Utblick: Ringdansen

  • Lördag 22 Feb 2014 2014-02-22
E-post 0

Vaknade på gott humör men det försvann snabbt i Facebookflödet. Gårdagens postning, som skulle blivit den enda utblickspostningen denna vecka, föranledde en kommentar från en partikamrat. Han är trött på min kritik mot de 349 riksdagsledamöterna och anser att jag kan bättre.

Kan bättre. Smaka på den. Härskarteknik genom förminskning kallas det för.

Grötmyndigt och bekvämt sittande bakom  ett skrivbord i någon av arbetarrörelsens kontorlokaler. Förminskande och förnedrande. Varje dag som jag är ute och extraknäcker med ordningshållning i offentlig miljö så är jag glad när jag kommer hem utan hepatit-smitta eller att någon dragit kniv mot mig. Jag extraknäcker eftersom jag tror någonstans att jag ska kunna väcka liv i mitt eget företag igen. Jag tror på arbetet, inte att be om bidrag eller göra något för lånade pengar. Jag extraknäcker inte för att jag tycker det är roligt men ser ändå en stor vinst i valet av extrajobb, jag ser något få andra politiker får uppleva nära. Samhällets absoluta botten. Ett bottenskikt där horor, hallickar, knarklangare, missbrukare, extremister av olika slag och andra utslagna dansar en sorgesam ringdans. En ringdans där fler och fler deltar och där de som finns i dess närhet utvecklar en cynisk och fientlig människosyn. En människosyn som skulle få en Sverigedemokrat av mer klassiskt snitt att framstå som soldat i Frälsningsarmén. Och denna cyniska människofientliga syn återfinns i yrkesgrupper som jag tidigare inte trodde var möjliga.

För något händer nu och det utvecklas snabbt. Det blev nämligen som jag och fler med mig befarade efter #kärrtorp. En manifestation, rubriker i en vecka. Ett antal högljudda partikamrater som stolt proklamerade att de minsann var där. Men. Sedan tyst. Och i tystnaden så sker något i samhället som är så pass farligt att Sverigedemokraternas eventuella tillväxt är det minsta problemet vi har.

Jag har på min tidigare blogg men även hos Peter Högberg beskrivit vad jag ser. Det är ett rop på hjälp. Men när hjälpen inskränker sig till ”titt-besök” och vi som lever i ringdansens närhet ser hur ingenting, eller fel saker, sker så förtjänar alla som uppbär ett förtroende kritik. Massiv kritik.

Vi måste få till starkare sociala skyddsnät, fler platser för avgiftning och kortare handläggningstider mellan brott och straff, där straffen siktar på en framtida inkludering i samhället, inte fortsatt exkludering efter genomförd verkställighet. Jag ser inget parti idag, möjligen med undantaget av en viss insikt från min partikamrat Morgan Johansson, som ser helheten. Hur det faktiskt förhåller sig. Socialdemokratin måste våga inkludera de svagaste i samhället, inte lämna dom bakom oss.

Kan bättre. Ja, ni kan bättre. Framför allt kan ni bättre om ni slutar upp med härskartekniker som att förminska och förneka en vardag som växer för många. Ringdansen av horor, hallickar, knarklangare, missbrukare, bovar & banditer, extremister av olika slag och andra utslagna leder oss i fel riktning. En riktning som får Sverigedemokrater att vara en mild behaglig bris. Det sker något på samhällets botten nu som är avsevärt mycket farligare för oss alla. Som leder oss till en slutstation som är så pass otrevlig och där vi önskat vi var kvar i Kärrtorp.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se