Att få lite hopp, är det för mycket begärt?

  • Lördag 26 Apr 2014 2014-04-26
E-post 0

DN Ledare berör idag valet till Europaparlamentet och benar faktiskt ut en hel del frågetecken om vad som egentligen är relevanta frågor. De levererar inlindad kritik mot Marita Ulvskog, Socialdemokraternas förstanamn, för att inte kunna precisera de juridiska krumbukter som krävs för att föra in ett socialt protokoll i EU-fördraget. Mycket riktigt pekar de på att den frågan inte ägs av EU-parlamentet utan av regeringen. Trots vad DN och SOM-institutet säger, att fler än tidigare kommer gå att rösta, så är det inte den känsla som präglar mig när nu fyra veckor återstår till valet. Aldrig har frustrationen varit så hög och aldrig tidigare har de politiska partierna haft så irrelevanta valbudskap. Men det är de inte ensamma om. I SvD skrev Mona Sahlin, Jacob och Marcus Wallenberg med fler en debattartikel där de uppmanade väljarna att rösta på ett ”Öppet Europa”. Signaturerna på denna artikel är inte ointressanta alls, budskapet att rösta för ytterligare integration med federativa förtecken levereras av sådana som aldrig eller sällan behöver irriteras över baksidorna med de alltför snabba och ogenomtänkta beslutens och fördragens effekter.

Mona Sahlin behöver inte uppleva dagligen hur baltiska byggnadsarbetare gör samma dagsverke som en svensk med med en lön på 35 kronor i timmen på ett svenskt bygge. Inte heller kusinerna Wallenberg behöver störas nämnvärt över tiggande rumänska romer var tjugofemte meter längs husväggarna vissa sträckor i Stockholms innerstad och ingen av dem behöver uppleva de kåkstäder av lastpallar, masonitskivor och presenningar som växer upp i grönområdena runt Stockholm. Inte heller Christer Fugelsang, astronaut och en av artikelförfattarna, behöver bo granne med något av de läger av bärplockare som växer upp varje säsong. Bilder som numera är vardag för ”vanliga” väljare som frågar sig vad ett fortsatt ”öppet Europa” egentligen innebär. Om det är mer av samma. Väljarna i gemen har en tendens att glömma det som är bra och landa i det som de upplever som problem. Och detta är problem som växer i väljarnas sinne för varje dag. Mona Sahlin och Jacob Wallenberg får gärna segla vidare på sina höjder och yra om det öppna Europa men bör sluta blunda för den vardag som väljarna lever i.

EU som projekt har inneburit en rad med fantastiska reformer som tillfört Sverige viktiga värden. Möjligheten att studera utan större hinder för våra unga i olika länder bidrar positivt till vår samhällsutveckling samtidigt som vår industri kan exportera mycket av våra varor och tjänster till övriga Europa utan problem. Men. Baksidorna finns där med. Vi ser hur vår högkvalitativa livsmedelsproduktion nu slås ut sakta men säkert. Det europeiska golvet av regelverk är för lågt i förhållande till det svenska inhemska vilket gör att den svenska köttproduktionen, för att ta ett exempel, sakta men säkert håller på raderas ut. Av två skäl. Det svenska regelverket och beskattningen av bekämpningsmedel och antibiotika är en sådan faktor, det svenska jordbruket slåss inte på samma villkor som till exempel det danska. Svenskt kött kostar i produktionsledet 4-6 kronor mer per kilo att producera med svenska löner och svenska extra regler utöver de europeiska vilket gör det för dyrt för genomsnittskonsumenten som då väljer sämre, men billigare, importerade alternativ. Och detta är bara då den vanliga köttproduktionen. Den som är ekologisk är ännu dyrare och utgör bara 10 procent av den totala på en marknad som är mättad. Om valet står mellan svenskt ekologiskt nötkött för 289 kronor per kilo eller dansk fläskfilé för 49 kronor kilot på extrapris så tror jag nog de flesta låg- och lägre medelinkomsttagare med ansträngd ekonomi väljer det något billigare alternativet. Antibiotikahalterna till trots. Och då har vi inte börjat beröra de lettiska byggnadsarbetarna eller hur arméerna med bärplockare påverkar lokalsamhällena ute i landet ännu. Men inget av detta är något som den politiska eliten märker av till vardags och kanske allra minst kusinerna Wallenberg, Mona Sahlin, Krister Fugelsang och de övriga.

Åter DN Ledare som är något på spåren. De levererar förtjänt kritik mot de politiska partierna för att vara irrelevanta i sina Europeiska valmanifest men de är inte spetsiga nog. För att väljarna skall komma till urnorna och för att väljarna skall fortsätta tro på EU som projekt så måste de politiska partierna börja ge väljarna hopp. Hopp om en bättre framtid för oss alla. Bilder av ett samhälle som skiljer sig från de bilder de upplever i sin vardag. Med lettiska byggarbetare, tiggare och bärplockare, bilder som börjar bli nog så irriterande och påträngande.

Kan vi få lite hopp och konkretiserade bilder av den politiska ledningen och opinionsbildare som kusinerna Wallenberg och Mona Sahlin? Är det för mycket begärt av er? Eller ska vi leva kvar i de bilder av EU vi har i vår, inte er, vardag? För handen på hjärtat, ni lever i en annan värld. Långt från kåkstäder, tältläger, tiggare och byggarbetsplatser som varje dag får uppleva lönedumpning.

 

 

 

 

 

DN, SvD,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se