Två vågmästare

  • Lördag 12 Apr 2014 2014-04-12
E-post 0

Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson var rasande.

”Vi är inte rädda för rejäla skatte­höjningar”

dundrades det under onsdagens pressträff enligt Carl Johan von Seth i Dagens Nyheter som menar att Socialdemokraterna är otydliga samt att Alliansen, med Anders Borg som finansminister, är ett under av tydlighet. Inte för att Ledarsidorna.se egentligen borde bry sig nämnvärt men von Seth missar målet med sin krönika så pass grovt att den måste kommenteras. Det finns, utöver en tydlighet, en mycket klar och tydlig signal i det som Magdalena Andersson presenterade i budgeten. En hel del av förslagen är sådana som Miljöpartiet garanterat kommer ställa sig bakom. Stefan Löfven ser ut att redan nu försöka bana vägen för en snabb förhandling med Miljöpartiet i regeringsfrågan, anpassningen av jordbrukspolitiken är en sådan, synen på arbetskraftsinvandring en annan. Frågan är om det är så klokt.  Socialdemokraternas partiledare svängde häromdagen relativt obemärkt i en av S och MP:s tuffaste stridsfrågor, arbetskraftsinvandringen. Nu kan det komma fler närmanden, enligt statsvetaren Jonas Hinnfors som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hinnfors anser att orsaken till omsvängningen är just regeringsfrågan.

DN och von Seth förmår inte, vare sig på ledar- eller nyhetsplats rapportera om detta. För någonstans är det rätt remarkabelt det som sker. Socialdemokraterna pressas av Miljöpartiet att på punkt efter punkt anpassa sin politik eller för att desarmera kontroversiella frågor långt innan valet för att, bedömer Ledarsidorna.se, få de tänkta regeringsförhandlingarna att löpa så smärtfritt som möjligt. Om inte är framför allt övergivandet av LO:s förslag på invandringspolitikens område ologiskt. Framför allt efter LO:s finansiella stöd till Socialdemokraternas kampanj samt att LO-medlemmen i gemen har mer att vinna på den politik som LO föreslår, med en arbetsmarknadsprövning och begränsa arbetstillstånden till de yrkesgrupper där det råder arbetskraftsbrist, istället för Miljöpartiets i allt mer liberala inställning.

DN´s von Seth, likt de flesta övriga, missar det faktum att utöver att S och M gnuggar sig mot varandra, om än i sjunkande frekvens, så finns det många andra krafter i rörelse nu. S väljer att på skatte- och skolområdet ligga nära Alliansregeringen och vice versa men på andra frågor väljer S att positionera sig nära den tänkta regeringspartnern. Miljöpartiet. Miljöpartiet utnyttjar, till bristningsgränsen, den ängslan som finns inom både moderaterna och socialdemokraterna. Uppgörelserna med Alliansregeringen under mandatperioden har inte varit helt utan politiskt pris för regeringen. Varför det gått så bra och varför det går så bra? Såväl Stefan Löfven som Fredrik Reinfeldt är smärtsamt medvetna om att ingen av dem har råd att förlora valet i september. De behöver inte nödvändigtvis vinna makten men de har inte råd att prestera ett lägre resultat än 2010. Vare sig partipolitskt eller personligt. Detta kan bara kompenseras med att de på något sätt vinner valet och makten. Och då är Miljöpartiet bruden som de bägge uppvaktar men som tycks föredra socialdemokratin. For the time being.

Det svenska politiska landskapet har i praktiken inte bara en vågmästare utan två. Bägge partierna extrema på sitt sätt.

 

 

 

 

DN, DI,

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se