Dålig nattsömn

Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs kanske mest kända chefsekonom i modern tid och numera chef för Reforminstitutet, har givit upp Alliansens möjligheter till valseger 2014 och börjar idag i Expressen resonera kring hur Stefan Löfven skall lyckas bli återvald 2018.

Denna debattartikel ger mig, parat med den senare tidens opinionsyttringar och opinionsundersökningar dålig karma. Av fler skäl. Inte för att jag inte vill se Stefan Löfven som statsminister, Sverige behöver en ny regering och Alliansen har gjort sitt. Men det finns något annat i nästa lager under detta som gör att jag inte sover gott om nätterna. Igår blev det klart att Svenskarnas Parti, SvP, nu kommer gå till val i mellan 30 och 40 kommuner. Svenskarnas parti har blivit uppsamlingsplats för såväl representanter från Svenska Motståndsrörelsen som uteslutna Sverigedemokrater. Och om mina partikamrater tycker att Sverigedemokraterna är obehagliga att möta i kammare och i debatt så har de inte sett något av det som komma skall än. SvP och SMR är något helt annat, en Sverigedemokrat konstaterade på Facebook torrt att de sju andra partierna i Riksdagen nu fick vad vi förtjänade. I vår iver att klistra naziststämpeln på SD har vi missat att de riktigt hårdföra, tvättäkta och radikala nazisterna, nu kliver fram i rampljuset. Väl förberedda. Utan att vi såg dem komma. Och vi har få eller inga företrädare som är beredda att möta dem i debatten. Ungefär lika förberedda som vårt försvar är för det som händer i Ryssland för närvarande.  Detta har Ledarsidorna.se varnat för, såväl i nuvarande format som i det gamla. Detta har jag varnat för i många samtal med våra företrädare. Som, i de flesta fall, står helt handfallna. De flesta förstår allvaret men vi har en och annan som ser sig som ministerkandidat i en S-ledd regering som gapar oförstående samtidigt som hon sitter och mår illa av skräck för dessa i Almedalens TV-soffor. Och. Jag känner de flesta av våra VU-medlemmar så pass bra att jag vet att minst en bara kan haspla ur sig ”situationen är allvarlig”. Och sedan tomt i bollen.

Varför situationen är så allvarlig är för att Socialdemokraterna inte lyfter i opinionen. Vi ligger och harvar mellan 32 och 34 procent och det kommer inte räcka om vi vill ha 35 procent i valet i september och kunna bilda en stabil regering. Däremellan har vi ett val till EUP där SD satsar 15 miljoner kronor, näst mest av alla partier efter S. Om prognoserna, vilket det franska kommunvalet pekat på, håller och att nationalistiska partier kan komma att ta så mycket som 25 procent av platserna i EUP så kommer sommaren präglas av detta, inte av att Alliansen höjt insatserna i skoldebatten med att lansera betyg från fjärde klass. Högerpopulismen växer av andra skäl. Väljare som är oroliga för att jobb, välfärd och bostäder inte ska räcka till väljer enkla lösningar och förklaringar. Sådana som de extrema högerkrafterna levererar i parti och minut och den oron som väljarna känner stillas inte av att vi får betyg från årskurs fyra.

Innan Fölsters kapitulation kunde jag sova gott om natten i tron om att vi ändå kommer få en valrörelse mellan två parter som skiljer sig åt i grunden och som bägge vill vinna val. Så är det inte, bakom Fredrik Reinfeldt har stödtrupperna nu givit upp och börjat åka hem till kasernen. Och blir det så, samt om högerextrema krafter nu växer i samma takt som de senaste månaderna, så hör nog jag till en av dem som på ett eller annat sätt  under nästa mandatperiod kommer behöva se över om jag inte ska ta min mats ur skolan. För går det illa 2014 som en del tyder på så kommer 2018 handla om ett helt annat politiskt landskap. Idag är Dansk Folkeparti, SD kusiner på andra sidan sundet, enligt de senaste opinionsundersökningarna dubbelt så stora som det danska socialdemokratiska partiet och med marginal största parti med siffror som skulle göra om inte annat Fredrik Reinfeldt grön av avund och Stefan Löfven få känna flåset i nacken.  Och Pia Kjærskgaard? Hon får Jimmie Åkesson att likna en latteliberal från Södermalm om vi ställer hans åsikter bredvid hennes syn på personer med annan bakgrund än den danska eller nordiska.

Kanske det där jobbet nere i Gulfen jag tackade nej till för några år sedan inte var så dumt ändå. Kanske ska slå en signal och säga att jag är intresserad igen. Visst, egoistiskt och att lämna in bara. Att bara lämna och bida min tid i en västerländsk vit diaspora, i en gated community – något annat tillåter i regel inte dessa länder, i väntan på att kanske en dag, i en avlägsen framtid, kunna flytta tillbaka när allt återvänt till någon form av normalitet.  För någonstans så slår överlevnadsinstinkten till och ja, jag gillar ju Mellanöstern per se.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se