Ledarsidorna.se, den publicistiska idén

  • Torsdag 23 Jan 2014 2014-01-23
E-post 0

Det märks att valåret 2014 inletts. De borgerliga ledarsidornas utveckling är tydlig med verklighetsbeskrivningar som inte alltid baseras på en objektivitet. Deras sanning, eftersom de aldrig tar in repliker eller andra perspektiv, får stå oemotsagd vilket är ett problem för debatten, demokratin och den folkbildande journalistiken. Mot denna bakgrund lanseras idag Ledarsidorna.se. Ledarsidorna.se publicistiska idé är att vara Sveriges främsta och mest kritiske granskare av SvD, Expressen och DN:s ledarsidor och deras försök till fokusförskjutning av reella och av väljarna upplevda samhällsproblem.

De borgerliga ledarsidorna har idag en oproportionellt stor makt med sin sammanlagda storlek och styr idag mycket av den politiska opinionsbildningen. Det är vanskligt att komma med precisa siffror på antal läsare men totalt kommer Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen/GT upp i fem miljoner unika besök per vecka enligt Annonsörföreningens statistik. Den makt de har är dock nedåtgående baserat på strategiska initiativ från Aftonbladet, LO och andra aktiva på nätet. Men det kommer inte räcka eftersom vi ser hur borgerliga ledarskribenter i allt fler fall börjar slira än mer på fakta och relevanta problemformuleringar i ambitionerna att föskjuta fokus i debatten.

Det finns många exempel på detta, att i stället för att endast bedriva politisk opinion ges dessutom ledarformatet ett implicit nyhetsformat och förleder läsaren att omedvetet tolka texten som en sakligt rapporterad nyhet. En nyhet där ledarskribentens slutsats, trots bristerna i hantering av fakta, verkar vara den enda rimliga. Detta skulle kunna gå att hantera om det inte vore för den kultur och tradition att ingen ledarredaktion tillåter plats för eventuella genmälen eller repliker.

PM Nilsson, Dagens Industri, är en dessa när han i en nästan desperat ledare den 7 januari uppmanar regeringen och den övriga oppositionen ta in vänsterpartiet i diskussionerna om vinster i välfärden. Nilsson är fullständigt medveten om att opinionen går mot Alliansens politik i denna fråga. Därför vill Nilsson desarmera vinstfrågan fram till valet 2014 genom att inkludera de som tydligast fångat folkopinionen i denna fråga, Vänsterpartiet, i någon form av parlamentarisk uppgörelse. Endast ett regeringsalternativ, Alliansen, tjänar på att frågan begravs då den politiska majoriteten inte speglar folkviljan i något av blocken. Nilssons försök att hålla en pragmatisk ton låter ädelt men strävar efter att begrava frågan. Skulle Vänsterpartiet acceptera en inbjudan innan valet skulle Jonas Sjöstedt vara förbunden av tystnadsplikt intill dess att förhandlingarna var klara, oavsett utfall.

En annan parameter som slår igenom och som tydliggör hur den politiska opinionsbilden maskeras till journalistik är de olika särintressenas inslag och kanske framför allt bidrag. När Vårdföretagarna låter publicera en rapport som pekade på att ökningen av jobb inom privat vård och omsorg har avstannat under 2013. Bakom minskningen skulle, enligt Vårdföretagarna, ligga en politisk osäkerhet kring välfärdsföretagen och deras vinster. Den som tar sig tiden att läsa rapporten inser att denna sannolikt inte skulle passerat ens gymnasienivå. Rapporten är en partsinlaga som kamouflerats i nyhetsformat med bristfällig grund. Svenska Dagbladets Maria Ludvigsson var inte sen att börja formulera sig på ledarplats i termer att rapporten var att betrakta som obestridliga fakta.

Ett tredje exempel är Sanna Rayman, SvD, kritik mot LO:s finansiella stöd till Socialdemokraterna inför valrörelsen 2014. Hon målar bilden av detta stöd som något som skulle vara olämpligt utan att vilja beröra den stora donationsorganisation som aktivt förser moderaterna med än större resurser vilket rapporten från A-smedjan detaljerat åskådliggör. Mellan moderaternas insamlingsorganisation och SvD ledarredaktion finns dessutom klara personband i egenskap av den nuvarande politiske chefredaktören.

Det tydligaste samlade exemplet på hur främst borgerliga ledarsidor arbetar är annars Dagens Nyheters Hanne Kjöller med sin bok ”En halv sanning är också en lögn” I denna bok ger hon endast de delar av ett förlopp som stärker hennes politiska agenda publicitet. Oavsett om de är sanna eller inte.

Ledarsidorna.se är en snabb kontrast till det som skrivs på ledarplats i de stora borgerliga dagstidningarna. Den form av retorik och journalistik som dessa står för har fått stå oemotsagd för länge. Den förment sanna samhällsbild som borgerliga ledarsidor säger sig stå för till kommer från och med idag få finna sig i att bli ifrågasatt.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se