Bland pannkakefobiker och våffelister

Idag, den 25 mars, firas Våffeldagen. För de som lyssnat på Sveriges Radios sändningar idag så kan vilken lyssnare som helst konstatera att nyheten, och reportagen om, våfflor dominerat sändningarna. Ingen annan mjölbaserad produkt har fått sådan oproportionellt stor bevakning. Sett ur ett saklighetsperspektiv så brister Sveriges Radio i sitt uppdrag inom ramen för Public Service och sitt sändningstillstånd och det kan inte uteslutas att det finns storpolitiska bedömningar bakom det beslutet. Eller, ännu värre, att våffelismen och den växande pannkakefobin nu slår igenom med full kraft i sändningarna. Det är sannolikt helt omöjligt att göra ett reportage om de  ryska blinierna med tanke på händelseutvecklingen på Krim och för att balansera detta så återfinns inte heller beskrivningar av den amerikanska varianten med lönnsirap och smör till. Pannkakefobin som råder öppnar portarna till våffelismen som blir normgivande i det politiska samtalet. Och. Antivåffelister stigmatiseras, tystas och förskjuts ut ur den politiska gemenskapen.

Skämt åsido. Detta skulle kunna vara en beskrivning av hur nervöst det politiska klimatet är nu. Minsta snedsteg och du riskerar att bli stigmatiserad och utesluten ur det politiska samtalet. Att tala för något innebär att du helt plötsligt kan finna dig själv ihopklumpad med både personer och åsikter som ligger långt ifrån vad du själv tycker i en fråga. Att ifrågasätta regeringens plötsliga ensidiga fokus på afrofobi som för ensidigt renderar att du stämplas som afrofobist eller fascist för att ta ett exempel.  Att ens försöka problematisera kring integrations- och inkluderingsfrågor i bredare perspektiv får effekten att du blir påhoppad från hela det politiska fältet – från SD och SvP till den yttersta autonoma vänstern för att du inte fokuserar på det särintresse som är trenden för dagen.. Alla har sina favoriter att skydda och alla har sina hatobjekt. Inte sällan har den mest militante antirasisten en vokabulär som ligger nära den lika hårdföra antisemiten. Åsiktskorridoren blir trängre och trängre i det politiska samtalet inom partier och runt ledarredaktioner samtidigt som den blir bredare och bredare när inga journalister eller gapiga debattörer hör vad du säger. För det sägs rätt mycket nu som inte fått fullt genomslag i vare sig opinionsundersökningar eller media.

Och när det kommer till våfflorna? Jag väljer, som väktare av det fria ordet, att tala mig varm för pannkakor. Gärna blinier. Med en stor klick Beluga-kaviar, en citronskiva, saltgurka och lite syrad grädde till. På det sättet står jag, som ensam man idag, upp mot den växande pannkakefobin och den våffelism som väller likt en tidvattenvåg in över samhället – vår tids största hot mot demokratin.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se