Det räcker gott och väl så.

  • Lördag 8 Feb 2014 2014-02-08
E-post 0

LO:s valkonferens, en unik händelse i svensk politisk historia, har väckt känslostormar i praktiken på samtliga borgerliga ledarsidoer trots att kopplingen mellan socialdemokratin och LO är öppen, välkänd och väl granskad sedan mer än 100 år tillbaka. När det gäller övriga partier är eventuella kopplingar till stora externa bidragsgivare betydligt mindre genomlyst. Att LO tar detta steg är fullt naturligt. Den väg som Sverige är på väg på är direkt skadlig för dess medlemmar och medlemsintressen. Den arbetslöshet som 2006, på sex-procentsnivån definierades som ”massarbetslöshet” ligger idag runt 33 procent högre. Det preventiva arbetsmiljöarbetet, i syfte att öka förutsättningarna för individens rätt till ett långt yrkesverksamt liv, har fått stryka på foten samtidigt som regeringen riksdagsåret 2013-2014 lyckas med konststycket att inte kunna prestera en enda proposition på arbetsområdet. LO har fått nog och ligger nu på hela det politiska landskapet. Ofta i takt med socialdemokratin, men inte alltid. Hanteringen av överskottet är ett område där de är oeniga men när det kommer till hanteringen av arbetsmiljö och arbetskraftsinvandring så finns en enighet. För de som inte kommer ihåg, eller ens är pålästa, på den svenska politiska historien finns det skäl att påpeka att Socialdemokratin var en effekt av LO:s engagemang. LO såg behovet av att finnas även representerat i den politiska sfären. Frågan om hönan och ägget är därmed klarlagd för den som inte orkar, eller kan, läsa sin politiska historia. LO kom först, därefter ”partiet”.  LO är motorn i arbetarrörelsen historiskt sett. På gott och på ont.

Men är detta, ett s.k. särintresses, enligt statsministern,  inflytande på politiken nytt? Nej (hur nu arbetsfrågan kan vara ett särintresse och inte ett samhällsintresse är i sig en anomali). Lansering av nya tankar. Förhoppningen är att kunna påverka samhällsutvecklingen via de politiska partierna från en formellt sidoordnad position är inte ny. Det återfinns ofta bland tankesmedjorna som fiktivt intar en annan position.  Därav formuleringen ”fri, öppen och oberoende”.Det egna påståendet från de flesta av tankesmedjorna att de är ”fristående och oberoende” är ofta en skenbild. I själva verket ligger mycket makt hos stiftare och finansiärer. Arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv satsar stora belopp och har inte släppt greppet utan styr genom styrelseplatser i till exempel Stiftelsen Fritt Näringsliv.

Startkapital från Svenskt Näringsliv till stiftelsen  var på 319,5 mkr 2003. Verksamhet kostar i runda tal 40 mkr per år. Kvar i slutet av 2008 fanns 239 mkr. De driver Timbro, Timbro Medieinstitut och Stureakademin och styrs ytterst av Svenskt Näringsliv genom tillsättning av styrelsens ledamöter.

En granskning av svenska tankesmedjor visar på en mycket stor obalans mellan å ena sidan nyliberala, liberala och högerorienterade tankesmedjor och å andra sidan sociala, miljö- och vänsterorienterade motsvarigheter. Företagssektorn och dess organisationer satsar hundratals miljoner varje år, vilket kan jämföras med närmast ideella försök att utgöra ett alternativ.

De svenska företagarintressena har aldrig tidigare haft ett sådant övertag i den långsiktiga idé- och samhällspolitiska opinionsbildningen som nu. Efter mer än åttio år av dyrbara, ibland hemliga och ibland mindre lyckade försök att styra svenska folket i liberalkonservativ företagsvänlig riktning är den nya inriktning som utvecklats på senare år mera framgångsrik. Historiskt har näringslivet pumpat in omfattande belopp i de politiska partierna på högerkanten, i liberala dagstidningar och i olika organisationer. De svenska storföretagarnas ingripande i opinionsbildningen som inleddes redan på 1920- och 30-talet med en hemlig finansiering av Allmänna valmansförbundet (dåvarande högern) och liberala partier. Jämsides med detta försökte man utåt hålla en opolitisk öppen profil. Senare vreds det finansiella stödet mot dagstidningarna. Svenska Dagbladet köptes till exempel in i hemlighet via Stiftelsen Näringslivets Fond. Storföretagaren Axel Ax:son Johnson, (1876-1968) ägde i hemlighet två dagstidningar efter andra världskriget. Och så löper det på än idag. Detta förhållande utgör Ledarsidorna.se bärande idé. Att agera en motvikt med ett mitten-vänsterperspektiv. Att ifrågasätta allt detta. För Sverige är på väg i fel riktning.  Med risk att bli tjatig:

Den arbetslöshet som 2006, på sex-procentsnivån definierades som ”massarbetslöshet”, ligger idag runt 33 procent högre. Det preventiva arbetsmiljöarbetet, i syfte att öka förutsättningarna för individens rätt till ett långt yrkesverksamt liv, har fått stryka på foten samtidigt som regeringen riksdagsåret 2013-2014 lyckas med konststycket att inte kunna prestera en enda proposition på arbetsområdet.

Det räcker så. Det räcker så för att förstå varför LO gör som dom gör nu, i trianguleringens tidevarv, och inte heller utan att vara i opposition mot sin politiska gren socialdemokraterna,  för att förstå varför även Ledarsidorna.se startades.

Det räcker gott och väl så.

PH, Exp, DI, SvD, SvD2, DN, Dagens Arena,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se