Något stinker

Dagens KU-förhör av finansminister Anders Borg är en direkt smärtsam upplevelse. Anders Borg visade varför han, med visst fog, kan anses vara en av regeringens mest framgångsrika ministrar. Klar, redig och svarade tydligt på frågorna. För Maud Olofsson – och sannolikt hennes efterträdare Annie Lööf – torde, om de nu såg tillställningen, upplevas som en ren och skär avrättning av hur centerpartiet förvaltat medborgarnas kapital och förtroende. Annie Lööf, Maud Olofssons efterträdare, utstrålar i stor mån samma typ av hafsiga och slafsiga ledarskap med påfallande ofta rena blottor i kunskaper nödvändiga för ämbetet och rollen. Men åter Vattenfall. Det torde vara direkt underkänt att genomföra en 100 miljarder-affär i ett statligt bolag utan finansdepartementets budgetavdelning varit engagerade. Trots att det finns ett klart och tydligt regelverk. Det finns nog många som skulle ha velat lyssna på det telefonsamtal som Anders Borg genomförde med statsministern då han fick reda på affären via media.

Vattenfall – Nuon affären kommmer förfölja regeringen till dess bittra slut. Vi har två historier nu, och en tredje på väg in i form av Statsministerns. Vi vet redan nu att någon rimligtvis måste ljuga – Maud Olofssons skriftliga beskrivning stämmer inte på någon punkt med den minister som ansvarar för rikets finanser.

Lena Mellin beskriver allt detta på ett bra sätt och vi kan nog börja fundera på själva hur socialdemokraterna bemannar olika styrelser efter valet. Idag sitter ofta tjänstemän från något departement i styrelserna som någon form av allmänhetens representant, styrelser som annars bemannas med branschfolk utan politisk koppling annat än släktband. Ordföranden i Vattenfall vid tiden för förvärvet bara ”råkade” vara bror till den moderate talmannen Per Westerberg. Den politiska representationen i ett av statens, vårt gemensamma, bolag har hållits på ett minimum och då inte utan tecken på gentjänster i form av uppdrag med väl tilltagna arvoden.

Vi kommer nog aldrig att få reda på vad som egentligen inte hände i detta i alla fall, trots Borgs prestation idag. Dock kommer Nuon, för lång tid, lämna kvar en doft av vårdslöshet och misstänkt vänskaps- och släktkorruption efter sig i maktens korridorer.  För några måste ha tjänat på decenniets sämsta affär. Vilka som har förlorat på den, de svenska medborgarna, är rätt klart men vilka som skrattar när de tittar på bankbeskedet eller andra förläningar som de erhållit ser ut att klara sig undan nu. De sitter sannolikt och hånflinar nu när de själva ser ut att ha sluppit undan i tid.

Det är inte kriminellt att göra dåliga affärer. Men i vissa fall, som nu, så har vi hamnat ganska nära. Och stanken ligger tätare än någonsin i kvarteren runt Rosenbad. En stank av maktfullkomlighet, dåligt omdöme och något mer. Något som sticker i näsan och som är svårt att definiera vad det är men som verkar som en cancersvulst i samhällskroppen.

 

SR,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se