Rikspolischef Dan Eliasson – så fungerar svensk politik

I sitt jultal uppehöll sig M-ledaren Anna Kinberg Batra vid situationen inom polisens kris. Hon ville ha 2 000 nya poliser och höja lönen för dem, och alla andra  poliser, med 2 000 kronor i månaden. Men hon meddelade också att hon inte tycker att rikspolischefen Dan Eliasson håller måttet. Han har, enligt Kinberg Batra, varken förtroende bland sina anställda eller bland allmänheten. Lena Mellin, Aftonbladet, menar dock i en analys värdig Aftonbadet att Eliasson bör få ha kvar jobbet som Rikspolischef då en ersättning inte skulle lösa några av de problem som polisen kantas av idag.

Melin har aldrig innehaft en chefposition av tyngre karaktär inom statsförvaltningen eller inom större koncerner och förstår sannolikt inte vilket symbolvärde en omtyckt chef visavi en illa omtyckt chef har för en organisation. Även om Mellin kan ha viss rätt i sak så symboliserar Eliasson idag ett haveri. Symboler har en stor roll i en organisations utveckling.

De mest minnesvärda publika ögonblicken av Eliassons ledarskap var när han närapå hulkande i en TV-soffa beklagade en mördares upplevelser efter att mördaren tagit en HVB-anställd av daga genom ett knivmord på ett boende för nyanlända asylsökande. Ett annat minnesvärt ögonblick var kampanjen ”Tafsa inte” vilket innebar i praktiken att ”tafsare” utrustade sig med armbandet för att kunna tafsa än mera. Kanske mest känd blev Eliasson under sin tid som Generaldirektör på Försäkringskassan genom att beordra gallring av mail som kunde ha pekat på delikatessjäv vid tillsättning av tjänster samt hans historia med komponeringen av punkrockslåten ”Knulla i Bankok”. Kanske inte riktigt den kultur som Axel Oxenstierna hade för ögonen när han skapade normen för den oförvitliga ämbetsmannen som skulle stå höjd över all misstanke  och visa gott omdöme.

När poliserna gavs möjlighet att lämna synpunkter på omorganisationen var det ett stort antal som krävde rikspolischefens avgång. Många beskrev honom samtidigt som “ett sänke” för hela polisorganisationen. Statskontorets utredare har bland annat djupintervjuat cirka 120 anställda inom polisen, enligt projektledaren Johan Sørensson. En av de som öppet kräver Dan Eliassons avgång är Hanif Azizi, polis i yttre tjänst och skyddsombud för personalen i det utsatta området Tensta-Rinkeby. Rinkeby är idag på väg att bli den 20:e zonen som präglas av att utvecklas till ett ”särskilt utsatt område”.

Ett flertal etniska svenskar som Ledarsidorna.se varit i kontakt med, som bott i området under 17 år uppmanas numera att ”flytta från orten” då det inte är en plats för vita. En logisk utveckling av ordföranden för Sveriges Unga Muslimers ordförande som på SSU Stockholms initiativ driver en opinion för ett ”separatitstiskt samhälle”. Jag har själv arbetat i detta område och kan själv vittna om förändringen som skett de senaste fjorton åren. För fjorton år sedan ett relativt blandat område. Sedan två år rör sig inte “svennehoror” och “svennar” sig obehindrat längre.

Ordförande för partidistriktet i Stockholms stad, SSU Stockholm moderorganisation, är ingen mindre än inrikesminister Anders Ygeman som inte på något sätt kommenterat eller offentligt intervenerat i denna utveckling av hans partidistrikt. SSU Stockholm stad samt partidistriktets invandrarutskott har ett mycket stort inflytande på partidistriktet, ett partidistrikt som kanske är det mest extrema inom partiet med särskilda stadgar som ger bland annat invandrarutskottet samt kommunsekreteraren Johan Sjölander en stor makt. Sjölander är idag Ygemans närmaste man i Stockholms Arbetarekommun, Sjölanders sambo är dessutom Emma Lennartsson, statssekreterare hos statsminister Stefan Löfven med ansvar för framför allt inrikes ärenden. Denna form av delikatessjäv är inte ovanlig inom statsförvaltningen och arbetarrörelsen. Det finns goda skäl att anta att många ärenden avhandlas vid Sjölanders och Lennartssons köksbord istället för att beredas enligt regelverket i Statsrådsberedningen innan de landar på statsministerns bord.

Vi kommer med viss sannolikhet inte se några politiska beslut som skulles skilja Eliasson från hans tjänst, oavsett hans impopularitet hos sin personal eller hans långa rad av fiaskon i närtid.

Skulle Ygeman, som ordförande i Stockholms arbetarekommun, ge Eliasson sparken skulle han dessutom gå emot en majoritet i det partidistrikt han är ordförande för. Eliasson står för en politik med öppna gränser, han höll emot så länge han kunde under 2015. Och genom Anna Kinberg Batras krav idag sitter Eliasson säkrare än någonsin. Om Ygeman skulle vika sig för kravet skulle detta ses som ett svaghetstecken visavi Alliansen. Något som partistrategierna i ”samarbetsregerinen Löfven”, stolt klassificerat vår nuvarande ministär som absolut inte kan acceptera.

Eliasson kommer sitta kvar ett tag till med viss sannolikhet. Hans trumfkort är det interna spel som pågår varje dag inom politiken i allmänhet och regeringen samt Ygemans eget partidistrikt i synnerhet. De som vill avsätta Elisasson, polisfacket och en i praktiken enig opposition samt stora delar av väljarkåren som skulle kunna få majoritet i kammaren, har helt enkelt en för svag reell maktbas i förhållande till Stockholms Arbetarekommun, SSU Stockholm samt Rashid Musa för att få ett avskedskrav till verklighet. Stockholms Arbetarekommun har mer makt i till- och avsättande av en polischef än en ett samlat polisfack. En rätt kraftig anomali i ett parti som säger sig stå på arbetarnas och fackföreningens sida. Fackföreningen sitter i majoritet i arbetarrörelsen än så länge, men de som satsade på en politisk karriär sitter däremot på den reella makten genom att skickligt manipulera stadgarna i partiet. Dessa förespråkar den politiska linje om öppna gränser som Dan Eliasson i praktiken var ett operativt verktyg för fram till november 2015.

Så fungerar dessvärre politiken idag. I allmänhet och inom arbetarrörelsen i synnerhet. Egennytta, den personliga prestigen och karriären som präglat karriären och en viss fingerfärdighet med partistadgar, kommer alltid väga tyngre än medborgarnas förtroende och samhällsnyttan. Och skulle nu Eliasson tvingas avgå så väntar, med visshet gränsande till sannolikhet, en presskonferens där inrikesministern öser lovord över alla hans prestationer genom åren och en befordran till nästa högre nivå efter ett kortare mellanspel i regeringskansliet som generaldirektör till förfogande.

Och Eliasson har ett ytterligare skydd i Advokatsamfundet då han är medlem i nätverket Ruben där vi även kan återfinna Carin Götblad och förre generaldirektören för Migrationsverket Anders Danielsson. Advokatsamfundet delade, som en liten pikant detalj, ut sitt journalistpris till DN:s Peter Wolodarski 2015 för hans goda insatser i bland annat rapporteringen om migrationsvågen.

Där allt startade. Som statssekreterare med ansvar för bland annat just polisen och säkerhetspolisen hos den förre justitieministern Thomas Bodström. Arbetslös lär Eliasson aldrig bli, tvärtom troligen rikligt belönad med goda vitsord och med en fortsatt framtid i maktens inre cirkel.

Så fungerar svensk politik. Oavsett om vi gillar det eller inte.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.