@etniskavitabortglömdamän

  • Onsdag 2 Apr 2014 2014-04-02
E-post 0

I kväll väntar det åttonde avsnittet av Partiprogrammet, Aftonbladets direktsända politikshow med Karin Magnusson och Behrang Miri, den senare mest känd för att han rensade ut Tin-Tin från Kulturhusets ungdomsbibliotek som i hans roll, vad han påstod i varje fall, som konstnärlig ledare. Det hela rätt märkligt då Kulturhusets band med just denne för många så kära seriefigur går långt bak i tiden vilket kanske även förklarar Miris brådstörtade sorti från huvudstadens kulturscen. Kulturhuset, med sitt Serietek och ungdomsbibliotek, är den äldsta scenen för seriefiguren Tin-Tin. Miri har en historia i samband med detta att vara kanske den som enskilt arbetat för en polariserad och fragmenterad debatt genom att ständigt fokusera vid en grupp som den som är mest utsatt för diskriminering. Det finns en klar linje mellan hans fördömande av “Tin-Tin i Kongo” och kvällens program.  Men, åter Partiprogrammet. Vi ser också en längre diskussion om sexualisering av rasifierade kvinnor. Här får tittarna möta Fanna Ndow Norrby, som startade kontot @svartkvinna, och Mihae Roland som vill lyfta frågan om sexismen mot kvinnor med icke-vit bakgrund.

Jag har inget emot kamp mot sexism eller mot rasism. Snarare tvärtom. Tycker det är en naturlig del att varje dag slåss för en inkluderande och humanistisk människosyn som baseras på allas lika värde. Men i detta blir jag lika full i skratt som beklämd. För att bryta igenom i en rasifierad debatt så krävs nu att du kombinerar olika former av stigma för att nå positionen och utmärkelsen ”mest synd om” för dagen. Genom att kampen går ut på att alla strävar efter denna position så blir kombinationerna allt mer skruvade och bisarra. Efter @svartkvinna, som är en naturlig del av den diskurs nu afrosvenskar driver i syfte att vara mest synd om, kommer vi sannolikt få se uppföljare som det mer omedelbara @fattigpesnionärer och sedan det lite mer extrema @muslimskhbtqpersonmedadhd som sin tur motas med @svarthbtqkvinnamedadhdochbaraettben för att attackeras från ytterkanterna med @sameochhbtq samt @romskadyslektikermedelallergi.

Räcker det inte nu? Räcker det inte med att konstatera att en rad grupper upplever en faktisk strukturell diskriminering? Kan vi inte enas om att all form av diskriminering bör bekämpas och att alla är lika mycket värda?

Alla dessa särgrupperingar ger nämligen mig intrycket att de var och en, på sitt håll, strävar efter titeln ”mest synd om” och i sig förminskar andras upplevelse av att vara diskriminerad. Kampen om vem som skall vara högst upp på gödselstacken blir mer och mer farlig. Oavsett vad det är som ligger bakom. Och väl i positionen ”mest synd om” vet dessa grupper – om de vinner den kampen – att de kommer uppleva en positiv särbehandling i förhållande till alla andra. Och i vassen lurar nu något väldigt mycket farligare, @etniskavitabortglömdamän. Och skulle de börja röra på sig samlat, då blir det inte roligt för någon längre. Då spelar det ingen roll en dag vem som kom högst upp på gödselstacken.

 

 

Aftonbladet

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se