Politiskt fotarbete

  • Lördag 5 Apr 2014 2014-04-05
E-post 0

”- Vi tar emot för många invandrare i kommunen”!

Så blev svaret på vilken fråga som var den viktigaste valfrågan vid den senaste dörrknackningen vi genomförde i min hemkommun. Vi hade gott om tid och jag kände att just denna väljare, som står på gränsen till att byta inte bara block utan till den stigmatiserade position som Sverigedemokraterna innebär, var viktig för oss. Han var övertygad om det han sade, vi stod i varje fall kvar.

Vi började prata om andra utmaningar, utan att för den skull vända i dörren vilket kanske varit det naturligaste med tidigare kommunicerade strategier och förhållningssätt. Vi pratade om vad vi ville med skolan, vården och omsorgen. Han höll med, det lät ju bra. Sedan kom vi till bostäderna. Och då brusade han upp igen.

-”Titta bara, det som byggs – där har bara rika och bidragstagare råd att bo. Och invandrare går ju på bidrag. Min son har inte råd att bo där och han har precis fått sitt första jobb”.

Det var oron, och frustrationen, över de höga hyrorna i de nyproducerade lägenheterna – där hyresrätter än så länge varit ovanliga i min moderatledda hemkommun – som var källan till hans frustration. Vi pratade vidare och redogjorde för hur vi såg på markanvisning och upphandling av mark för bostäder. Att det är fullt möjligt för politiken att styra anvisningarna till att den som kan producera till lägst månadshyra givet en viss kvalitet, inte högsta pris för marken i sig, kan få mark anvisad. Han tyckte det lät jättebra. Men tyckte fortfarande att vi ”tog emot för många invandrare” och sade rent ut ”att jag kommer rösta på SD men det ni säger i kommunen låter ju jättebra”.

Vi sade ingenting om hans val. Vi nämnde inte ordet invandring alls. Vi avslutade med att säga att om han tyckte att vår politik, för att lösa hans oro, var bra så kanske han skulle kunna tänka sig splittra sin röst. Ja, jo, ja….  nog skulle han nog kunna göra det. Det lät ju riktigt bra det där. Grabben måste ju kunna flytta hemifrån. När vi gick där ifrån så kände jag att ja, kanske hade vi lyckats med att kapa tillbaka en tredjedels röst genom att ta oss tiden istället för att dansa quick-step, försvinna på snabba ben för att det stod en läskig Sverigedemokrat där och var arg. Men vi stod kvar och jag känner att det gjorde vi rätt i. Tog diskussionen, inte invandringen i sig, utan i de frågor som berörde honom och hans vardag mest. Där han kände oro och där SD lyckats förenkla med sin syn som grund.

Därför har Jenny Madestams ledarkrönika i Expressen relevans. Bostadspolitiken är en ”dark horse” men ungefär det enda – förutom att vi bör återinföra fastighetsskatten – hon har rätt i. Hennes lösningar, marknadshyror – att marknaden skall reglera hyressättningen, kommer dessvärre bara förstärka ghettofiering, segregering och reaktioner som från vår väljare som vi andra gör allt vi kan för att inte ta steget över till invandringskritisk populism. Med hennes lösningar skulle allt detta förstärka det vår väljare säger och få fler att ta steget.

Därför är bostadspolitiken viktig, den ligger nära medborgarnas vardag. Precis lika nära som vård – som spänner över alla generationer – till skola och omsorg.

För en vecka sedan ruckade vi lite på en övertygad Sverigedemokrats världsbild. Det är möjligt att vi kunde ”rädda hem” en röst på kommunal nivå. Men det tog tid. Och det måste det få ta, tar vi oss inte den tiden och tror att stigmatisering och exkludering av dessa väljare samt klatschiga one-liners räcker till så tror vi fel. Det kommer leda oss i fel riktning. Tror vi däremot på att lyssna, interagera och ta väljares oro på allvar så kan vi ta en annan väg.

Detta kallas för politiskt fotarbete. Myntat av Leif ”Blomman” Blomberg när han som biträdande arbetsmarknadsminister ansvarade för bland annat integrationsfrågorna. Han visste vad han talade om och för honom var detta självklart. Med honom dog den insikten. Med hans död skingrades sedan den upparbetade kompetensen hur tungt det kan vara att stå emot ett gryende främlingshat. Idag tror de flesta på att klatschiga one-liners och att driva med motståndaren samt göra SD löjliga är vägen framåt. De kan inte något om det politiska fotarbetet eftersom de tycker det är roligare att äta lunch och mingla i ”poltiikens gyllene triangel” och kläcka idéer än att nöta skosulor. Och ta väljarnas oro på allvar.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se