Längtan efter den gode despoten

  • Tisdag 8 Apr 2014 2014-04-08
E-post 0

Karin Pettersson, Aftonbladet, är segerviss inför 2014 års valrörelse och förutspår den starka statens återkomst med de politiska vindar som blåser för tillfället. Eller segerviss, det känns som hon anar en vänsterseger men inte är riktigt säker på vad en starkare stat skulle användas till i sin slutkläm i den bästa av världar. Att vara försiktig är nog ganska klokt av Pettersson. För samtidigt med detta recenserar SvD Kultur Marie Demkers ”Sverige åt Svenskarna”.

”Sverige åt Svenskarna” beskriver en rödblå röra där de etablerade partierna rör sig mot mitten och gör  de bruna partierna till vinnare konstaterar Qaisar Mahmood efter att ha läst Marie Demkers faktaspäckade bok om svenskars inställning till invandring och dess konsekvenser. Kanske är Mahmood´s slutkläm den bästa som lästs på länge om just debattklimatet i Sverige. Det är inte att vi inte vill debattera denna fråga som är problemet. Det är hur vi debatterar det politikområde som omfattar bland annat migration och invandring.

Parallellt med detta visar det sig nu att Sveriges regering i flera månader har fört hemliga förhandlingar med Rumänien för att försöka hjälpa landets romer på plats. Men. Nu har diskussionerna havererat vilket måste ses som ett gigantiskt misslyckande för det mest EU-vänliga partiet i Riksdagen i allmänhet och den folkpartistiske ministern Birgitta Ohlsson i synnerhet Rumänien vill helt enkelt inte ha den svenska eller europeiska villkorade hjälpen. Hellre ligger de kvar än att medge hur illa situationen är på hemmaplan. Det finns även en stor förvåning ute i Europa över svenskarnas inställning till de tiggande, en inställning som präglas av humanism, men få anar med vilken trötthet svenskarna fortfarande håller tillbaka många andra reaktioner. Det finns en underliggande antidemokratisk stämning, vilket World Value Survey, pekar på. Nästan var fjärde svensk ungdom skulle föredra något annat styrelseskick än demokratisk parlamentarism om det alternativet fanns. Något som skulle kunna kallas för ”Den gode despoten”. Demokrati har den baksidan att många beslut tar tid. Situationen med de tiggande är en sådan. Det finns ett reformtryck som inte skall underskattas.

Om nu Pettersson i Aftonbladet får rätt, att det blir en socialdemokratisk valseger i september, så är det inte utan fallgropar. En socialdemokratisk valseger kommer innebära ett tätt samarbete med ett av de partier som kanske skiljer sig i grunden på lite väl många områden för att det skall vara praktiskt möjligt att bilda en handlingskraftig regering. Till ett pris som sannolikt innebär ett bistrare samtalsklimat mellan just Socialdemokraterna och LO. Socialdemokraternas rot och ursprung. Energin, försvaret, försvarsindustrin, jordbruk och arbetskraftsinvandring är fem av de frågor där S och MP står tämligen långt ifrån varandra, så långt att kompromisslösningar med dem i sig skulle vara än mer skadliga än motsvarande kompromisser med säg V eller till och med M. Miljöpartiet är i grunden ett parti vars politik mycket väl lämpar sig som livsstil men är skadlig om den införs på makroplanet.

Men det finns något i Petterssons ledare idag som andas något som vi bör ta fasta på. Den starka statens återkomst. Det kan faktiskt visa sig att hon har rätt men frågan är, om mittfältsgnuggningen fortsätter, att något annat som ligger i dess kölvatten. En längtan efter handlingskraft, att det händer något. Inte bara utreds. Och just denna längtan bäddar inte bara vägen för en vänstervind och stark stat. Den bäddar på lite sikt för något annat.

Den gode despoten.

Om han nu existerar. Och vad det andra kan vara? Det återfinner vi i historien och i våra mardrömmar.

 

 

 

 

Aftonbladet, SvD, DN,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se