Hotet mot demokratin

Expressens ledare för dagen går hårt ut mot förre centerledaren Maud Olofssons inställning att hon inte behöver komma till Konstitutionsutskottet och redogöra för turerna kring Nuon. I februari 2009 köpte statliga Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Priset, drygt 97 miljarder kronor, gjorde affären till den största kontantuppgörelsen i Sverige någonsin, och innebar att Vattenfall fick händerna på 3 miljoner europeiska el- och gaskunder, flera kol- och gaseldade kraftverk, samt vindkraft. Affären innebar dock att Vattenfalls skulder ökade kraftigt, samtidigt som sämre marknadsförhållanden gjorde det allt svårare att förvara det höga priset. Affären har i efterhand bidragit till att Vattenfalls finanser försämrats drastiskt. Hittills, efter fyra år, har Nuon kostat Vattenfall över 15 miljarder kronor i nedskrivningar, med andra ord rena förluster.

15 miljarder kronor är ett hisnande belopp. Som jämförelse kan användas Malmö stads kostnader år 2014 till 15 224 MSEK, en stad med runt 315 000 invånare skulle med andra ord kunna bedriva sin verksamhet för dessa pengar som nu är borta. Och. Nu två näringsministrar, bägge centerpartister, som har en minst sagt jobbig relation till transparensen i en demokrati. Maud Olofssons uttryckliga vägran att komma till KU-utfrågningen hade kanske kunnat stanna vid att bara svärta ner hennes eftermäle men det stannade inte där. Hennes efterträdare, Annie Lööf, förvärrade situationen. Inte bara för centerpartiet och frågan kring Nuon. Genom att direkt ljuga, som SvD rubrik antyder, så har hon inte direkt förstärkt bilden av regeringen Reinfeldt som regeringsfähig. En regering skall i grunden hålla kontroll på finanserna och inte ljuga. Annie Lööf brister på bägge punkterna som samarbetspartner.

Men. Annie Lööf agerar logiskt utefter sin logiska plattform. Hon är en broilerprodukt av ett ungdomsförbund och har aldrig behövt ta ansvar för vare sig beslut eller uttalanden inför vare sig arbetsgivare, aktieägare eller kunder. I den värld som präglar politiken är sveken och lögnerna den framgångsrikare av vägarna så länge du är dina beskyddare lojal. Maud Olofsson är en av de personer som Annie Lööf har att tacka för sin position. Och då är Lööf henne trogen istället för de väljare och medborgare som är hennes egentliga uppdragsgivare. Lööfs upphöjelse till inledningsvis CUF-ordförande och riksdagsledamot, senare partiledare och till slut minister har ingenting med kompetens, nit, redlighet eller ärlighet att göra. De egenskaperna är inte nödvändiga, till och med kontraproduktiva, i den värld hon är sprungen från.

Med partiföreträdare av den kaliber som Lööf representerar, oavsett vilket parti det är eftersom typen återfinns i alla partier, så kommer det i framtiden inte behövas allmänna val. Väljarna kommer, vilket World Value Surveys undersökningar tyder på, vilja annat. Att byta ut förment demokratiska ledare som Olofsson och Lööf mot en ”god despot”. Därför är såväl Olofsson som Lööf, med de demokratiska principer och den praktik de representerar, en fara för demokratin. Fler sådana och väljarna kommer till slut ge upp och lägga sin röst på en som de bedömer som god despot istället.

 

Expressen, Högberg,  SR, Ab, Exp, Exp2, SvD, DN, SVT. Martin Moberg, Peter Johansson

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se