Utblick: #Kärrtorp avlägsnare än någonsin

  • Fredag 21 Feb 2014 2014-02-21
E-post 0

Veckans utblick blir ånyo en djupdykning i rasismen och det politiska landskapet. Den utrikespolitiska debatten i riksdagens kammare var en tam och ointressant tillställning där ingen briljerade, inte ens utrikesministern. Att tro att nationalistiskt sinnade väljare, som vacklar mellan Moderater och Sverigedemokrater eller mellan Socialdemokrater och Sverigedemokrater skulle bry sig om vilken partigrupp som SD skulle gå med i är att hoppas på för mycket. Det ligger inte i nationalismens natur att bry sig nämnvärt om vad som sker utanför Sverige så viftandet med det kortet blev mest bara ett viftande.

När jag ser tillbaka på veckan har jag ett antal yrkesmässiga erfarenheter som jag ska försöka sätta ner på pränt utan att för den skull röja för mycket av mina kunders vardag. Och jag tar nog avstamp i valrörelsen 2002 i Landskrona. 1998 fanns inte Sverigedemokraterna på den politiska radarn alls och först en bit in på 2002 började det komma signaler att något var på gång. Att det skulle kunna vara så att SD skulle komma in i Landskrona Kommunfullmäktige. Jag vet att Morgan Johansson, S, varnade för då döva öron och vi vet idag att SD gick från noll till 8,7 procent i lokalvalen. Från att varit under radarn till att bli större än C, KD, V och MP lokalt. 2010 landade de på 15,8 procent och i den senaste SCB PSU gott och väl runt 20. Och Landskrona är inte en isolerad ö, samma utveckling har vi sett i den forna arbetarorten Eskilstuna där SD skulle bli störst oppositionsparti om val hölls idag. Och det finns fler orter än så. Och kraftigare vindar ändå för även om nu Sverigedemokraterna gör vad de kan för att putsa sin fasad så är det frågan om det krävs egentligen. Sveriges Radios handlag med Soran Ismail har inte gynnat debatten även om det var rätt i sak. SR hamnade snabbt i en position med motsägelsefulla beslut där uttryckt liberala programledare fick sitta kvar emedan socialdemokratiska eller vänsterorienterade nyhetspaneldeltagare fick sparken. Viljan från Public Service  att inte uppfattas som alltför partiska av främst Sverigedemokrater har nu utvecklats i en rent bisarr riktning när jag sedan via Nyheter 24 kan läsa mig till kvällens fiasko i Skavlan. Mysrasismen gör sitt intåg i en prat-show utan att ställa Framskrittspartiets partiledare mot väggen i olika frågor. Mys-pys. Där det skulle behövas klara besked om människosyn. Det är inte bara mysrasismen som gjort sitt intåg, den är en logisk konsekvens av Public Service rädsla att kliva fram och ta ställning. Skavlans prestation och avpolleteringen av Soran Ismail hänger med andra ord ihop. Men nu åter till Landskrona. Eller rättare sagt, vi flyttar oss till Stockholm Stad 2014. Situationen är, bedömer jag, exakt densamma. Men ändå inte. Och nu är det inte någon polerad Sverigedemokratisk främlingsfientlighet vi ser på gatorna. Det är något mycket värre. Den är inte ens i smyg längre.

I centrala Stockholm så har jag de senaste månaderna sett hur detta växer. Hur frustrationen bland handlare, restaurangpersonal och andra i servicesektorn växer. Irritationen över tiggare, snattande ungdomsgäng från förorten och knarklangarna av utländskt ursprungs intrång i huvudstadens centrala delar. Endast 200 meter från Riksdagshuset så ser jag med egna ögon hur nordafrikanska knarkhandlare säljer heroin till sina landsmän. Den etniska eller nationella, interna, rovdriften på varandra i diasporan är deprimerande. Endast 200 meter från Riksdagshuset finns en värld av våld, droger och ond bråd död som de som arbetar i den miljön börjar bli trötta på. Det öppna främlingshat som växer fram, omaskerat, skrämmer mig och som sagt – endast 200 meter längre bort så lever riksdagsledamöterna ett tämligen obekymrat liv.  När de ska på studiebesök i andra miljöer så putsas det och fejas det i dagar innan. Ordningsvakter och poliser gör vad de kan för att rensa upp och politikerna kan sedan göra entré och ta del av något som aldrig varit eller är verkligt. Det är en chimär de ser och det värsta är att de går på den, de är inte smartare än så. De tror det de ser är sanningen. Efter att de har lämnat så dröjer det sällan mer än ett par timmar innan cirkusen är igång igen. Med hallickar, horor, langare, missbrukare, bovar, banditer, tiggare och andra trashankar i en sorgesam dans. Och, naturligtvis, alla vi vanliga som försöker tjäna ihop till vår brödföda i denna miljö som precis fått möta en förtroendevald som inte förstått ett endaste dugg av allt detta utan ler fånigt och säger ”det var ju inte så farligt” eller det till intet förpliktigande “jag förstår”. Han eller hon inser inte att ansvariga chefer bara levererar en tillrättalagd bild för att själva se bra ut. Precis som BRÅ rapport om att våldet på gatorna sjunker. Visst, det polisanmälda våldet. Men samtidigt så har skadorna av våld som måste behandlas nästan tredubblats på Stockholms akutmottagningar.  Märkligt, eller hur? Och återigen, politikerna tar till sig den bild som känns bekvämast.

Allt detta leder någon vart inser jag efter denna vecka. Det leder oss till ett samhällsklimat där de som har rasistiska åsikter inte längre behöver dölja det. När verserade damer och herrar i 60-årsåldern ber polis och ordningsmakt köra bort tiggarna och trashankarn för att de blir besvärade av dem så är allt prat om att allmänheten lider med dessa mest munväder.  Manifestationerna i Kärrtorp känns avlägsnare nu än någonsin, bara några månader senare.

Det har hänt något det senaste halvåret. Och det händer andra saker under ytan snabbt nu. Allt medan vi har partiföreträdare som står och ler fånigt framför kameran och antingen säger ”det här var ju inte så farligt” eller stressa iväg till nästa fototillfälle mumlandes något om krafttag utan att vi vanliga någonsin får reda på var det skulle tas krafttag. Det enda vi vet med säkerhet är att morgondagen kommer bli värre än dagen. För så har det varit en lång tid nu och det finns inget som tyder på att trenden skulle ändras. Vi rör oss snabbt bort från Kärrtorps tunnelbanestation nu. Frågan är vad som blir nästa station och vad den innebär.

 

Val 2002,  Val 2010,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se