Den logiska plattformen

  • Söndag 9 Feb 2014 2014-02-09
E-post 0

Något av överväldigade är vi över värmen som möter vår familj i allmänhet och då min mor Barbro Westerholm i synnerhet denna söndag efter att TV4 sänt QX-galan där hon fick 2014 års hederspris. Mamma har på Facebook tackat er alla och det finns skäl för mig att kanske gå något djupare i Ledarsidorna.se´s logiska position. Alla är vi, på gott och på ont, en logisk konsekvens av vår omgivning och vår uppväxt.

Min mor är en av mina viktigaste källor till inspiration men hon är bara en av komponenterna i vem jag, som ansvarig utgivare och huvudsakliga redaktör för Ledarsidorna.se, egentligen är. För lika mycket som min mor, och min morfar, påverkat mig har min far och min farfar påverkat mig. Min far, LO-läkaren och sedermera professorn i arbetsmedicin Peter Westerholm. Den ende icke-samväldesmedborgaren som blivit invald i British Faculty of Medicine. Ingen annan, vare sig innan eller efter honom, har kunnat nå dit.

Hans expertis inom epidemiologi och arbetsmedicin och vänskap med Richard Wilkinson, författare till ”Jämlikhetsanden”, är känd internationellt men inte i den svenska kontexten. Han utmanade sin omvärld då det begav sig och jag vet att Svenska Arbetsgivareföreningens (nuvarande Svenskt Näringsliv) motpart, läkaren Birger Rexed som var min dåvarande svåger (ödet spelar en onekligen en del spratt), hatade de tillfällen som han behövde ha min far som motpart i förhandlingarna mellan arbetsgivare och fack. Om mamma var diplomaten var pappa ”underdog”. Som krigsbarn och invandrare från Finland på 1950-talet slogs han, likt många av dagens invandrare, alltid ur underläge. Din styrka var att alltid vara tio gånger starkare än motståndaren. Som exempel på pappas ”Sisu”, som jag är uppfostrad med och till, finns det bara två personer idag som gått på händerna uppför Östra Reals trappor. Den legendariske gymnastikläraren ”Kurre Kort”. Och. Pappa. Att ge upp, eller kasta in handduken, har aldrig varit en option i min och pappas värld. Den som förlorat gav upp för tidigt eller valde fel strid. Styrka och hjärna. Inte enkelt, inte alls. Men klart, tydligt och danande.

Det är denna kombination, med min mor, min far, min morfar, min farfar, min gammelmorbror (Einar Werner) och min farmor, den senare som under brinnande krig och bombningar av Helsingfors bar sin äldste son (min far) en vinter på ryggen för hans lunginflammation flera mil för läkarvård för att han skulle överleva som format mig. Utan hennes vilja, och ork, att ta ett steg till i snön med sin då tio-årige son på ryggen, hade jag aldrig blivit till. Jag lagar numera med en tår i ögat den karelska köttgytan med pressgurka till som farmor alltid bjöd på. Min far blev, trots fläckar på lungan, sedemera även dykläkare vid Marinens Dykericentrum (finns ett minne från den tiden i bokhyllan), handbollsspelare och squashspelare på elitnivå och chodan i Judo. I opposition mot den egna hälsan och vad alla sade att han skulle kunna bli. Viljans triumf. Det finns inget som heter att ge upp.

Det är detta jag är sprungen ur och det är detta som är min, och Ledarsidorna.se logiska plattform.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se