May the force be with us.

Det finns skäl att kommentera dagens ”drev” mot socialdemokraternas fotografering som baserades på en artikel i Dagens Arena. Med facit i hand är det lätt att se det som omotiverat enligt olika tongivande partiföreträdare som försökt förminska betydelsen. En härskarteknik som jag bedömer de gör ett stort misstag i om de fortsätter den väg av förminskning av reaktionerna som varit tongivande från deras sida under dagen.

För i grunden är det, eller borde vara, en positiv reaktion. Jag har haft två långa samtal idag två av de mer tongivande, en försteombudsman och ett landstingsråd, inom socialdemokraterna. Vi är numera i sak eniga, en hårt vinklad och illa underbyggd artikel som publicerades i en av de kanaler som de flesta medlemmar ser som “sin egen” och därmed läses utan egentlig reflektion. Dessa medlemmar, inklusive mig själv, förutsätter en viss nivå, i detta fall hög, av absolut sanningshalt. Så visar sig nu inte helt vara fallet och det skulle kunna motivera den reaktion de som önskar förminska det hela från partiets sida. Men.

Det finns en frustration över mittfältsgnuggningen, otydligheten i många frågor samt att vi inte lyfter i opinionen. Så som artikeln togs emot i många kretsar – trots kommunikationschefen Nina Wadensjös försäkringar om motsatsen –  en signal att partiledningen fokuserar på annat som yta istället för innehåll. Det blev det en “trigger” för vad oroväckande många ledande företrädare anser vara, och försöker spela ner det hela till att vara, överreaktioner. Sant eller inte så är det irrelevant nu, det är inga överreaktioner alls om vi sätter oss ned och börjar se till kontexten.

Jag ser dessa reaktioner som logiska. Sett utifrån en medlem som bara får följa politikutvecklingen via media och pressreleaser, vilka talar om var i landet våra företrädare befinner sig som det mest substanitella i detta, så är känslan att många med jag själv inte är delaktiga, eller ens viktiga i partiets ögon ens i tanken. av att vilja vinna val den som  infinner sig. Och då vet jag att jag inte är vilken medlem som helst utan en som valt att interagera med de företrädare som bjudit in till interaktion och ganska hårt utnyttjar mina nätverk. Min kategori av medlem är inte är många skall sägas, inte minst efter Netroots lagts ned. Det nätverket, och den kanalen för partiet, finns inte längre med partiet som bejakare av nedläggningen eftersom ”det sågs som utdaterad och irrelevant”. Det är nedlagt nu. Utan tack, utan några som helst angivna skäl  till de aktiva och utan egentliga motiv vilket i sig skapat en frustration hos många medlemmar som baserar sin politiska gärning just på sociala medier. Som en gång var Netroots ryggrad och fokus men som numera inte tycks ha något värde alls. För någon i dagens valledning. Alls.

Aggregerat ger detta en frustration men samtidigt en signal om vilken kraft som finns inom socialdemokratin. Eller, hos de som hyser en socialdemokratisk övertygelse, Socialdemokraterna är faktiskt bara värd till ideal och förmåga – en dag kan det finnas någon annan som slåss för allt detta. Några som vill annat än Fredrik Reinfeldt. En kraft som inte vill annat än att ge Sverige en ny regering och en annan politik. I grunden en mycket positiv signal till vår ordförande Stefan Löfven och hans två partisekreterare, Carin Jämtin och Jan ”Janne” Larsson. Rätt hanterat kan detta ge kraft och fokus åt arbetarrörelsen, men förminskas reaktionerna – som idag – genom de härskartekniker som varit tydliga från ledande befattningshavare, såväl centralt som regionalt, kommer det bara skapa ytterligare splittring och osäkerhet. En utveckling bara en person, Fredrik Reinfeldt, tjänar på. Men jag tror nu, eventuellt, att efter två långa samtal och några fler mailrepliker från central nivå, att några är kloka nog och inte låter dagens ”#klädgate  bli ett stort misstag som förminskar och förringar reaktionerna. Dessa reaktioner borde verka som trigger för annat. Som socialdemokratin bör ta tillvara på.

Då, först då och om vi tar tillvara denna kraft och frustration över orätter, då kommer socialdemokratiska ideal vinna valet. Om inte vi klarar det? Då, om inte annat, är resan mot alla politiska partiers slutpunkt – densamma som starten – inledd. Den är densamma vilket alla vet men få accepterar. Noll procent. Och bilden? Från min Facebook och mitt paradis ikväll. Svart och grått. Men ljuset med finns lite till vänster i bild. Som inte syns nu men som kommer med gryningen. Om vi vågar se det.

May the force be with us. Eller inte. Valet är inte längre mitt känner jag. Det ligger i de händer som så här långt verkat för att förminska betydelsen av, genom olika härskartekniker, medlemmarnas engagemang och reaktioner. Detta kan – likt allt annat – bli rätt kostsamt om staben inte ser sambanden mellan olika reaktioner. Men än finns tid till förändring, om än kort.  Kanske, men bara kanske, kan någon inse att kraften finns i kritiken och reaktionerna idag. Men bara kanske.

May the force be with us. Inse det. Annars bär det illa. Riktigt illa. Tro mig, jag ser mörkret vid horisonten vid sidan av ljuset. I mitt paradis. Så länge det får vara det.

DA, SVT,

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.