Inte skära, bara rispa

  • Tisdag 29 Apr 2014 2014-04-29
E-post 0

DN Ledare idag plockar upp något som de flesta politiska analytiker är överens om. Att Socialdemokraterna kommer hålla korten nära kroppen inför valrörelsen och inte upprepa 2010 års misstag. Ett misstag som innebar att ”De Rödgröna” lanserade sitt valmanifest redan i april. Det misstaget gav Alliansen gott om tid att skjuta det valmanifestet i sank. En annan parameter är, som Eric Sundström på Dagens Arena tar upp, är att vi har rätt att förvänta oss att de två statsministerkandidaterna kommer fortsätta lurpassa och skugga varandra så länge det går. Det hela börjar utveckla sig till en match i sumo-brottning eller, för de som gillar segling, en start i matchracing. Där kombattanterna cirklar runt varandra för att få gynnsammast möjliga position för en attack.

Hur det kommer att falla ut är för tidigt att uttala sig om för även om Socialdemokraterna har ett opinionsmässigt övertag så är valdagen över först när vallokalerna stänger. Det enda parti som verkar vara någotsånär segervisst är Miljöpartiet. SvD intervjuar ledande miljöpartister om vilka ministerposter som är aktuella och vilken politik som kommer föras och jag är inte säker på att den socialdemokratiske väljaren i gemen blir så lycklig över de uttalandena. Anders Wallner, MP, menar att

 

–    När vi ska möta väljarna 2018 kan vi inte ha suttit i en regering som har lett till ökade svenska klimatutsläpp eller till en mindre öppen migrationspolitik. 

Absoluta krav som kommuniceras i media. Sannolikt inte helt okända för Stefan Löfven heller eftersom han från början aviserade att han avsåg gå på LO:s linje i frågan om arbetskraftsinvandring för att den fjärde april ändra position till en som ligger närmare Miljöpartiet. Ett positionsbyte som inte helt säkert kommer bli framgångsrikt på längre sikt. För Miljöpartiet har att förklara sig hur det skall gå till, om en mer öppen migrationspolitik kommer innebära fler tiggare på Stockholms gator, fler bärplockarläger på privat mark och fler företag med säte utanför Sverige som systematiskt dumpar löner på svenska byggarbetsplatser. En generös men reglerad migrationspolitik bygger på att processerna att migrera fungerar, inte som idag med etableringstider på arbetsmarknaden för en vuxen nyanländ på mellan sju och elva år i snitt. Vissa, de högutbildade, kommer ut på mindre än två år och för varje migrant som klarar det på två år finns det – om vi laborerar lite med statistiken – en som behöver tjugo år på sig. Men även försvars- och energifrågorna kommer förfölja Stefan Löfven. I en regeringsposition så kommer han inte kunna långsiktigt förpassa frågor som en rödgrön regering inte kan komma överens om till Riksdagens bord. Vår regeringsform bygger på att regeringen svarar kollektivt för den förda politiken och i minst tre frågor står arbetarrörelsen och den gröna latte-liberala opinionen så pass långt ifrån varandra att varje kompromiss blir sämre än respektive partis utgångspunkt. Kompromisser har den egenheten, de blir totalt sett alltid sämre än ursprungsförslagen.

Efter den 25:e maj kommer valtemperaturen att öka markant. Och vi kommer få se fler och fler positioneringar från främst Miljöpartiet som publikt kommer ställa allt fler absoluta krav på Stefan Löfven. Det är inte på något sätt ologiskt eftersom de vet att arbetarrörelsen längtar så mycket efter att få passerkorten till Rosenbad att det gör ont i partiorganisationen. De har kniven på strupen nu och har allt att vinna på att rispa när det passar deras agenda. De vet med sig att de på ett sätt har trumf på hand.

Inte skära, bara rispa.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se