtalet. DN, och Aftonbladet under Helins ledning, var kanske de som polariserade och fortfarande polariserar och splittrar det demokratiska samtalet mer än någonsin.

Weidmo Uvell har fått smaka på det goda näthat som framför allt sprids av den antirasistiska feministiska identitetsvänstern. Nedsättande kommentarer om hennes kropp är inte ovanligt. På samma sätt har Ledarsidorna.se´s Ann Heberlein utsatts för samma form av välmenat hat från samma gruppering som består av främst antirasister och feminister på den yttersta vänsterkanten. Kommentarer om hennes kropp, hennes mentala hälsa etcetera är inte ovanligt i kommentatorsfälten till hennes artiklar. Sällan, nästintill aldrig, är kritiken riktad mot innehållet i hennes texter. Men det hat som Heberlein fått uppleva tar nu ytterligare steg. Den antirasistiska feministiska identitetsvänstern har nu börjat sända mail och propåer att hon skall skiljas från sin tjänst vid Lunds Universitet samt uppmanat Heberleins vänkrets att avbryta kontakten då det ”skulle kunna hota deras karriärer”.

Det legitimerade hatet stannar inte där. I ett mejl till chefredaktören Johan Hakelius, Fokus ansvarige utgivare, uttrycker Marianne Lindberg de Geer sitt missnöje med det hon uppfattar som ”högerpropaganda” i Fokus. I mejlet till Johan Hakelius skriver hon bland annat:

”Med Heberlein som återkommande krönikör i tidningen, förstår jag nu fullt ut vad du menar med att vidga åsiktskorridoren. Ann Heberlein har kommit ut i Fokus som en fullblodspopulist i SD:s anda. På så sätt blir jag och flera av dina skribenter, alibin för den högerpropaganda som Fokus väljer att saluföra genom henne. Åsikter som du själv Johan, saluför, även i andra medier.”

Fokus delade i år sin utmärkelse Årets Svensk – som gick till vänsterpartisten Amineh Kakabaveh. Sannolikt vill inte Marianne Lindberg de Geer heller förknippas med Kakabaveh heller då hon står för en position som i mångt och mycket ligger nära Heberleins. Lindberg de Geer protesterade inte heller nämnvärt när Rashid Musa, som står nära det Muslimska Brödraskapet, fick omfattande utrymme i Fokus och som driver opinion för ett separatistiskt samhälle.

Och Heberleins brott? Hon problematiserar kring centrala och svåra etiska och moraliska frågor. Något som inte faller bland annat Lindberg de Geer i smaken som faller in i en stämning där Jan Helin, sedan sin tid på Aftonbladet, samt DN Kulturs Björn Wiman i allra högsta grad är bidragande till. Wiman, kulturredaktör menar explicit att

”Opinionsjournalistiken kan inte gömma sig bakom argumentet att den endast följer och kommenterar en verklighet som har förändrats. Den är också med och skapar denna verklighet”. 

En verklighet som bland annat har kommit att omfatta polarisering och ett uttalat hat mot kvinnor med starka, faktabaserade, resonemang och argument. Inte riktat mot deras argument. Det riktas mot deras kroppar, utseende och personer. Alice Teodorescu har fått kommentaren om att hon har ”typiska rumänska tunna läppar” som omdöme om sin opinionsbildning. Ann Heberlein fick kommentaren så sent som igår att hon hade fula armar. Den antirasistiska, feministiska opinionsvänstern saknar definitivt inte intellektuell spänst och fantasi när några av dess intellektuella titaner tar fram sina mest övertygande sakargument när inte rasistkortet biter längre.

Som ”typiska rumänska tunna läppar” och ”fula armar”.

Jag har själv upplevt hur personer ur denna krets på nyhetsplats i GP (Stampen och familjen Hjörne) stämplat mig som anhängare av ZOG, uppvaktat delar av min familj på deras arbetsplatser för att antingen få dem att bryta kontakten med mig eller få tyst på Ledarsidorna.se. Även personer som jag har en professionell relation med har fått se indragna uppdrag för att de associeras med mig i andra sammanhang. Även om Hjörne själv tar sin ledarredaktör Alice Teodorescu i försvar har det inte hindrat enskilda medarbetare på GP:s redaktion att under året från att sprida hat och rykten på nyhetsplats utan grund av olika karaktär.

Företrädaren för Aftonbladets Ledarredaktion och Politism, Somar al Naher, har stämplat mig som muslimhatare vilket publikt uppskattades av professor Ulf Bjereld. Bjereld är, utöver adjungerad i Socialdemokraternas Verkställande Utskott och ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, även ordförande för Beredningen av forskningsanslag inom statsvetenskap, freds- och konfliktforskning, samt medie- och kommunikationsvetenskap. En person med mycket stort inflytande inom media genom forskningsanslagen.

När Bjereld, som ansvarig för forskningsanslag inom media och kommunikation, offentligt gillar när drev och rasiststämplar drivs fram innebär det något för den ton som sätts i debatten.  Al Nahers stämpling kom även att uppskattas offentligt av en av regeringens tyngre ministrars äkta hälft. Även den personen har stort inflytande över LO:s anslag för opinionsbildning. Arbetarrörelsen gillar drev, något annat kan vi rimligen inte sluta oss till. 

Skärmavbildning Soraya Post Twitterflödet. En tweet som hon senare raderade.

Skärmavbildning Soraya Post Twitterflöde. En tweet som hon senare raderade.

Kulturen av misskreditering har dessutom fått ett explicit stöd från högsta ort i form av F! Europaparlamentsledamot Soraya Post. Vald av svenska folket att representera oss i Europaparlamentet. Rekryterad av Gudrun Schyman, alla feministers stora förebild. Metoden är inte okänd på något sätt, denna utfrysning från bland annat arbetsmarknaden tillämpades i dels forna Sovjetunionen, dels DDR var ett effektivt sätt, utan att behöva fängsla folk, undvika obehagliga frågor.

Hur Helin och Wiman med detta kommer att, som programdirektör på SVT respektive kulturredaktör på Sveriges största dagstidning under Peter Wolodarskis ledning och med familjen Bonnier som ensam ägare, agera fortsättningsvis för att likt Heberlein belysa svåra och komplexa frågor utan att spä på den polarisering bägge historiskt har varit en aktiv del av återstår att se. Om familjen Bonnier känner sitt ägaransvar, ägare är i regel ytterst ansvariga för verksamhetens inriktning, är även det en fråga höljd i visst dunkel. Från Bonnierkoncernen är det knäpp tyst vilket tyder på ett visst samtycke med hur Wolodarski och Wiman utvecklar DN. I familjen Wallenberg, som jämförelse, finns en mycket tydlig kultur av ansvar.

Wallenbergarna är kända för att ta sitt ägaransvar. Peter ”Pirre” Wallenberg brukade klappa sig på huvudet och säga att ansvaret vilade ytterst på honom. Oavsett hur stor eller liten frågan var. Bonniers, Hjörnes, Shibstedt Media Group, LO:s och Public Service motsvarande kultur finns inte, eller så tiger hälsan still. Att det vi ser av den personförföljelse och hot om omintetgjorda karriärer är en i allra högsta grad önskvärd utveckling från familjerna Bonnier, Hjörne och mediekoncernen Schibstedt samt andra ägare.

Ägaransvar, oavsett om det är publikt eller privat, är underskattat. Eller kanske är det värre än så. Att dessa olika aktörer tar detta på fullaste allvar. Det är ägarna som ytterst ansvarar för inriktningen. Wolodarski, Helin, al Naher, Wiman, Bjereld och många fler, oavsett media och oavsett roll, är i förlängningen ytterst bara verktyg i en debatt som blir alltmer personlig och smutsig. 

His masters voice.

 

Redaktörens kommentar

 2016 går nu mot sitt slut. Det jag, och resten av redaktionen, i olika former fått uppleva 2015 och 2016 är sannolikt underlag för minst en, mest troligt två, böcker. Hatet, och misskrediteringen, har gått över alla kända gränser och vad som smärtar mig  är att inte bara att familjemedlemmar vänt mig ryggen utan även vänner. Men mest av allt när det kommit till min kännedom att professionella partners gått miste om uppdrag för att de i olika sammanhang associeras med mig och redaktionsmedlemmar som Ann Heberlein.

Att jag tappar uppdrag själv för att jag är kontroversiell är en sak – det är mitt val. Det kan jag kompensera genom att extraknäcka som väktare eller nattportier, men när det – som i Heberleins fall –  går så långt att opinionsmotståndare drar in Heberleins arbetsgivare i sin ambition att tysta kritiska röster som hennes så går det för långt i min värld. Men alla tycker inte det vilket 2016 har visat.

Att börja skriva brev till familjen Bonnier, eller uppvakta dem i deras hem och på deras arbetsplatser, för att de skall skilja Peter Wolodarski och Björn Wiman från sina tjänster skulle jag aldrig göra. Eller implicit hota deras vänner med att deras karriärer och liv kommer att ruineras om de fortsätter ha en privat kontakt. Det är att passera alla gränser. På samma sätt som jag aldrig skulle dra in en kvinnas, eller persons, utseende i en debatt som sista desperat försök att vinna sympatier från en mobb. 

I detta har regeringen, arbetarerörelsen, Public Service, familjerna Bonnier och Hjörne samt Shibstedt Media Group ett explicit och tungt ansvar. Det är de som förväntas gå före och slå an tonen. Men, i mina mörkaste stunder tror jag faktiskt med facit i hand, att det är precis det de gör. Att dessa är mycket väl medvetna, kanske till och med pådrivande, i vad som sker. Som styrelseledamöter eller ägare bör dessa rimligen ha en viss kontroll över den verksamhet som bedrivs. Ett ganska  rimligt krav kan tyckas.

Alla bidrag, stora som små, kommer att krävas om vi skall hålla i ett år till. Jag passar på att tacka er alla för det stöd ni visat i ord och handling.

Eder

Johan Westerholm

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.