Var går lagstiftningens gräns?

  • Torsdag 27 Mar 2014 2014-03-27
E-post 0

Erik Helmersson, DN, kritiserar idag migrationsminister Tobias Billström för att fokusera vid fel saker, som sim- och sexualundervisning istället för jobben för nyanlända. Det finns skäl att vara kritisk mot Billström för detta men samtidigt så adresserar så finns det en underton, eller konsekvens av detta, som Helmersson inte förmår adressera. Att lagen skall gälla alla kan vi tycka är självklart men det finns tendenser att vissa länder i Europa utvecklar multipla lagrum.

I Storbritannien rapporteras att viss sharialagstiftning nu börjat få fäste i det brittiska lagsystemet. Det gäller främst inom civilrätten där det nu blir möjligt för den muslimska gruppen att tillämpa en annan arvslagstiftning. Att detta är möjligt beror på att Storbritannien baserar sin lagstiftning på ”Common Law” med ett jurysystem som gör att folkmedvetandet slår igenom i lagstiftningsarbetet som alltid kommer i efterhand. Vårt system, kodifierad lagstiftning bygger på en motsatt princip. Lagen först, tillämpningen sedan. Det tredje lagsystemet, Juridisk rätt, är det som faktiskt bygger upp såväl EU-systemet samt sharialagstiftningen. Dessa bygger på förhandsbesked från antingen generaladvokaten eller en imam innan den går till domstol och där de bägge går igenom alternativa tolkningar baserat på rättstradition i den lokala regionen och liknande rättsfall. Allt detta är viktigt att förhålla sig till innan man kastar sig in i debatten.

När Billström nu markerar att svensk lag, den kodifierade, gäller alla och är den enda som vi skall ha så gör han därmed en viktig markering samtidigt som han öppnar för en principiellt viktig diskussion vilket Helmersson missar den större betydelsen av. För var, exakt var, går lagstiftarens gräns i förhållande till mina egna preferenser? Hur många parallella system skall vi ha? Sim- och sexualundervisning är en av många pusselbitar för varje ung svensk i förberedelserna för vuxenlivet enligt vårt sätt att se på detta. Skall det vara upp till var och en att välja om de vill delta eller ej, trots att det är reglerat i läroplaner? Och om ja, var går gränsen annars? Är det annars nödvändigt med planer och lagar om allt skall vara godtyckligt?

Skulle inte tro det.

 

INN, DN,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se