Inför första maj

Lars Calmfors, ganska ny kolumnist på Dagens Nyheter, skriver en mycket tankeväckande artikel idag på ledarplats. Calmfors menar, i sammandrag, att arbetslösheten är ett så svårt problem att alla till buds stående medel bör användas. Inte bara penningpolitik och utbildningsinsatser utan också avtal som sänker lägstalönerna. Just sänkning av lägsta- och ingångslöner är en ganska neoliberal eller arbetsgivarposition men Calmfors är något viktigt på spåren. Vi måste börja kliva ur de dogmatiska positioner som präglat debatten så här långt och börja skissa på hur en inkluderande och fungerande arbetsmarknad skall te sig. Inte bara med lönenivåer utan även arbetsinnehåll.

För även om den svenska säsongsrensade arbetslösheten, idag 8,1 procent, kan upplevas låg i en europeisk kontext så är den svenska arbetsmarknaden behäftad med stora problem. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer, 26,9 procent, samtidigt som etableringstiderna för nyanlända är orimligt långa. Saco och Svenskt Näringsliv presenterade 2010 en gemensam rapport om invandrares sysselsättningsgrad i Sverige. Den statistik som presenterades var unik genom att den bryter ner faktorer som ursprungsland, ålder, grund för bosättning, tid i Sverige med mera. Rapporten visar att invandrare i hög grad är yrkesverksamma men att tiden i Sverige är avgörande; ju längre tid i Sverige desto högre grad av etablering på arbetsmarknaden. Rapporten visar att bland dem som bott i Sverige i mindre än två år är cirka 30 procent sysselsatta. Bland dem som levt i Sverige i mer än 20 år ligger sysselsättningsgraden på 70 procent, att jämföras med knappt 80 procent för infödda svenskar. Också skillnaderna inom vilken bransch inrikes respektive utrikes födda är verksamma i minskar med tiden i Sverige, de försvinner dock inte helt. Bland utrikes födda med mindre än två år i Sverige arbetar många inom lokalvård. Utrikes födda som bott i Sverige i mer än 20 år är främst överrepresenterade inom branscherna personliga tjänster samt vård och omsorg.

Likt vård- och serviceyrkena tjänar som insteg för många på arbetsmarknaden för nyanlända så måste trösklarna sänkas för övriga som idag står utanför den ordinarie produktionen men samtidigt så kan vi inte hur som helst på bred front sänka lönerna. Sänkta löner innebär inte att det inom den idag befintliga servicesektorn per automatik blir fler jobb. Vi måste skapa jobb och tjänster som är så pass överkomliga i pris att vi skapar en marknad. En marknad även för de som skall förmås att gå från bidrag till egenförsörjning.

Jag finner det, ju längre tiden går med dessa höga arbetslöshetsivåer, att vi måste ta ett bredare grepp om arbetsmarknaden. Jag utesluter inte att vi på något sätt måste ta ett steg tillbaka och se till vilka villkor som rådde för de tidigare rena okvalificerade men personalintensiva serviceyrkena. Jag utesluter inte att vi, för att få personer att gå från ett bidragsberoende till en egenförsörjning, måste ta steget tillbaka till att skapa låglöneyrken. Samtidigt med detta begränsa den arbetskraftsinvandring som fokuserar på just okvalificerade arbeten som bärplockning eller grovrengöring. Det är idag endast runt 7 000 arbetstillfällen per år för dessa kategorier men vi måste ta tillvara varje arbetstillfälle som finns för att den permanenta befolkningen skall ges den erfarenhet som krävs för att etablera sig mer permanent på arbetsmarknaden. Givet detta krävs även en översyn av A-kassan som medger att det inte är en förlust för den enskilde att ta ett säsongs- eller deltidsarbete. Varje arbetad timme stärker individen och gör honom eller henne mer attraktiv för andra, mer permanenta, arbetstillfällen.

Så. Calmfors har en poäng i sitt anslag. Men att sänka dagens avtalade löner är inte vägen framåt, möjligtvis kan vi få fart på sysselsättningen om vi börjar se bredare på möjligheterna och där, tyvärr, låglönearbeten som inte finns idag men fanns förr är en av många av vägarna framåt. Oavsett om det momentant skapar ett nytt trasproletariat eller inte är ett arbete, oavsett innehåll, tusen gånger mer värdefullt än ett bidragsberoende. För såväl samhälle som individ.

 

Ekonomifakta, SN, Johan Westerholm

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se