Syrien: Tid är blod

Uppdatering och edit 18:30

Med anledning av händelseutvecklingen i Ankara där den ryske ambassadören sköts till döds kan ge Vladimir Putin och Ryssland motiv nog att göra processen kort i Aleppo. Utrikesminister Margot Wallströms diplomatiska verktygslåda som hon hänvisar till, och som legat till grund för den feministiska utrikespolitiken, kan sannolikt bäst lämpa sig för ett barns lek med LEGO.

Slut Edit

I takt med att Islamiska staten förlorat territorier i Irak, Syrien och Libyen har gruppens propaganda förändrats och också minskat i omfattning enligt den brittiska tankesmedjan Quilliam Foundation som i fjol släppte en rapport om Islamiska statens propaganda. Sveriges Radio rapporterar om den först nu samtidigt som detta borde varit uppenbart för dem. Denna händelseutveckling är i direkt relation till vad vi ser i Aleppo och Syrien där de flesta i väst hamnat snett i sina låsningar om vad de vill ska ske istället för att värdera vad som är möjligt att ske. Iran och Ryssland har i varje fall uppvaktats av Sveriges ambassadörer för att få till stånd en lösning så att civila ska få lämna Aleppo. 

– Just nu måste vi använda alla diplomatiska och politiska verktyg vi kan för att påverka så att vi kan få slut på stridigheterna, säger utrikesministern till SVT Nyheter.

Denna begränsning inkluderar dessvärre i viss mån personer som Jan Eliasson och Carl Bildt men även professor Robert Egnell, FHS, som numera är rådgivare till utrikesminister Wallström. De diplomatiska verktygen passar inte längre. De är avsedda för en annan tid och en annan plats.

Redan i samband med attentatet mot redaktionen för Charlie Hebdo i Paris borde det stått klart att IS / Daesh bytt taktik till något som påminner mer om Al Quaida. Taktiken har utvecklats mer mot att slå på motståndarens territorier i terrorsyfte, inte att genom regelrätt krigföring ta territorier. Något som så sent som i juli 2016 förvånade bland annat professor Robert Egnell vid Försvarshögskolan. Egnell är numera även en av utrikesminister Margot Wallströms viktigaste rådgivare inför vår tid i FN:s Säkerhetsråd. Vare sig Egnell eller Sveriges Radio tycks ha tagit del av Fuad Husseins kunskap. I hans bok från 2005, Al-Zarqawi – The Second Generation of Al-Qaeda, förutspår han exakt det som sker nu. Hussein har egna, unika, kontakter in i såväl Al Qaidas som IS ledarskikt.

Ledarsidorna.se intervjuade Hussein i somras om detta. Ingenting är ologiskt i Mellanöstern för de som tar del av rätt primärkällor. En intervju med Hussein är i praktiken så nära IS eller Al Qaidas ledning någon kan komma utan att för den skull behöva åka hem med sitt eget huvud avhugget i handbagaget. Det svenska utrikesdepartementets politiska ledning skulle tjäna på att ha sådana som Husseins telefonnummer i mobilen men även andra som rådgivare istället för genderpredikande akademiker av olika karaktärer som talar i tungomål om den förträffliga feministiska utrikespolitiken.

Feministisk utrikespolitik har, visar det sig nu, lett till isolering samt att vi hela tiden ser ut att stödja just de krafter som gör blodigt till blodigare.

Parallellt med detta pågår förhandlingar i FN:s Säkerhetsråd om situationen i Aleppo. Ryssland har tidigare blockerat alla beslut om att sända in observatörer samtidigt som Putin mer och mer ger Bashar al Assad sitt oreserverade stöd. Det finns goda skäl att börja ifrågasätta den linje som det samlade väst tidigare anslutit sig till, en övertro på en politisk lösning.

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se

De som tror att det är möjligt att nå en förhandlingslösning mellan parterna bör börja granska vilka parter som finns på plats i bland annat Aleppo. Media rapporterar dessa rörelser som en klump av rebeller, vad svensk media inte rapporterar är att denna klump bland annat består av Al Nusrafronten, tidigare mer känd som det sunnimuslimska extrema Al Qaeda.  Du ger upp eller ser till att gå till attack. Det finns ingen politisk lösning med vare sig Al Qaeda eller IS/Daesh. Endast militära lösningar av olika slag.

Den förhandlingslösning som många tycks tro på i relationen med “moderata islamister” är inte realistisk. Det ligger inte i en jihadists natur att förhandla, lika lite som det är lönt att med diplomatiska verktyg förhandla med en självmordsbombare. De som försökt har inte överlevt.

Efter att ha pratat, under flera resor, med nu i praktiken samtliga religiösa och politiska ledare, de mest extrema sunnimuslimska undantaget, i Levanten, men även med en högt uppsatta tjänstemän och bland annat med en minister från Israels utrikesdepartement, blir det tydligt att Barack Obama och Hillary Clinton i grunden misslyckats med att finna en mindre blodig väg fram till stabilitet i Mellanöstern. Flera, av varandra oberoende deltagare i möten med Obama, vittnade om en nonchalant president med föga respekt för tillståndet på marken och ett aktivt ointresse att sätta sig in i de religiösa och kulturella friktioner som måste hanteras i någon form. De vittnesmål som jag tog del av kom direkt från dessa mötesdeltagare.

De signaler som Donald Trump givit har sedan presidentvalet medfört ett visst hopp om en tydligare, mer kompromisslös i relationerna till islamister, hållning från USA. 

USA och det samlade väst har inte agerat för att få stopp på vapen och kapitaltillflödet till rebellgrupperna samtidigt som Sverige och andra länder i Europa göder bland annat IS stridande enheter med fotsoldater och annan personal. Skulle inflödet av ”Foreign Fighters” stoppas skulle IS och andra rörelsers militära förmåga minska dramatiskt. Sverige har agerat lamt och senfärdigt vilket noterats noga av flertalet aktörer. Inklusive utländsk media som Ledarsidorna stötte på i olika sammanhang senast. Bland annat New York Times korrespondenter. Sverige har inte längre en god ställning i detta, fler och fler aktörer börja nu anse att Sveriges hantering av ”Foreign Fighters” och slappa attityd gentemot radikala element som Hamas och andra är anmärkningsvärd. När vi satt på ett kontor någonstans i Hizbollah-land i Libanon blev det fullständigt klarlagt att amerikansk journalistkår börjat reagera på hur Sverige manövrerat i olika frågor. Samt hur kunniga de var om vår hållning. En hade till och med läst, i översatt format, polisens senaste rapport om “Särskilt utsatta områden” och kände till moskén i Vivalla med de problem som har sina rötter där. Att höra en amerikansk Mellanösternkorrespondent spontant uttala ortsnamnet “Orebro” med rimligt uttal  på ett kontor i Beiruts fortfarande krigsskadade kvarter är en mycket speciell upplevelse. Det ger en bild av vidden på Sveriges problem med “resande stridande”. Vad andra vet om oss.

Världssamfundet står nu inför ett val. Ett val mellan tre alternativ som oavsett vad kommer innebära blodspillan. Om hur många hektoliter blod som skall gå åt på kort sikt och på lång sikt. De möjliga spelkort som kan spelas ligger på bordet.

  • I ena vågskålen ligger ett sönderbrutet Syrien med en alawitisk-shiamuslimsk stat med kustremsa mot Medelhavet i väster, en kurdisk stat i norr samt övriga områden under sunnimuslimsk dominans. Då Amman-protokollet inte efterlevs längre kommer detta på lång sikt leda till att vi kommer se ett fortsatt krig mellan sunni- och shiamuslimer. Kristna kommer att ha fördrivits eller mördats under resans gång. Dagens slappa och veliga politik från världssamfundet, som bär Barack Obamas signum, kommer leda till detta. Det vi ser i Levanten är ingenting annat än ett långsamt folkmord på kristna. De som inte tror på detta kan med viss fördel bege sig till Beirut eller till gränsen mot Syrien.
  • I  den andra vågskålen ligger att ge Syriens president al Assad och Rysslands Putin fria händer att rensa rent samt att strypa tillförseln av såväl finansiella medel som resande stridande. Detta skulle innebära en lång rad effekter. Dels kommer al Assad försöka locka tillbaka de kristna grupperna då det är dessa som fungerar som brygga mellan shia- och sunnimuslimer, dels utgör huvuddelen av det intellektuella kapital som krävs för att bygga upp Syrien igen. Av tidigare två miljoner kristna i Syrien återstår nu endast runt 800 000. Baksidan på denna lösning är att detta på sikt kommer leda till en sammanhållen shiamuslimska inflytelsesfär som går i en båge från Teheran ner till södra Libanon som kontrolleras av Hizbollah.  De kristna i norra Libanon samt Israel kommer då klämmas mellan denna shiamuslimska sfär och Egypten som historiskt sett har starkare band med Ryssland än med USA. Denna sfär kommer dessutom, med att vara just sammanhållen geografiskt,  kunna utmana Saudiarabien som en regional stormakt.
  • Det tredje alternativet är att inte göra någonting eller låta politiska låsningar i FN:s säkerhetsråd leda till samma resultat. Passivitet.

Några andra alternativ är inte möjliga. Vi står inför ett val om hur mycket blod vi kan tänkas att offra. Går vi samma väg som Barack Obama gått, en väg som präglas av nonchalans och ointresse för kulturer och religioner, kommer vi se mer av blod på både kort och lång sikt. Går vi den väg som al Assad och Vladimir Putin strävar efter kommer vi se mindre blod på kort- och medellång sikt men en helt ny maktbalans i det längre perspektivet. En maktbalans vi inte kan predestinera effekterna av ännu.

Hur mycket, och vems blod, skall få flyta? Det finns bara två realistiska alternativ nu. Vi har inte lyxen att formulera ytterligare. De demografiska och reella fakta vi har att förhålla oss till ligger redan på bordet. Tid är pengar. Tid är blod. Att inte välja är även det ett val om vi skulle vilja det. Detta tredje val skulle medföra konsekvenser vi inte ens kan drömma om. 

Det är detta som är politik i allmänhet och utrikespolitik i synnerhet. För länge sedan har denna region passerat problematiken som uppstår när grupper ställs mot varandra. Nu är det något annat som gäller. Tid.

Tiden i krig kommer alltid kunna mätas i blod, det ligger i krigets natur. Tid är blod.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.